Månadens skalbaggsfynd

November 2024

Tågarps hed, Burlöv, 7 november 2024. Visa större bild.

---

Oktober 2024

Den 21 oktober gjorde jag ett besök vid hästgödselstacken vid Gottorp (figur 1). Denna berättade jag om april 2023. Den låg kvar i stort sett orörd medan gödselspridaren var försvunnen. Jag tog med hem ett sållprov från i första hand kanterna ut mot lerjorden. Detta visade sig innehålla fyra exemplar av den sällsynta fjädervingen (Ptiliidae) Millidium minutissimum. Denna har jag bara påträffat en gång tidigare: sexton exemplar den 26 april 1975 vid Solberga norr om Västerås. Biotopen var liksom här en hästgödselstack som låg på en leråker.

Arten är sällsynt i Sverige, visserligen i Catalogus angiven som funnen i 20 landskap från Skåne till Torne Lappmark, men med bara 14 fyndrapporter i Artportalen varav endast två utöver mitt är efter 1988.

Victor Hansen anger 1968 i den 2. stærkt omarbejdede udgave av Biller XXV:
Vistnok ret almindelig (Ø). I Kompost og gødning

I Katalog over Danmarks biller (Entomologiske Meddelelser Bind 64 1996) anges den funnen i EJ, SZ och NEZ. Någon fyndrapport efter 1996 har jag inte kunnat hitta (naturbasen.dk).

Se även Artdatabankens artfakta om M. minutissimum.

Figur 1. Fyndplats för Millidium minutissimum, Gottorp, Malmö, 29 oktober 2024. Visa större bild.

Figur 2. Millidium minutissimum, Gottorp, Malmö, 21 oktober 2024. Visa större bild.

September 2024

Jag har flera gånger berättat om Robotskjutfältet bl. a. november 2018, september 2019 och juni 2022. Den södra delen av skjutfältet som är den den enda intressanta ur biologisk mångfald är numera totalförstörd med hjälp av grävskopor och schaktmaskiner.

Öster om Robotskjutfältet ligger gården Fridentorp. Här har Södra Sallerups Ryttarförening SSRF sin verksamhet med ridhus, hoppbana och ett litet stall (figur 1). Hästen i figur 2 är Eddie 2139 en mycket stilig nordsvensk brukshäst. Manen var vackert flätat vilken min dåliga kamera ej förmår återge.

Den nordsvenska hästrasen fanns på 1960-talet även i min hembygd i nordvästra Blekinge bland annat i Rönhult hos Lars-Erik åkesson och hos Bertil Hansson i Slätten. Men hemma på gården i Slätten där jag växte upp var det ardennerhästar som gällde.

Jag besökte Fridentorp några gånger i augusti och september. Jag väljer att skriva om två fynd från Fridentorp:

Kortvingen Phacophallus pallidipennis
Trädsvampborraren Cis punctulatus

Figur 1. Fridentorp, Malmö, 13 september 2024. Visa större bild.

Figur 2. Fridentorp, Malmö, 17 september 2024. Visa större bild.

Bortom stallet ligger en hästgödselstack modell äldre (figur 3) där skottkärror används för att transportera ut gödseln. Den ligger på en betongplatta och verkar inte behöva tömmas varje år.

I ett sållprov den 27 augusti från gödselstackens ytterkanter fanns ett exemplar av kortvingen Phacophallus pallidipennis. Denna anmäldes som ny för Sverige efter ett fynd i en stor kompost vid Danderyds kyrka den 24 november 2009. Därefter hittades två exemplar den 29 juli 2013 i Bälinge norr om Uppsala. Nästa fyndrapport kommer från Skåne: komposten i Alnarp den 30 juli 2022. Denna ligger 10 kilometrar från min fyndplats i Fridentorp. Allt tyder på att arten sprider sig snabbt i Sverige men att biotoperna är undersamlade.

Se även Artdatabankens artfakta om P. pallidipennis.

Figur 3. Hästgödselstack, Fridentorp, Malmö, 13 september 2024. Visa större bild.

Figur 4. P. pallidipennis, Fridentorp, Malmö, 27 augusti 2024. Visa större bild.

Mellan Fridentorp och Robotskjutfältet ligger en övergiven granplantering (figur 5). Döda kullfallna granar ligger här i stort antal. En tät undervegetation av fläderbuskar och brännässlor medför att det bara går att komma en bit in i den på några få ställen.

På granstammen i figur 6 växte ett tätt skikt av små tickor. Jag förmodar att det är violtickor Trichaptum abietinum. Denna hette tidigare Polyporus abietinus, t. ex. i Thure Palms Die Holz und Rinden-käfer der Süd- und Mittelschwedische Laubäume från 1959.

Sållning av tickorna gav åtskilliga exemplar av trädsvampborraren Cis punctulatus. Denna är sällsynt i Skåne med endast 11 fyndrapporter i Artportalen nästan alla på tall.

Det fanns även två exemplar av klubbhornsbaggen Plectophloeus nubigena i sållprovet. Denna är NT-rödlistad men är ganska utbredd i Malmö-området och i Skåne.

I ett sållprov från granplanteringen taget den 17 september fanns ett exemplar av borstbaggen (Dasytidae) Aplocnemus nigricornis som är en i Skåne sällsynt barrskogsart med bara 8 fyndrapporter i Artportalen.

C. punctulatus är inte rödlistad i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om C. punctulatus.

Figur 5. Övergiven granplantering, Fridentorp, Malmö, 17 september 2024. Visa större bild.

Figur 6. Fyndplats för C. punctulatus, Fridentorp, Malmö, 17 september 2024. Visa större bild.

Figur 7. C. punctulatus, Fridentorp, Malmö, 13 september 2024. Visa större bild.

Augusti 2024

Under augusti har jag inte gjort något spännande skalbaggsfynd i Malmö med omnejd. Bästa fyndet är kortvingen A. incognita som ej var funnen i sydvästra Skåne. I Artportalen finns 23 rapporter från Skåne, varav fem är mina. Många är från Mellanskåne, närmaste fyndplats till mitt fynd i Törringe är Häckeberga.

Det finns i Törringe en liten granplantering som lämnats åt sitt öde. I juli 2022 berättar jag om fyndet av fuktbaggen Cryphtophagus cylindrellus Johnson, 2007 i denna dunge. Vid besöket nu hade en storm brutit av en gran fem meter upp. Toppen (figur 1) hade hamnat på mark som var skuggig och täckt med mossa. Granbarren hade efterhand trillat ner på marken och bildat ur fyndsynpunkt intressanta granbarrhögar. Här var kortvingen A. incognita vanlig. Andra arter som fanns här var kortvingen Atheta(Xenota) lativentris Mulsant & Rey, 1874, smalplattbaggen Silvanoprus fagi (Guérin-Ménéville, 1844) och mögelbaggen Stephostethus rugicollis (Olivier, 1790).

Strimmig granborre Cryphalus asperatus Gyllenhal 1813 var den enda barkborren som angripit grenarna. Den i övriga Sveriga utbredda vanlig grangrenborre Pityophthorus micrographus (Linnaeus, 1758) har jag aldrig hittat i Malmö.

I barkborrens gångar fanns flatbaggen Nemazoma elongatum (Linnaeus, 1760) och ritsplattbaggen Leptophloeus alternans (Erichson, 1846).

I Danmarks Fauna, Biller XVII, Rovbiller 3 av Victor Hansen 1954 skriver han om A. incognita:

Udbredt (J, Ø) og vistnok ikke særlig sjælden. Den er en typisk art i grannålebunker. Maj—aug.

Se även Artdatabankens artfakta om Atheta incognita.

Fyndplats för A. incognita, Törringe, Svedala, 29 augusti 2024. Visa större bild.

A. incognita, Törringe, Svedala, 19 augusti 2024. Visa större bild.

Juli 2024

Bästa fynd under juli blir fyra rödlistade arter, tre som jag inte förväntat mig hitta i Malmö eller dess nära omgivning och en som verkar ha Malmö som bästa förekomstplats.

Det handlar om:

Plattnosviveln ljus nästingbagge VU-rödlistad
Mycelbaggen Leiodes ciliaris NT-rödlistad
Kortvingen Atheta ripicola NT-rödlistad
Fuktbaggen Antherophagus silaceus VU-rödlistad

I Grips plantering med omgivning finns flera mycket grova och höga sötkörsbärsträd Prunus avium. Bären finns oåtkomligt högt uppe och vill man äta ett bär får man leta efter nerfallna bär. I sommar har jag hittat ett mindre träd där bären finns i lagom plockhöjd. Den 20 juli besökte jag platsen och plockade ett lager bär i en rund pepparkaksburk med hushållspapper i botten. De är mycket saftiga och blir lätt förstörda.

Efter plockningen tog jag en promenad med slaghåven i skogen söder om järnvägen i Törringe socken. Från denna del av skogen har jag flera fyndrapporter bland annat maj 2022. Andra halvan av juli ger oftast dåligt utbyte vid håvning. Jag fick vardera ett exemplar av bokskenknäppare Hylis olexai (Palm, 1955) och skogskenknäppare Hylis foveicollis (Thomson, 1874). Den senare är vanlig här och håvas lättast i juli.
Jag fick även en liten nästingbagge. Det finns två arter i Sverige: ljus nästingbagge och mörk nästingbagge Choragus horni Wolfrum 1930. Båda är sällsynta, VU-rödlistade och svårskilda. Mitt exemplar var en hona. Längden på sista bukleden (figur 3), längden på tredje antennleden (figur 4) och äggläggningsrörets klor (figur 5) visar att det är en ljus nästingbagge.

I Danmark finns äldre fynd från nästan alla distrikt men även många sentida fynd har gjorts.
Jag hittar fyndrapporter från :
SJ: Halk Hoved 2005; Kragesand 2007; ej angiven lokal 15 juli 2018
WJ: Gødding Skov 4 juli 2011
F: Hornenæs Skov 2004; NV. for Åsum (Lungs grave) 2005; Trællebjerg 2010
SZ: Marienlyst Skov 2004
NWZ: Asnæs 21 juli 1973

Den är inte rödlistad i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om ljus nästingbagge.

Figur 1. Fyndplats för ljus nästingbagge, Törringe, Svedala, 23 juli 2024. Visa större bild.

Figur 2. Ljus nästingbagge, hona, Törringe, Svedala, 20 juli 2024. Visa större bild.

Figur 3. Bukleder, ljus nästingbagge, hona, Törringe, Svedala, 20 juli 2024. Visa större bild.

Figur 4. Antenn, ljus nästingbagge, hona, Törringe, Svedala, 20 juli 2024. Visa större bild.

Figur 5. Äggläggningsrör, ljus nästingbagge, hona, Törringe, Svedala, 20 juli 2024. Visa större bild.

Den 25 juli tog jag en cykeltur till Ribban. Inget badväder denna sommardag men det är trots detta alltid många personer i rörelse här. Jag tog med mig hem ett sållprov av sand under den strandnära vegetationen av bland annat mållor, gråbo, tistlar och marviol. Gav många skalbaggar men få arter och de enda rödlistade var:
Kortvingen Anotylus nitidulus (Gravenhorst, 1802), NT-rödlistad, allmän i sanden
Marvioltaggvivel Melanobaris laticollis (Marsham, 1802), NT-rödlistad, ett exemplar
Kortvingen Atheta ripicola (Hanssen, 1932), NT-rödlistad, en hane

När jag undersökte det lilla hålet i sanden mitt i figur 6 fanns definitivt en intressant art. Hålet är inte en decimeter djupt och syns i den glesa vegetationskanten. Förmodligen är det inte början på ett kaninhål utan skapat av ett barn. Botten och väggarna längst in var fuktiga med hårdpackad sand och hålet sluttade svagt neråt. Ovanpå botten låg ett centimetertjockt lager av lös torr sand.

I den lösa sanden i hålet hittade jag sex exemplar av den NT-rödlistade mycelbaggen Leiodes ciliaris. Dessutom fanns här fyra exemplar av L. rufipennis (Paykull, 1798) och ett exemplar av Liocyrtusa vittata (Curtis, 1840) (figur 8). Vid återbesök nästa dag för fotografering av biotopen fann jag ytterligare två exemplar av L. ciliaris som knappast funnits där föregående dag.

L. ciliaris och den närstående L. furva (Erichson, 1845) hittas lättast i sanddyner. De är kullriga och har utståede borst från täckvingarnas invikta sidodel (epipleura). Dessa är längre hos L. ciliaris. Tyvärr svårfotograferade med min kamerautrustning. Jag har gjort ett försök (figur 9).

Halssköldens sidor är hos L. ciliaris något vinkelformat utvidgade - kräver båda arterna för jämförelse för att säkert kunna iakttas.

Lättast att skilja de två arterna är via aedeagus hos hanen (figur 10).

Den är utbredd i Danmark men ikke vurderet i rödlistan från 2019.

Se även Artdatabankens artfakta om Leiodes ciliaris.

Figur 6. Fyndplats för Leiodes ciliaris, Ribersborg (Ribban), Malmö, 26 juli 2024. Visa större bild.

Figur 7. Leiodes ciliaris, hane, Ribersborg (Ribban), Malmö, 25 juli 2024. Visa större bild.

Figur 8. Liocyrtusa vittata, Ribersborg (Ribban), Malmö, 25 juli 2024.

Figur 9. Täckvingekant, Leiodes ciliaris, hane, Ribersborg (Ribban), Malmö, 25 juli 2024. Visa större bild.

Figur 10. Aedeagus, Leiodes ciliaris, hane, Ribersborg (Ribban), Malmö, 25 juli 2024. Visa större bild.

Det fanns förmodligen fler exemplar av denna art i sanden men jag trodde att det var Atheta(Philhygra) parca (Mulsant & Rey, 1873) och gjorde ingen genitalpreparation.
Efter 1990 finns endast tio fynd av denna art rapporterade i Artportalen varav jag svarar för nio. Jag fann den ett flertal gånger på en havssandstrand vid Västra Torsö i Blekinge men även vid Åhus i Skåne.

I Danmark verkar den bara vara känd från EJ. I den danska rödlistan från 1997 var den registrerad som R vilket motsvarar VU idag. I den aktuella rödlistan från 2019 är den ikke vurderet.

Se även Artdatabankens artfakta om Atheta ripicola.

Figur 11. Atheta ripicola, Ribersborg (Ribban), Malmö, 26 juli 2024. Visa större bild.

Figur 12. Atheta ripicola, Ribersborg (Ribban), Malmö, 26 juli 2024.

Vid besöket på Ribban den 26 juli hade jag med mig en slaghåv. Förväntade mig att inte att göra något bra fynd vid håvningen. Fick dock ett exemplar av fuktbaggen Antherophagus silaceus som är VU-rödlistad. I Artportalen finns 40 rapporter om fynd av denna skalbagge. Från de senaste 25 åren finns 13 rapporter varav 9 är från Malmö. Det är med andra ord en typisk Malmö-skalbagge.

Den är utbredd i Danmark och inte rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om Antherophagus silaceus.

Figur 13. Antherophagus silaceus, Ribersborg (Ribban), Malmö, 26 juli 2024. Visa större bild.

Juni 2024

Kroksbäcksparken skapades på en åker på 1970-talet. Den har en rektangulär form (300 × 900 meter). På långsidorna öster och väster om parken finns bostadsområdena Holma respektive Kroksbäck som båda är ökända invandrargetton med mord och sprängattentat. I söder ligger Hyllie badhus och norr därom finns sju höga kullar där jag fortfarande kör min ryck-i-backe träning. I norra delen finns ett nybyggt daghem (Förskolan Ärtan), några fotbollsplaner, två hundrastplatser och en grillplats. Gaveln till daghemmet skymtar i den förstorade bilden i figur 3 till höger om grusvägen . Här finns också några blomrika lövskogsgläntor. I lövskogen finns en del död ved. I juni har jag vid några tillfällen håvat på vegetationen i dessa gläntor men även på buskarna som omger gläntorna.

Håvningen har gett tre till Sverige relativt nyanlända arter:

Trypraktbagge
Klöverfröbagge Ny Skåne
Viveln Polydrusus inustus

Dessutom tornbaggen gul gaddbagge som är NT-rödlistad. Denna har jag tidigare hittat i norra Malmö på gränsen till Burlöv.

I Entomologisk Tidskrift 2009 finns en artikel av Christoffer Fägerström, Rune Bygebjerg och Thomas Jonasson:
Smalpraktbaggen Agrilus cyanescens (Coleoptera: Buprestidae) funnen i Sverige: en art under invandring?.

De uppger i artikeln att det första fyndet i Sverige gjordes 2001 i Bjärred som ligger 14 kilometer norr om Malmö. Den har därefter spridit sig och hittats i Bl, Ha, Ög, Vg, Bo, Sö och Up.
Den levar på kaprifol, skogstry och snöbär. I den mycket täta vegetationen där jag håvade den (figur 1) finns förmodligen inte någon av dessa arter däremot en stor mängd av träd och buskar som inte är inhemska.

I Danmark är den utbredd och rätt vanlig och kallas kaprifoliepragtbille.

Se även Artdatabankens artfakta om trypraktbagge.

Figur 1. Fyndplats för trypraktbagge, Kroksbäcksparken, Malmö, 14 juni 2024. Visa större bild.

Figur 2. Trypraktbagge, Kroksbäcksparken, Malmö, 7 juni 2024. Visa större bild.

Det första fyndet av denna art i Sverige gjordes i Blomstermåla i Småland den 7 juni 2019. Den har sedan påträffats i Göteborgstrakten (Västergötland från 2022 och Bohuslän 2024). Den har även hittats i Norge från 2020.
Mitt fynd är det första från Skåne men i år har den även hittats i Köpenhamn som ny för Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om klöverfröbagge.

Figur 3. Fyndplats för klöverfröbagge och Polydrusus inustus, Kroksbäcksparken, Malmö, 17 juni 2024. Visa större bild.

Figur 4. Klöverfröbagge, Kroksbäcksparken, Malmö, 14 juni 2024. Visa större bild.

Den 14 juni håvade jag ett exmplar av denna art. Den har långt uppstående hår på täckvingarna (figur 6). Huvud och halssköld har kortare uppstående hår Arten saknar flygvingar och fortplanter sig partenogenetiskt (endast honor finns).

Så här står det i Die Rüsselkäfer Baden-Württembergs om denna art:

Die polyphage und parthenogenetische Art kann leicht neue Kolonien bilden und hat deshalb ein geviss Schadpotental. Bereits nach venigen Jahren tritt sie dann stellenweise in hocher individuendichte auf.

Anders Dahl fann ett exemplar av denna vivel den 8 juni 2021 i Arlöv. I Beetlebase skriver han:
Fann den som sagts på min balkong/uteplats med en hel del plantor från växthandeln. Det verkar väl troligt att det är ursprunget.

Avståndet mellan fyndplatserna är nio kilometer med enbart stadsbebyggelse emellan. Eftersom den saknar flygvingar kommer de två skalbaggarna säkerligen från skilda importer. Runt min fyndplats finns inga närliggande nyplanteringar som kan ha fört med sig skalbaggen. Det relativt nybyggda daghmmet ligger ungefär 200 m norrut. Här planterades en del buskar vid färdigställandet. Norr om detta och därmed norr om Ärtholmsvägen ligger det stora koloniområdet Ärtholmens Sommarstad med nästan 500 kolonistugor. Längst i söder finns några rätt små koloniområden utan stugor både gamla och relativt nyskapade. Här har Malmö kommun skapat nya ängsytor.
Detta tyder på att arten redan har hunnit sprida sig och att om några år kan den hittas i stort antal i Kroksbäcksparken om den inte har problem att överleva vintern i Skåne.

Den är ej rapporterad från Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om Polydrusus inustus.

Figur 5. Polydrusus inustus, Kroksbäcksparken, Malmö, 14 juni 2024. Visa större bild.

Figur 6. Polydrusus inustus, Kroksbäcksparken, Malmö, 14 juni 2024. Visa större bild.

Maj 2024

Min tilltagande ålder gör att jag får allt svårare att komma runt i Malmö i jakt på intressanta biotoper. Under maj månad har det därför blivit få intressanta fynd. Jag väljer samma art som jag hade under april månad men nu med ett fynd i Malmö kommun.



Fläckig splintbock Leiopus nebulosus (Linnaeus, 1758)



Den 23 april tog jag hem från ekplanteringen i Toarp en liten ekgren som låg på marken (figur 1). Den 12 maj kläcktes från denna en hane av fläckig splintbock.

Figur 1. Ekgren med flyghål efter fläckig splintbock, Toarp, Malmö, 12 maj 2024. Visa större bild.

Figur 2. Ekgren med flyghål efter fläckig splintbock, Toarp, Malmö, 12 maj 2024. Visa större bild.

---

April 2024

Fläckig splintbock Leiopus nebulosus (Linnaeus, 1758)
Linnés splintbock Leiopus linnei Wallin, Nylander & Kvanne, 2009



I Zootaxa, 2010:31-45 gör Henrik Wallin, Ulf Nylander och Torstein Kvanne en uppdelning av fläckig splintbock Leiopus nebulosus i två arter: fläckig splintbock respektive Linnés splintbock. I artikeln rapporteras mycket få fynd av fläckig splintbock från Skåne, kunske mest beroende på bristande genomgång av musei-exemplar.

Jag har nu hittat båda arterna i Malmö-området:
Linnés splintbock kläckte jag 2017 i antal från Pildammsparken från en avbruten, hängande och därmed ganska torr avenboksgren.
Fläckig splintbock har jag 2024 kläckt från Törringe gård i Svedala någon kilometer från gränsen till Malmö från en ganska fuktig ekgren som låg på marken.

Skillnaden mellan de två arterna är ringa och jag tycker att säkraste bestämningssättet är att först kontrollera könet via bukledena (figur 2 och 3).
Hanar skiljs lättast på spetsen av penis (figur 4) medan sista bukledens borst är en bra skiljemärke hos honor (figur 5).

I Danmark kallas den tidigare enda arten (Leiopus nebulosus) för Mørkbåndet Gråbuk.
Någon större revidering av gamla danska fynd verkar inte ha gjorts utan av den nya arten Leiopus linnei finns bara två rapporterade fynd och inget nytt danskt namn.

Se även Artdatabankens artfakta om fläckig splintbock och Linnés splintbock.

Figur 1. Fläckig splintbock, hona, Törringe gård, Svedala, april 2024. Visa större bild.

Figur 2. Buklederna hos hane till fläckig splintbock, Törringe gård, Svedala, april 2024. Visa större bild.

Figur 3. Sista bukleden hos hona till Linnés splintbock, Pildammsparken, Malmö, mars 2017. Visa större bild.

Figur 4. Till vänster penis hos hane till fläckig splintbock, Törringe gård, Svedala, april 2024, och till höger penis hos hane till Linnés splintbock, Pildammsparken, Malmö, mars 2017. Visa större bild.

Figur 5. Till vänster sista bukleden hos hona till fläckig splintbock, Törringe gård, Svedala, april 2024, och till höger sista bukleden hos hona till Linnés splintbock, Pildammsparken, Malmö, mars 2017 Visa större bild.

Mars 2024

Tågarps hed är ur biologisk mångfald en mycket värdefull betad havsstrandäng vid Öresund norr om Malmö (figur 1). Den ligger i Burlövs kommun norr om Spillepengen. För att skydda fågellivet är det bara kossorna som får vistas här från den 15 mars till 30 september (figur 2).
Tågarps hed avgränsas mot Spillepengen av en kanaliserad, kulverterad och flyttad Kalina å som är en förgrening till den likaledes flyttade Sege å. Segeåns Vattendragsförbund och Vattenråd har en bra beskrivning av den otäcka Kalina å. Figur 3 visar ån vid Tågarps hed och två skyltar vid en kulvertmynning.

Norr om Tågarps hed finns Alnarps fälad i Lomma kommun och söder om fanns Åkarps hed i Burlöv kommun. I dag döljs Åkarps hed av ett upp till tjugo meter högt berg av gamla sopor. Enligt beslut i EU-parlamentet i mars i år skall länderna inom EU återskapa förstörda våtmarker. Detta blir mycket dyrbart beträffande Åkarps hed. Men kommunerna som har skapat Spillepengen kan ändå bli tvingade till sanering. Soptippen härrör från en tid då inget miljöfarligt avfall togs om hand utan allting härifrån tippades på Spillepengen. Något skydd undertill finns säkerligen inte utan mycket giftig pressaft rinner ut i Kalina å, Sege å eller direkt i Öresund. Skrubborna som finns i Öresund är till exempel oätliga på grund av för hög kvicksilverhalt.

Österut avgränsas Tågarps hed av den upphöjda cykelvägen från Malmö till Lomma (figur 4). Intill denna finns den fyrfiliga Västkustvägen med avfart till Lomma i en rondell. Vid högt vattenstånd i havet står heden under vatten. Värre blir det i framtiden på grund av klimatet. Burlövs kommun har gjort en förnämlig utredning benämnd Kustskydd för Burlövs kommun om de förväntade problemen vid det framtida förhöjda vattenståndet i havet. Denna blev antagen av kommunfullmäktige den 19 juni 2023. Det är nödvändigt att andra kommuner till exempel Malmö gör en liknande utredning. Här vill politikerna fortfarande bebygga marker som ligger 3-4 meter över normalvattenståndet i havet såsom Limhamns skjutbana.

Vid högt vattenstånd i havet och nordvästlig vind samlas stora mängder av driftmaterial i sydöstra hörnet och på cykelvägskanten (figur 4). Under mars har jag tagit sållprov av de dritfränder som skapats här under vintern. I sållprovet den 1 mars fanns två sällsynta skalbaggar:

Skräppejordloppa NT-rödlistad
Kustkvickbagge

Figur 1. Tågarps hed, Burlöv och Alnarps fälad Lomma, 7 mars 2024. Visa större bild.

Figur 2. Tågarps hed, Burlöv, 7 mars 2024. Visa större bild.

Figur 3. Kalina å, Tågarps hed, Burlöv, 7 mars 2024. Visa större bild.

Figur 4. Tågarps hed, Burlöv, 7 mars 2024. Visa större bild.

Denna jordloppa var vanlig förr med fynd i de flesta landskap från Skåne till Hälsingland. Den har minskat på senare tid troligen på grund av upphört bete på sanka ängar med skräppor och är nu NT-rödlistad.

I Danmark är den inte rödlistad. Det finns dock bara sex rapporterade fynd de senaste 25 åren varav inget från Själland.

Se även Artdatabankens artfakta om skräppejordloppa.

Figur 5. Skräppejordloppa, hane, Tågarps hed, Burlöv, 1 mars 2024. Visa större bild.

Ett exemplar av denna art håvade jag den 4 juni 2021 söder om Malmö vilket jag har rapporterat i Notiser. Kvickbaggen som var en hona var ny för Norden. Den 1 mars fann jag tre exemplar en hane och två honor. Alla tre var helt svarta (figur 6) till skillnad från exemplaret 2021 som hade två röda fläckar på vardera täckvingen (figur 8). Hanens penis stämmer bra överens med motsvarande bild i Käfer Europas.

Så här beskrivs arten i Ukbeetles:

2.5-3.0 mm. Elongate and discontinuous in outline with a narrow forebody and elongate-oval elytra, body reddish-brown with various dark markings to the elytra; typically an area around the scutellum, a transverse band across the middle which may be interrupted at the suture, and the apical area, but the elytra are often substantially dark with pale markings behind the shoulders and at the apex, and rarely the entire body is dark grey, almost black, appendages pale brown.

Exemplar med helt svarta täckvingar är tydligen sällsynta.

I Danmark har ett exemplar hittats vid Köpenhamn den 27 maj 2023.

Se även Artdatabankens artfakta om kustkvickbagge.

Figur 6. Kustkvickbagge, hona, Tågarps hed, Burlöv, 1 mars 2024. Visa större bild.

Figur 7. Penis, kustkvickbagge, Tågarps hed, Burlöv, 1 mars 2024.

Figur 8. Kustkvickbagge, hona, Stenören, Malmö, 4 juni 2021. Visa större bild.

Februari 2024

Den 21 oktober 2023 rapporterade jag under Notiser om den för Sverige nya palpbaggen Helochares lividus.

Där skrev jag:

Jag har mars 2016, juni 2016, februari 2018, juni 2018 och augusti 2018 berättat om skalbaggsfynd från den blivande stadsparken Lindängelund.
Denna är nu snabbt igenväxande. Det enda som har hänt de här åren är en ny detaljplan våren 2022, där man döpt ruderatmarksområdet till Landskapsparken. I denna detaljplan har dagens två dammar slagits samman till en enda stor damm.
I dagens stora damm samlas driftränder på den östra sidan i den ofta förekommande kraftiga västvinden. Dessa har jag undersökt vid flera tillfällen. Den 14 oktober gjorde jag en cykeltur hit och tog ett sållprov av både drift på stranden och flytande i vattnet. Det innehöll som vanligt stora mängder vattentrampare av släktet Haliplus och palpbaggar av släktet Laccobius. Allmänna var också vattentramparen Peltodytes caesus (Duftschmid), axslingevivel Bagous longitarsis (Thomson) och gul dykvivel Eubrychius velutus (Beck). Det fanns också fem palpbaggar av släktet Helochares i sållprovet. Tre av dessa var den allmänna H. obscurus (Müller) medan två (en hane och hona) var den för Sverige nya arten H. lividus (Forster).

Den 2 februari tog jag en cykeltur hit och tog ett sållprov av förna vid den östra stranden av den stora dammen för att se om palpbaggen fanns kvar. Det gjorde den, i sållprovet fanns två exemplar.

I sållprovet fanns också tre i Skåne sällsynta skalbaggar i vardera ett exemplar:
Sävjordloppa NT-rödlistad
Kortvingen Scopaeus laevigatus
Hornsärvsvivel

I ett sållprov tagit den 5 februari från samma plats fanns ytterligare en vivel av släktet Bagous där jag har problem med bestämningen .

Denna art är känd från 19 landskap från Skåne till Lule lappmark. I Artportalen finns 62 rapporter varav 21 avser fynd i Skåne. Den är även tidigare funnen i Malmö, Alan Dufberg håvade ett exemplar på Spillepengen den 21 juli 2010.
Den lever på knappsäv Eleocharis palustris som växer i kärr, våta gräsmarker och grunda sötvatten. Den bildar tuvor och de två tuvor som syns nära stranden i figur 1 bör vara knappsäv.
Vid användning av Käfer Europas. märkar man hur stor variation det kan finnas hos den närstående valljordloppan Chaetocnema hortensis (Geoffroy, 1785) som är mycket allmän.
Mitt exemplar är en hona vilket försvårar bestämningen. Den har dock mörka antenner och ben, kraftigt punkterad halssköld och breda glänsande täckvingar vilket tyder på att det är en sävjordloppa.

I Danmark är den känd genom ett fynd 2021 och ett 2022. Den saknas därför i deras senaste rödlista från 2019.

Se även Artdatabankens artfakta om sävjordloppa.

Figur 1. Fyndplats för sävjordloppa med knappsävstuvor, Lindängelund, Malmö, 8 februari 2024. Visa större bild.

Figur 2. Sävjordloppa C. aerosa, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024. Visa större bild.

Denna art är sällsynt i Skåne med endast nio rapporterade fynd. Den 2 november förra året sållade jag fram ett exemplar i Bernstorps mosse som ligger i Burlövs kommun men bara några hundra meter från Malmö kommun.
I Danmark verkar det senast rapporterade fyndet vara från Fyn den 21 april 1948. I den danska rödlistan 1997 var den markerad som sårbar, vilket motsvarar NT.
I den danska rödlistan 2019 finns inga kortvingar med.


Se även Artdatabankens artfakta om Scopaeus laevigatus.

Figur 3. Scopaeus laevigatus, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024. Visa större bild.

Fyndet av denna art var delvis förväntat. I de driftränder av axslinga Myriophyllum spicatum som finns här finns enstaka hornsärv Ceratophyllum demersum som hornsärvsviveln lever på. Den är bara känd från Skåne, Halland, Öland och Östergötland med totalt 32 rapporter i Artportalen, varav 29 är från Skåne, främst Häckeberga.

Den identifieras lättast på sina långa tarser. Mitt exemplar var en hane vilket underlättade bestämningen. För att möjliggöra bestämningen av den Bagous-vivel som jag fann den 5 februari som var en hona har jag tagit ett stort antal foton som kommer nedan före kommentarerna om detta exemplar.

I Danmark finns flera sentida fynd och den är inte rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om hornsärvsviveln.

Figur 4. Bagous sp., hona, 3,2 mm, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 5. Axslingevivel B. longitarsis, till vänster hona, 2,7 mm, till höger hane, 2,7 mm, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 6. Hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, 3,2 mm, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024. Visa större bild.

Figur 7. Vänster framtars hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.

Figur 8. Vänster framtars hos axslingevivel B. longitarsis, hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.

Figur 9. Vänster framtars hos axslingevivel B. longitarsis, hane, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024.

Figur 10. Vänster framtars hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024.

Figur 11. Vänster baktars hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 12. Vänster baktars hos axslingevivel B. longitarsis, hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 13. Vänster baktars hos axslingevivel B. longitarsis, hane, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 14. Vänster baktars hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024. Visa större bild.

Figur 15. Vänster framskenben hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 16. Vänster framskenben hos axslingevivel B. longitarsis, hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 17. Vänster framskenben hos mandelblommevivel B. diglyptus, hona, Käglinge hästbacke, Malmö, 14 maj 2018. Visa större bild.

Figur 18.Vänster framskenben hos axslingevivel B. longitarsis, hane, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 19. Vänster framskenben hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024. Visa större bild.

Figur 20. Främre delen av snytet hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 21. Främre delen av snytet hos axslingevivel B. longitarsis, hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 22. Främre delen av snytet hos axslingevivel B. longitarsis, hane, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 23. Främre delen av snytet hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024. Visa större bild.

Figur 24. Bakre delen av täckvingarna hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 25. Bakre delen av täckvingarna hos axslingevivel B. longitarsis med delvis avskapad fjällbeklädnad, hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 26. Bakre delen av täckvingarna hos gäddnatevivel Bagous limosus, hona, Igelmossen, Torslanda, Öland, 14 mars 2008. Visa större bild.

Figur 27. Bakre delen av täckvingarna hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 2 februari 2024. Visa större bild.

Figur 28. Halssköld hos Bagous sp., hona, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Figur 29. Halssköld hos kransslingevivel Bagous collignensis, hona, Karlevi, Vickleby, Öland, 1 juni 2006. Visa större bild.

Figur 30. Halssköld hos hornsärvsvivel B. subcarinatus, hane, Lindängelund, Malmö, 5 februari 2024. Visa större bild.

Januari 2024

Leopardtallpiga är vanlig i västra Skåne med många fynd i tallskogar, bland annat på svarttall i Lund. Den är ej rapporterad från Malmö, men efter fyndet förra månaden av smalstumpbaggen på svarttall i Slottsparken tänkte jag att denna park var en bra biotop för leopardtallpigan. Den verkar vara svårfunnen vintertid och allt jag hittat vid sållningar i januari är två täckvingar (figur 2 och 3). Redan den 30 december fann jag ett exemplar (figur 5) men detta visade sig vara en harlekinpiga med samma färgmönster som leopardtallpigan oftast har.

Harlekinpigan har en valk baktill på täckvingarna och en mera rund form (figur 4 resp. 5).

Nyckelpigor har ofta ett stort antal färgmönster vilket gällar även för leopardtallpigan. Täckvingarna i figur 2 och 3 är 5,3 mm respektive 5,6 mm långa vilket innebär en piglängd på runt 6,5 mm. Viktor Hansen anger i Biller XIV nomallängden till 5-6,5 mm. Tioprickig nyckelpiga Adalia decempunctata (Linnaeus) kan ha samma färgteckning men är klart mindre (3,5-5 mm).

I Danmark kallas den gulrød Mariehøne.

Se även Artdatabankens artfakta om leopardtallpiga.

Figur 1. Fyndplats för leopardtallpiga, Lördagsplan, Slottsparken, Malmö, 14 januari 2024. Visa större bild.

Figur 3. Täckvinge till leopardtallpiga, Slottsparken, Malmö, 14 januari 2024. Visa större bild.

Figur 2. Täckvinge till leopardtallpiga, Slottsparken, Malmö, 2 januari 2024. Visa större bild.

Figur 5. Harlekinpiga Harmonia axyridis, Slottsparken, Malmö, 30 december 2023. Visa större bild.

December 2023

Slottsparken är ett av de större grönområdena i Malmö.

PS. Malmö kommun verkar ha stora problem med sin hemsida och ofta är den inte ens tillgänglig. DS

Om man på denna karta anger plats Slottsparken så får man en bra bild av träden i parken, dock ej trädart.

I Naturvårdsplan för Malmö stad del II från 2012 ger område 162 i områdesbeskrivningar en beskrivning av parken.

Jag tog en cykeltur till Slottsparken den 8:de december och studerade de olika biotoperna. Parken är välbesökt och ganska nersliten vilket får negativ inverkan på den biologiska mångfalden. De stora träden påverkas ej av detta slitage men flertalet är ej inhemska och därför av begränsat värde för den biologiska mångfalden. Från ett område med grova svarttallar Pinus nigra (figur 1) tog jag hem några nerfallna smågrenar och lite förna från en svarttall med rödvitt band. Jag förmodar att bandet fanns där för att trädet var dött eller döende och skulle sågas ner.

I sållprovet fanns ett exemplar av smalstumpbaggen ett överraskande fynd i centrala Malmö.
Jag fann denna stumpbagge år 2008 i Karlshamn som ny för Blekinge. Den var vanlig under bark på döda tallar som växte på hällmark.
I Danmark hittades den 1999 på Sjælland som ny för Danmark.
Från Skåne finns i Artportalen en fyndrapport först i år (Stensoffa, Silvåkra 21 juni 2023, på granstubbe).

I dansk rödlista från 2019 är den inte rödlistad (naturbasen.dk).

Se även Artdatabankens artfakta om smalstumpbagge.

Figur 2. Smalstumpbagge, Slottsparken, Malmö, 12 december 2023. Visa större bild.

Figur 1. Fyndplats för smalstumpbagge, Malmö, 16 december 2023. Visa större bild.

Den 8 december tog jag en cykeltur till Stenören. För denna plats se september 2020 och februari 2022.

Ett sållprov av gamla tångbälten gav en bakkropp av en insekt (figur 3, 4, 6 och 7) som jag inte klarat av att bestämma. Det verkar vara en öronvivel Otiorhynchus. På Stenören är jordgubbsöronvivel Otiorhynchus ovatus (figur 5) vanlig. Det verkar vara alltför stor skillnad för att det skall kunna vara denna art.

Täckvingarnas längd är 3,3 mm pecis som hos O. ovatus i figur 5. Längden för O. ovatus anges i Danmarks Fauna Snudebiller till 4,3-5 mm.

Följande gäller för mitt fynd:
Det finns tio strimmor (tycker jag).
Alla stimmorna är tydligt punkterade.
De sju översta har stora glesa punkter.
De tre nedersta har mindre punkter i avtagande storlek.
Mellanrummen är lätt kölade.
Mellanrummen har enstaka mikropunkter.
Det finns ingen behåring eller fjäll på täckvingarna men den kan vara bortslipad.
Baktill är täckvingarna något utdragna.
Jag hittar ingen öronvivel som passar så jag har förmodligen spårat in felaktigt.
Förslag till art mottages tacksamt gärna via E-post: bertil@bertilericson.se.

Tillägg 2024-01-03.
Jag har kommit fram till att det handlar om bakkroppen till en pälsöronvivel Otiorhynchus raucus (figur 8). Täckvingarna till denna har en heltäckande hårbeklädnad. Genom att skrapa av denna på ett exemplar kan jag konstatera att täckvingarnas utseende är mycket lika. Mitt exemplar av pälsöronviveln i figur 8 har något mindre rundade täckvingar vilket kanske kan bero på könsskillnad mellan exemplaren.
Slut tillägg 2024-01-03.

Figur 3. Stenören, Malmö, 8 december 2023. Visa större bild.

Visa större bild. Tillägg 2024-01-03. Figur 8. Täckvingar av pälsöronvivel, Slottsparken, Malmö, 30 december 2023. Slut tillägg 2024-01-03.

Figur 4. Stenören, Malmö, 8 december 2023. Visa större bild.

Figur 5. Jordgubbsöronvivel, Kåsebergaåsen, 17 april 1993. Visa större bild.

Figur 7. Stenören, Malmö, 8 december 2023. Visa större bild.

Figur 6. Stenören, Malmö, 8 december 2023. Visa större bild.

November 2023

Fredriksbergs gård (figur 1) i sydöstra Malmö ägs av kommunen. Den har gett namn åt korsningen mellan motorvägen till Ystad (E65) och motorvägen till Köpenhamn och Trelleborg (E20 och E6).

I de välbevarade uthusen (figur 2) finns Jägersro hunddagis där motionspromenad ofta sker med en enda hund åt gången. Vid andra hunddagis ser jag ofta hundpomenader där en ledare har mer än tio hundar. Dessa går då mycket väldiciplinerat och håller sin position i första eller andra ledet. På baksidan av uthusen finns väl inhägnade hundgårdar men också en remsa med gräs- och ruderatmark ut mot åkermarken. I söder finns en rad med gamla päronträd som står oskördade på hösten. I sydöstra hörnet finns ett upplag av ris och grenar och en lövkompost (figur 3).

I ett sållprov från lövkomposten den 11 november fanns ett exemplar av Pseudomedon obscurellus. Denna är funnen i nästan hela Sverige, men är sällsynt med 56 rapporterade fynd i Artportalen. I Skåne är den främst känd från Lomma med Alnarp med fynd år 1950, 1972, 1974 och 2010. I Blekinge hittade jag den i antal i flishögar på kommunens återvinningsplatser.
Se mina rapporter under månadens fynd från tippen i Tubbaryd: juli 2006, september 2006, oktober 2007, juli 2008, juli 2009 och från tippen i Asarum juni 2014.

I naturbasen.dk med fynd från Danmark finns många fyndrapporter fram till 1958. Därefter finns här bara tre rapporter med fynd 2017 resp. 2018, alla från Köpenhamn.
I Fund av biller i Danmark i Entomologiske Meddelelser finns följande rapporter:
År 1999: NWZ: Lyng Huse (M. Hansen). Ny for NWZ.
År 2000: LFM: Bøtø Plantage (J. Pedersen).
År 2002: F: Kohave v. Landkirkegård (J. Pedersen).

Se även Artdatabankens artfakta om P. obscurellus.

Figur 1. Fredriksbergs gård, Malmö, 18 november 2023. Visa större bild.

Figur 3. Fyndplats för P. obscurellus, Fredriksberg, Malmö, 18 november 2023. Visa större bild.

Figur 2. Fredriksbergs gård, uthusen, Malmö, 18 november 2023. Visa större bild.

Figur 4. P. obscurellus, Fredriksberg, Malmö, 11 november 2023. Visa större bild.

Oktober 2023

I varmt läge vid Vintriegården låg en grov bokstock (figur 2) som hade påväxt av tickor förmoligen lädertickor Trametes. Flera av dessa var kraftigt uppätna (figur 3) av den NT-rödlistade trädsvampborraren C. villosulus som fanns i hundratals exemplar.

Den enda trädsvampborrare utöver C. villosulus som fanns i tickorna var den lilla Sulcacis fronticornis (Panzer).

I dansk rödlista från 2019 är den inte rödlistad (naturbasen.dk).

Se även Artdatabankens artfakta om Cis villosulus.

Figur 1. Vintriegården, Vintrie, Malmö, 10 oktober 2023. Visa större bild.

Figur 3. Läderticka angripen av C. villosulus, Vintrie, Malmö, 5 oktober 2023. Visa större bild.

Figur 2. Bokstock, fyndplats för C. villosulus, Vintrie, Malmö, 10 oktober 2023. Visa större bild.

Figur 4. C. villosulus, Vintrie, Malmö, 5 oktober 2023. Visa större bild.

Norr om Vintriegården ligger en fyrlängad gård. Ingångporten vetter mot norr och Ekströms väg som här har en kort sträcka så bred att bilar kan komma fram. I år har det skett flera förbättringsarbeten på gården. Här finns nu fyra hästar som betar på gräsmark öster om gården. Väster om gården ut mot Vintriegårdsvägen har anlagts en hästdressyrplan. Vad man ännu verkar ha problem med och inte har löst är hanteringen av hästgödseln.

Den 10 oktober tog jag ett sållprov härifrån (figur 5) både färsk spillning och gammal brunnen gödsel. Det gav tre exemplar av kortvingen Atheta subsinuata som är NT-rödlistad. Vid fotograferingen av fyndplatsen den 19 oktober tog jag ett nytt sållprov enbart med gammal brunnen gödsel från vagnen och från marken. Det innehöll 23 exemplar.

Intressant är vad som skrivs på Artdatabankens artfakta om hotet mot denna art:

Orsaken till den starka tillbakagången är sannolikt relaterad till förändringar i lantbruket som minskad hävd i kombination med minskad tillgång av halmhögar. Högar av halm blir mer sällan liggande fritt och för att minska läckaget av näringsämnen som leder till övergödning läggs stallavfall idag sällan ut direkt på marken. Detta har en negativ effekt på kortvingefaunan som ofta är fattigare i stallavfall som ligger på betongplattor etc. jämfört med stallavfall som ligger direkt på marken. Mycket lite halm samlas numera i halmlador.

Marken i Malmö kommun är överallt mycket väldränerad varför näringsrikt vatten från stallavfall som ligger direkt på marken snabbt hamnar i Öresund och bidrar till övergödningen där.

I Danmark är den ikke vurderet vid rödlistningen.

Se även Artdatabankens artfakta om Atheta subsinuata.

Figur 5. Fyndplats för A. subsinuata, Vintrie, Malmö, 19 oktober 2023. Visa större bild.

Figur 7. A. subsinuata, spermateka, Vintrie, Malmö, 19 oktober 2023. Visa större bild.

Figur 6. A. subsinuata, hane, Vintrie, Malmö, 10 oktober 2023. Visa större bild.

September 2023

Vid Ribersborgstranden finns tre kilometerlånga, parallella gång- och cykelvägar med mindre än tio meters avstånd. Den västra är asfalterad och bredast och har sikt mot badet, Öresund och i fjärran Danmark med Köpenhamn. Den mellersta är den gamla banvallen till järnvägen mellan Malmö och Limhamn. På denna springer ofta motionärer. Den östra som syns i figur 1 är i första hand en promenadstig utmed dammarna. Öster om dessa finns Limhamnsvägen och stadsbebyggelsen.

Vid den östra stigen finns några grova pilar. På en av dessa har en grov gren sågats av rätt nära stammen för åtskilliga år sedan (figur 1). Här finns ett stort hålrum som är fyllt med trämjöl och bebott av blanksvart trämyra Lasius fuliginosus. Ett sållprov från håligheten den 3 september gav ett exemplar av myrgästen N. confusa som är sällsynt och NT-rödlistad.

I en murken vedbit i sållprovet fanns en puppa till en knäppare Elateridae. Efter förvaring inomhus i en hålighet i vedbiten kläcktes knäpparen och utfärgades. Det visade sig vara en tegelrödrock Ampedus nigroflavus.

I Danmark finns en färsk fyndrapport 23 maj 2021 av N. confusa från Midtjylland.

Se även Artdatabankens artfakta om N. confusa.

Figur 1. Fyndplats för Notothecta confusa, Ribersborg, Malmö, 25 september 2021. Visa större bild.

Figur 2. Notothecta confusa, Ribersborg, Malmö, 3 september 2023. Visa större bild.

Augusti 2023

Bästa skalbaggsfynd i augusti blir en EN-rödlistad stumpbagge och en hane till en liten svårbestämd kortvinge, en art som jag är den ende som rapporterat i Artportalen.

Det handlar om:

Smaragdstumpbagge
Kortvingen Oligota inexspectata

Söder om Hyllie centrum anlägger Malmö kommun Hyllievångsparken. Den plana och bördiga åkermarken har förvandlats till en kullrig park med en damm och avvattningsbäck vid högt vattenstånd i dammen. Almviksvägen som delar parken i en nordlig och en sydlig del har varit helt avstängd under anläggningsarbetet. Den har nu öppnats och blivit en bred cykel- och promenadväg.

På gräsytor intill denna väg har man sått in ängsfrö (figur 1) bland annat klätt Agrostemma githago och blåklint Centaurea cyanus (figur 2). På den senare lever blåklintspetsvivel Ceratapion basicorne som har rapporterats från Skåne, Öland och Västergötland men som betraktas som utdöd i Sverige i dag. I Danmark är den förmodligen också utdöd, men i Biller XXI Snudebiller från 1965 anges att den tidigare fanns på Fyn på väddklint Centaurea scabiosa.

Vid en cykeltur på den gamla Almviksvägen den 21 augusti stannade jag och provade att håva på blåklint. Det gav naturligtvis ingen blåklintspetsvivel däremot trampörtsbagge Gastrophysa polygoni i stort antal. Det visade sig att trampört Polygonum aviculare var en dominerande växt här (syns i figur 2 vid större bild). När jag letade igenom innehållet i håven fann jag bland alla dessa vackert blåglänsande bladbaggar en vacket blåglänsande stumpbagge. Det visade sig vara en smaragdstumpbagge som är EN-rödlistad. Victor Hansen anger i Biller XXV från 1968 att den kan leva på bladbaggelarver bl. a. till trampörtsbaggen.

I Danmark kallas den Grønlig Rådstumpbille och är ikke vurderet vid rödlistningen.

Se även Artdatabankens artfakta om smaragdstumpbagge.

Figur 1. Informationsskylt vid Hyllievångsparken, Malmö, 22 augusti 2023. Visa större bild.

Figur 3. Smaragdstumpbagge, Hyllievångsparken, Malmö, 21 augusti 2023. Visa större bild.

Figur 2. Blommande klätt och blåklint, Hyllievångsparken, Malmö, 22 augusti 2023. Visa större bild.

Det amerikanska företaget Ball Corporation har i Fosie industriområde en av Europas största tillverkning av dryckesburkar i aluminium med en kapacitet på 2,2 miljarder burkar per år. AB Plåtmanufaktur, senare PLM AB, som existerade 1918-1999 hette föregångaren här.

På baksidan av fabriken fanns till förra året en stor bangård med flera spår som användes för transport av burkarna med järnväg. Förra året revs rälsen upp och för övrigt har inte sett någon järnvägsvagn här under de åtta år som jag varit bosatt i Malmö. All transport av burkarna sker med stora lastbilar, vilket är oacceptabelt ur miljösynpunkt.

Den 6 augusti tog jag ett sållprov av den magra vegetationen. Det gav en hane av Oligota inexspectata. Biotopen stämmer bra överens med ?den enda fyndplatsen? i Danmark på bangården i Rødbyhavn. Några andra intressanta arter som hittats i Rødbyhavn fann jag inte.

I Käfer Europas av Arved Lompe står för O. inexspectata:
♀: nach Williams (1994) mit leicht nach hinten vorgezogenem 8. Sternit.
I figur 5 har jag fotograferat bukledena till en ♀ av O. inexspectata funnen 20 augusti i år i spannmålsförna vid Hullkajen. (Honor är svårbestämda och en felbestämning kan föreligga).

Se även Artdatabankens artfakta om O. inexspectata.

Figur 4. Fyndplats för Oligota inexspectata, Fosie, Malmö, 12 augusti 2023. Visa större bild.

Figur 5. Buklederna till hona av Oligota inexspectata, Hullkajen, Malmö, 20 augusti 2023.

Juli 2023

Bästa skalbaggsfynd i juli blir två sällsynta, NT-rödlistade skalbaggar som jag hittat i Toarp i sydöstra Malmö nära gränsen till Svedala kommun och en praktbagge från Almåsa i östra Malmö som också är NT-rödlistad.

Det handlar om:

Svartbaggen Gulbent kamklobagge
Tornbaggen Skulderfläckad gaddbagge
Bredhornad praktbagge

Intill markvägen väster ut från Skabersjö slott står på västra sidan av Sege å ett grovt, skadat sötkörsbärsträd Prunus avium (figur 1). Det är svårt att få en säker uppgift om trädet står i Malmö eller Svedala kommun. Dagens kartor t. ex. i Artportalen har inte ens med markvägen som här är en bilväg. Bästa kartorna är de ekonomiska kartorna från 1970. Tyvärr hamnar platsen i en fog mellan två kartor. Skabersjö slott äger marken på ömse sidor om kommungränsen och någon markering i naturen av gränsen har jag inte kunnat hitta. I Toarp där Svedalavägen korsar gränsen finns en minnessten. Härifrån går gränsen i en nästan rak linje till Sege å. Någon gränssten nere vid Sege å finns inte.

Det skulle inte förvåna om gränsen går rätt genom trädet.

I en ej åtkomlig hålighet i trädet fanns förra året ett bålgetingbo. Ingångshålet syns i mitten av den vänstra av de två stammarna. även i år finns ett bålgetingbo med samma ingångshål. Sållning av förnan under boet gav en halssköld av bålgetingkortvingen Quedius dilatatus (Fabricius, 1787).

I ett sållprov härifrån den 3 juli fick jag ett exemplar av gulbent kamklobagge som är NT-rödlistad. I Skåne är den funnen på flera platser men inte i jordbrukslandskapet i sydväst.

I Danmark är gulbent kamklobagge sällsynt och VU-rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om gulbent kamklobagge.

Figur 1. Fyndplats för gulbent kamklobagge, Toarp, Malmö, 7 juli 2023. Visa större bild.

Figur 2. Gulbent kamklobagge, Toarp, Malmö, 3 juli 2023. Visa större bild.

I samband med fotograferingen av körsbärsträdet den 7 juli passade jag på att håva i kanterna av körvägen. Detta gav flera exemplar av gulhornad gaddbagge men också ett större och bredare exemplar med utåt mörka antenner. Tyvärr är exemplaret en hona varför bestämninen till skulderfläckad gaddbagge ej kan vara helt säkerställd. De gulhornade gaddbaggar som jag håvade här hade helgula antenner, men det exemplar som finns på bild augusti 2021 har en viss förmörkning utåt av antennerna dock ej så kraftig som fotot visar.

I Artportalen finns för Skåne bara ett ytterligare fynd. Mikael Sörensson fann två exemplar i Dalby nationalpark i utsatta fönsterfällor mellan 7 maj och 15 augusti 2008 vid en inventering på uppdrag av länsstyrelsen i M län.

I Danmark är den EN-rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om skulderfläckad gaddbagge.

Figur 3, Skulderfläckad gaddbagge, Toarp, Malmö, 7 juli 2023. Visa större bild.

Den 14 juli gjorde jag en utflykt till Almåsa, ett koloniområde i östra Malmö. Tyvärr finns det ingen säker cykelväg hit varför jag tvingades köra bil. Sommartid finns en busslinje hitut men för mig blir det för många byten.

Vid besöket den 1 juni 2022 fann jag tornbaggen Mordellistena secreta. Nu kunde jag håva en hona av bredhornad praktbagge. Jag håvade den på en trädridå med bl. a. ek ut mot ängsmark. I Törringe i Svedala kommun sydost om Malmö håvade jag 26 juni och 5 juli förra året två exemplar på ek. Den har förmodligen en god förekomst i Malmö - Svedala.

I Danmark betecknas den som sjælden men är icke rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om bredhornad paktbagge.

Figur 4. Bredhornad praktbagge, Almåsa, Malmö, 14 juli 2023. Visa större bild.

Juni 2023

Bästa skalbaggsfynd i juni blir en NT-rödlistad vivel från Törringe sydost om Malmö och två jordlöpare med i Sverige huvudsakligen nordlig förekomst från Industrihamnen i Malmö.

De skalbaggar det handlar om är:

Slät raggvivel NT-rödlistad
Stenstrandlöpare
Gruslöpare Ny Skåne

På uppväxande gulsporreplantor håvade jag i Grips plantering den 9 juni ett exemplar av den släta raggviveln som är NT-rödlistad. Plantorna fanns i den täta gräsväxten på ömse sidor om markvägen i figur 1. Vägen avslutas med en grind till en fårbetad äng sluttande ner mot Sege å.

I samband med fotograferingen av biotopen den 12 juni håvade jag ytterligare ett exemplar i Grips plantering. Denna gång vid järnvägen 500 meter från förra fyndplatsen (Figur 9 maj 2022). Även här växte gulsporreplantorna i tät gräsväxt.

I Danmark är den utbredd och ej rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om slät raggvivel.

Figur 1. Fyndplats för slät raggvivel, Törringe, Svedala, 12 juni 2023. Visa större bild.

Figur 3. Snyte, slät raggvivel, hane, Törringe, Svedala, 12 juni 2023. Visa större bild.

Figur 2. Slät raggvivel, hona, Törringe, Svedala, 9 juni 2023. Visa större bild.

Östra hamnområdet med Industrihamnen utgörs av en utfylld del av Öresund. På generalstabskartan från 1958 verkar bara en inre mindre yta vara utfylld. På den ekonomiska kartan från 1970 är nästan allt utfyllt och här finns nu industrier, kajplatser, vägar och järnvägsspår. I dag ligger kajerna öde och flertalet järnvägsspår har växt igen. Nästan alla transporter sker med lastbil. Oacceptabelt ur klimatsynpunkt, men kritiken skall i första hand riktas mot de enskilda företagen och inte mot Malmö stad.

I juni undersökte jag strandförnan på två platser som var åtkomliga (figur 4 och 6). Resterande havsstränder utgjordes av kajer eller låg inom inhägnat område. Stranden i figur 4 låg i mitten av hamnen och var skyddad mot kraftiga vågor av en pir. Den bestod av grus och sten med visst inslag av sand längre upp. Skvalpning gav nästan enbart stenstrandlöpare som var ganska vanlig. I Artportalen finns 19 fyndrapporter från Skåne. Relativt närliggande är fynd från Ålabodarna och Ven.

I Danmark är den utbredd och ej rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om stenstrandlöpare.

Figur 4. Fyndplats för stenstrandlöpare, Industrihamnen, Malmö, 19 juni 2023. Visa större bild.

Figur 5. Stenstrandlöpare, Industrihamnen, Malmö, 16 juni 2023. Visa större bild.

Stranden i figur 6 låg längst in i Industrihamnen. Den hade ringa påverkan av vågor däremot kunde den översvämmas helt vid sydvästlig vind och högt havsvattenstånd. Den enda strandlevande skalbagge som påträffades var en gruslöpare som är ny för Skåne.

Vilhelm Heinze berättar i en artikel i Entomologisk Tidskrift 1947 att han hittat denna art talrikt 1945 i Örebro som ny för Sverige. Den har därefter spridit sig och 1972 kunde jag konstatera att den var vanlig i grustagen på Badelundaåsen öster om Västerås.

I Fund af biller i Danmark, 2006 og 2007 i Entomologiske Meddelelser 2008 av Jan Pedersen, Jan Boe Runge & Bertil Pyndt Jonsén berättas att den hittats i antal i Rødbyhavn som ny för Danmark.
I Danmark är den VU-rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om gruslöpare.

Figur 6. Fyndplats för gruslöpare, Industrihamnen, Malmö, 20 juni 2023. Visa större bild.

Figur 7. Gruslöpare, Industrihamnen, Malmö, 20 juni 2023. Visa större bild.

Maj 2023

Bästa skalbaggsfynd i maj blir tre arter som alla är funna vid Pydden i Svedala kommun. En är ny för Skåne och de två andra är NT-rödlistade. En biotop liknande Pydden finns inte i Malmö. Har det funnits för länge sedan så har den blivit utdikad och/eller igenfylld. Jag besökte Pydden den den 18 och 28 mars 2022. Nu i maj blev besöken varmare och behagligare. Många mygg hade dock kläckts vid besöket den 15 maj och utgjorde ett otrevligt inslag.

De skalbaggar det handlar om är:

Viveln myrhoppvivel Orchestes calceatus Ny Skåne
Gyttjebaggen Hydrochus elongatus NT-rödlistad
Ögonkortvingen Stenus providus NT-rödlistad

I hjortspillning som låg på gungflyet fanns flera exemplar av den mindre horndyveln Onthophagus similis (Scriba, 1790). Det verkar som att hjortarna är förtjusta i flugtrumpeten som växer ute i gungflyet, men det bör vara svårt för dem att nå dessa med sina smala ben.

Vid besöket den 15 maj håvade jag en hoppvivel av släktet Orchestes med rödbruna täckvingar (figur 3). Bestämningen visade att det handlade om en myrhoppvivel O. calceatus eller en alhoppvivel O. testaceus. Skillnaden mellan dessa är liten och enligt Beetlebase har en entomolog R. S. Anderson angett att de är varianter av samma art. Bästa bestämningslitteraturen i detta fall verkar vara An identification guide to weevils of Britain and Ireland som kan vara en internetbaserad fortsättning på bokserien Handbooks for the Identification of British Insects. I Species guide 3 Flea weevils finns på sidan 10 mycket bra bilder på O. calceatus och O. testaceus. Bästa skillnaden mellan dessa två arter är snytet sett från sidan (figur 4 och 5 nedan) och ovanifrån (figur 6 och 7 nedan).
Deras levnad är också olika:
Alhoppviveln lever på al medan myrhoppviveln lever på glasbjörk.
Vid håvning kan det vara svårt att avgöra vilket trädslag skalbaggen fanns på. Här vid Pydden finns ingen al däremot gott om glasbjörk (figur 1). På dessa hittades dessutom blad med minor (figur 2) där insekten dock redan var kläckt.

I Danmark är arten VU-rödlistad. Den har senare år hittats i antal i Köpenhamn. Här finns flera foton på arten dock inget bra foto på snytet som säkerställer identifikationen. Kommentaren till en bild:
Rystet af birk i sphagnummosen.
tyder på att bestämningarna är korrekta.

Se även Artdatabankens artfakta om myrhoppvivel.

Figur 1. Pydden, Hyby, Svedala, 22 maj 2023. Visa större bild.

Figur 3. Myrhoppvivel, Pydden, Hyby, Svedala, 15 maj 2023. Visa större bild.

Figur 2. Björkblad med minor av ?myrhoppvivel, Pydden, Hyby, Svedala, 22 maj 2023. Visa större bild.

Figur 4. Myrhoppvivel, snyte från sidan, Pydden, Hyby, Svedala, 15 maj 2023. Visa större bild.

Figur 5. Alhoppvivel, snyte från sidan, Lomma, 15 augusti 2001. Visa större bild.

Figur 6. Myrhoppvivel, snyte ovanifrån, Pydden, Hyby, Svedala, 15 maj 2023. Visa större bild.

Figur 7. Alhoppvivel, snyte ovanifrån, Lomma, 15 augusti 2001. Visa större bild.

Vid utflykten till Pydden den 10 maj vattenhåvade jag ett exemplar av Hydrochus elongatus vid kanten av gungflyet ut mot vattnet. Den är NT-rödlistad men verkar vara ganska vanlig i sydvästra Skåne. Den 15 augusti 2019 vattenhåvade jag ett exemplar i en vägdamm vid motorvägen till Köpenhamn och den 6 maj 2021 tog jag ett exemplar i en liten damm på Lindängelunds ruderatmark. År 2002 hittade jag den i stort antal i ett litet, vegetationsrikt vattenhål på Revingefältet. Dess krav på biotop är uppenbart mycket bred.

I Danmark finns många sentida fynd av denna art på Själland.

Se även Artdatabankens artfakta om Hydrochus elongatus.

Figur 8. Hydrochus elongatus, Pydden, Hyby, Svedala, 10 maj 2023. Visa större bild.

Stenus providus är en sällsynt men också svårbestämd ögonkortvinge. Det är bara hanar som går att säkert skilja från den närstående och allmänna S. clavicornis. Skillnaden finns i utseendet av buklederna.

Vid besöket av Pydden den 10 maj håvade jag en hane av denna art. I Artportalen finns 62 fyndrapporter av arten från åtta sydsvenska landskap varav jag svarar för 13. För de senaste 30 åren finns bara 14 rapporter varav jag svarar för 8.

I Danmark betecknas den som relativ sjælden men är känd från alla distrikt utom SZ och NWZ.

Se även Artdatabankens artfakta om Stenus providus.

Figur 9. Stenus providus, Pydden, Hyby, Svedala, 10 maj 2023. Visa större bild.

April 2023

Bästa skalbaggsfynd i april blir två arter som är sällsynta i Sydvästskåne.

Det handlar om:

Barkborren aspbarkborre
Kortvingen Bohemiellina flavipennis

Jag har augusti 2021, maj 2022 och juli 2022 berättat om skalbaggsfynd från Grips plantering och dess närhet. Augusti 2021 nämner jag en plantering av hybridasp. Två asparter har skoglig betydelse i Sverige, vanlig asp (Populus tremula) och hybridasp (P. tremula x P. tremuloides). Hybridaspen är en korsning mellan amerikansk och europeisk asp och den räknas som en införd art.

Den planterade hybridaspen växer här i Grips plantering mycket snabbt, vilket har medfört att den lätt bryts av vid stormar. Detta händer inte bara i gränsen mellan asp och ädelgran (figur 1) utan även mitt inne i planteringen. Det är förmodligen dags för skörd, dvs kalhuggning. Ett parti närmast järnvägen kalhöggs vintern 2018-2019 för att förhindra att det föll aspar över järnvägen.

Den 6 april tog jag hem murken aspbark från stormfällda aspar. Barken innehöll åtskilliga aspbarkborrar, enbart honor. Dessa hade redan gnagt utgångshål.

Denna art är sällsynt i Sydvästskåne. I Beetlebase finns en rapport om ett bilhåvat exemplar i Häckeberga.

Från Danmark, där den är VU-rödlistad, känner jag bara till det fynd från Møens klint 1930 som beskrivs i Danmarks fauna Biller XVIII av Victor Hansen.

Se även Artdatabankens artfakta om aspbarkborre.

Figur 1. Fyndplats för aspbarkborre, Grips plantering, Törringe, 16 april 2023. Visa större bild.

Figur 2. Aspbarkborre, Grips plantering, Törringe, 6 april 2023. Visa större bild.

Augusti 2021 berättade jag om fyndet av Scydmaenus rufus i en gödselstack. Jag beklagade mig där över den olagliga gödselstacken och i dag har den försvunnit, troligen borttransporterad av Malmö kommun.

I östra kanten av den stora åkern sydost om Gottorps gård finns en liknande hög med hästgödsel (figur 3). Här försöker man kamouflera olagligheten genom att placera en gammal uttjänt gödselspridare intill. Gödselhögen har dock legat här länge och ingen gödsel spreds härifrån vid sådden av vårsäd i april.

Jag har september 2022 flera bilder på åkern i samband med fyndet av den VU-rödlistade axlöparen. I figur 7 syns gödselspridaren medan gödselhögen finns i glappet mellan figur 7 och 8.
I figur 3 nedan står på gräsytan en gåshane och bevakar min närvaro noga. Honan med små ungar har just passerat ner till ett bo intill i en vägdamm.

Den 17 april tog jag ett sållprov av brunnen gödsel och hörester. Det gav fem exemplar av den lilla kortvingen Bohemiellina flavipennis en art som jag aldrig träffat på tidigare. Det är en till Europa införd art som redan på 1940-talet rapporterades från Danmark, Sverige och Finland. Därefter har den hittats i spridda delar av Sverige från Skåne till Lycksele lappmark. I Artportalen finns dock endast 18 fynd inrapporterade.

Bland stora mängder av fjädervingen Nephanes titan (Newman, 1834) fanns ett exemplar av den sällsynta fjädervingen Ptiliola brevicollis (Matthews, 1860). Av denna art finns endast elva fyndrapporter i Artportalen varav jag svarar för sex.

I Danmark verkar det finnas få fynd av Bohemiellina flavipennis liksom av fjädervingen Ptiliola brevicollis.

Se även Artdatabankens artfakta om Bohemiellina flavipennis.

Figur 3. Fyndplats för Bohemiellina flavipennis, Gottorp, Malmö, 19 april 2023. Visa större bild.

Figur 4. Bohemiellina flavipennis, Gottorp, Malmö, 17 april 2023.. Visa större bild.

Mars 2023

Förra månaden berättade jag om fyndet av dvärgkulbaggen Clambus pallidulus i en liten lövskogsdunge vid utfarten från Malmö mot Lund. Dungen är liten vilket figur 1 nedan visar. Till vänster ligger McDonald's hamburgerbar och bakom denna börjar motorvägen till Lund (Stockholmsvägen). Husen bakom McDonald's ligger inom den inhägnade järnvägsområdet på andra sidan motorvägen. Till höger i figur 1 ligger det fyravåningshus som skall rivas och bli en Max hamburgerbar. Det var tidigare hotell Formule 1, det billigaste hotellet i Malmö. Till höger om hotellet går Lundavägen som före tillkomsten av motorvägen utgjorde utfart mot Lund. Rakt fram i figur 1 syns en hög vall mot den tvåspåriga järnvägen runt Malmö som här går på broar över motorvägen och Lundavägen. Den trafikeras av pågatåg och godståg till och från Trelleborg och kontinenten. Lövdungen domineras av en grov ek i vars topp råkorna har byggt sina bon. I dungen finns också en förvuxen häck av bokar som nu är lika höga som eken. Det grova trädet rakt fram innanför det vita stängslet är möjligen en robinia. I Malmö finns en myckenhet av träd som ej har svenskt ursprung och som jag inte klarar av att identifiera. Närmast Lundavägen finns några grova hästkastanjer.

Jag har fortsatt att ta sållprov här. Detta har givit ytterligare två intressanta skalbaggar.
Det handlar om:

Nyckelpigan Clitostethus arcuatus
Fuktbaggen Cryptophagus pallidus

Denna vackert färgade nyckelpiga rapporterades från Sverige första gången efter fynd centralt i Lund 25 augusti 2017. Den har därefter hittats på flera platser i Lund. Senare visade det sig att den observerats på Brännö i Göteborgs skärgård redan den 17 maj 2014. Fynd finns också från Tjörn i Bohuslän.
Den är även rapporterad från Danmark bland annat ett fynd i Köpenhamn 3 mars 2019.

Många svenska fynd har gjorts genom håvning på murgröna. I UK Beetles anges att den bland annat kan leva på vita flygare och växthusspinnkvalster på flera växter. Den borde naturligtvis även gå att hitta i Malmö även om den bara är runt 1,5 mm stor.

Jag har de sista åren håvat efter den på murgröna här i Malmö utan att hitta den. Murgröna är en allmän växt i Malmö och i figur 1 finns en stor murgröna runt ett träd vid infarten till McDonald's. Ett typiskt växtsätt för murgröna. Sållning under denna har inte gett någon Clitostethus arcuatus. Däremot gav sållning av lövförna borta vid järnvägsvallen tre exemplar den 3 mars.

Se även Artdatabankens artfakta om Clitostethus arcuatus.

Figur 1. Fyndplats för Clitostethus arcuatus, Midhem, Malmö, 5 mars 2023. Visa större bild.

Figur 2. Clitostethus arcuatus, Midhem, Malmö, 3 mars 2023. Visa större bild.

År 1994 fann jag Cryptophagus pallidus i stort antal i nordostligaste hörnet av Ravlunda skjutfält genom att sätta ut små barnmatsburkar i kaninhål i en liten bokbacke. Jag har därefter funnit enstaka exemplar i Skåne, Blekinge och på Öland. Vid en revision av släktet Cryptophagus 2004 konstaterades det att den svenska arten inte var C. pallidus utan C. reflexus Rey, 1889. Alla registreringar av C. pallidus i Artportalen fördes över till C. reflexus.

I artikeln Intressanta skalbaggsfynd från SydOst i senaste numret av Lucanus (volym 27:2) berättar författarna att Joja Geijer hittat C. pallidus i antal i Arby i sydöstra Småland. Detta fick mig att börja titta efter den i Malmö speciellt som den har rapporterats från Danmark genom fynd i Köpenhamn 2020.

Jag har de sista åren hittat misstänkta exemplar men trott att det varit misslyckade C. reflexus. Vid sållningarna i Midhem fick jag nu fler exemplar, även hanar. Jag bedömmer att dessa är C. pallidus.

Se även Artdatabankens artfakta om Cryptophagus pallidus.

Skalbaggsfynden i Midhem under februari och mars visar på hur värdefull för den biologiska mångfalden en sådan här liten lövskogsdunge kan vara i en storstad som Malmö. Andra arter som finns här är den lilla rovbarkbaggen Anommatus duodecimstriatus Wesmael 1835, mycelbaggen Nargus wilkini (Spence, 1815) och bokvedviveln, Phloeophagus lignarius (Marsham, 1802). Bokvedviveln är NT-rödlistad. Alla tre arterna har jag dock hittat på fler platser i Malmö.

Figur 3. Cryptophagus pallidus, hane, Midhem, Malmö, 3 mars 2023. Visa större bild.

Figur 5. Cryptophagus pallidus, hona, Midhem, Malmö, 11 mars 2023. Visa större bild.

Figur 4. Cryptophagus pallidus, hane, Midhem, Malmö, 11 mars 2023. Visa större bild.

Figur 6. Cryptophagus pallidus, hane, parameterspetsar, Midhem, Malmö, 3 mars 2023. Visa större bild.

Figur 8. Cryptophagus reflexus, hane, parameterspetsar, Lilla Juleboda, Ravlunda, 3 juni 1994.

Figur 7. Cryptophagus pallidus, hane, parameterspetsar, Midhem, Malmö, 11 mars 2023. Visa större bild.

Figur 9. Cryptophagus pallidus, hane, aedeagus, Midhem, Malmö, 11 mars 2023. Visa större bild.

Februari 2023

I Malmö blev det ingen meterologisk vinter utan hösten gick i februari direkt över i vår. Det har dock varit svårt att hitta några intressanta skalbaggar i februari. Jag väljer en nyrapporterad art från Sverige funnen i Malmö och två sällsynta arter funna i Skabersjö i Svedala kommun. Dessa två har jag tidigare rapporterat från Malmö kommun.
Det handlar om:

Dvärgkulbaggen Clambus pallidulus
Trägnagaren sprängtickgnagare
Kortvingen Oligota granaria.

Figur 1. Fyndplats för Clambus pallidulus, Lundavägen, Malmö, 27 februari 2023. Visa större bild.

Figur 3. Clambus pallidulus, Lundavägen, Malmö, 26 februari 2023. Visa större bild.

Figur 2. Clambus pallidulus, Lundavägen, Malmö, 26 februari 2023. Visa större bild.

Figur 4. Clambus pallidulus, Lundavägen, Malmö, 26 februari 2023. Visa större bild.

Tillägg 2023-03-06. Figur 4a. Aedeagus, hane, Clambus pallidulus, Lundavägen, Malmö, 3 mars 2023. Slut tillägg 2023-03-06.

Den 2 januari besökte jag en intressant lokal vid Sege å, Skabersjö gård. Här hittade jag almhoppviveln 24 november 2022. På alar finns här altickan Inonotus radiatus i stort antal. Jag tog med hem några exemplar för kläckning av insekter. Efter förvaring i rumstemperatur kläcktes åtskilliga trägnagare Dorcatoma dresdensis, albrunbaggar Abdera affinis och en vacker svampmal. Men också ett exemplar av svartbaggen Mycetochara maura och av sprängtickgnagaren.

Av sprängtickgnagaren hittade jag ett dött exemplar i Pildammsparken i Malmö den 7 december 2020.

I Danmark verkar det finnas mycket få fynd. I Entomologiske Meddelelser 1985 rapporterar Michael Hansen och Viggo Mahler den som ny för Danmark efter fynd av tre exemplar i Frederiksdals storskov NEZ. I Katalog over Danmarks biller i Entomologiske Meddelelser 1996 anges den endast funnen i distrikt NEZ och i Naturbasen.dk finns ingen senare fyndrapport. I den danska rödlistan från 1997 var den markerad med E dvs CR med dagens beteckningar. Den nya rödlistan från 2019 omfattar inte trägnagare.

Se även Artdatabankens artfakta om sprängtickgnagare.

Figur 5. Fyndplats för sprängtickgnagare, 16 februari 2023. Visa större bild.

Figur 7. Aedeagus, sprängtickgnagare, Skabersjö gård, Svedala, 2 februari 2023. Visa större bild.

Figur 6. Sprängtickgnagare, Skabersjö gård, Svedala, 2 februari 2023. Visa större bild.

Vid Skabersjö slott finns åtskilliga lantbruksbyggnader som verkar stå öde. Någon byggnad tjänar förmodligen som stall för de hästar som betar här och någon byggnad är nog ombyggd till lokal för anställda. Här finns också åtskilliga silor för torkning och förvaring av säd och raps.

Den 21 februari tog jag en promenad hit från Toarp och tog ett sållprov av förna runt dessa silor. Platsen är öppen och utsatt för kraftig blåst varför det var svårt att hitta intressant förna. Vid genomgången av sållprovet fann jag flera levande kornvivlar Sitophilus granarius som är en skadegörare på säd. Dessutum rester av stor mjölbagge Tenebrio molitor. Men också flera exemplar av en liten kortvinge av släkten Oligota.
Dessa är svårbestämda men exemplaren hade en mycket bred antennklubba som avslöjade att det handlade om O. granaria. En sällsynt men spridd art med endast 18 fyndrapporter i Artportalen.

I Danmark finns i Katalog over Danmarks biller i Entomologiske Meddelelser 1996 aktuella fynd från F, LFM och SZ. men i Naturbasen.dk finns ingen senare fyndrapport.

Se även Artdatabankens artfakta om Oligota granaria.

Figur 8. Fyndplats för Oligota granaria, Skabersjö gård, Svedala, 27 februari 2023. Visa större bild.

Figur 9. Oligota granaria, Skabersjö gård, Svedala, 21 februari 2023. Visa större bild.

Januari 2023

Denna art beskrevs 1965 av Andreas Strand på sidorna 61-65 i Norsk Entmologisk Tidsskrift.
Han skriver här om förekomsten:
Victor Hansen hat eine Anzahl Exemplare dieser Art in Dyrehaven (Seeland) in alten, mürben, herabgefallenen Polyporus fomentarius, die lange am Boden gelegen hatten, zwischen 15/5 und 2/7 zusammen mit nitidus und jacquemarti erbeutet. Im Zoologischen Museum, Kopenhagen, stehen einige wenige Exemplare die in Sundby Storskov (Lolland) in Februar und Mai erbeutet worden sind.
Holotype (Dyrehaven 14/6 1956, leg. Victor Hansen) in der Sammlung Victor Hansens.

(Jægersborg) Dyrehave ligger 30 km från Malmö vid Klampenborg strax norr om Köpenhamn.
C. hanseni har i Entomologiske Meddelelser 2001 även rapporterats från Fyn (Kohave Ø.f. Landkildegård, 2 eks 12.3.2000, sigtet af svampede stubbe).
På Naturbasen.dk. rapporteras om ett fynd i København den 9 april 2017 på tøndersvamp (fnöskticka). Den är VU-rödlistad i Danmark.

Den borde väl finnas i Malmö också, kanske främst i Pildammsparken där det finns gott om fnösktickor på lågor och högstubbar av björk (figur 1). Jag tog en cykeltur dit på förmiddagen den 31 december. Ett vid denna årstid tjockt lager av boklöv gjorde det svårt att hitta murkna rester av fnösktickor på marken. Efter letande hittade jag dock några rester som bestod av daggmaskangripna sporskikt utan skyddande hård överdel. Vid genomgången av resterna hemma vid skrivbordet hittade jag några C. castaneus (nitidus) men också en hona som kunde vara C. hanseni.

Vid ett återbesök den 7 januari för fotografering av biotopen fann jag fler tickrester. Dessa gav ytterligare sex exemplar av C. hanseni, två hanar och fyra honor. Märkligt är att det i tickresterna fanns gott om små ljusa exemplar av C. castaneus som tydligen ännu inte klarat hela processen till färdig skalbagge.

En viktig skillnad mellan arterna i klibbtickor är att C. lineatocribratus har klart gula antenner medan antennklubban hos C. hanseni och C. castaneus är brunaktig (figur 3).

För att säkerställa bestämningen behöver man genitalpreparera en hane och dela på penis och paramerer.
Så här skriver Victor Hansen 1969 om detta i Biller XXVI Andet Tillægsbind:
De her omtalte resultater bygger bl. a. på aedeagus-undersøgelser, der er meget besværlige, fordi det er nødvendigt at skille penis og paramerer fra hinanden, og disse dele er meget tynde og skrøbelige og meget tæt sammensluttede. Aedeagus-undersøgelser vil imidlertid som regel ikke være påkrævet til en sikker artsbestemmelse af de danske arter.
En svår uppgift för alla entomologer och definitivt för en 80-plussare med åldersdarriga händer.

C. hanseni anmäldes som ny för Sverige av Thure Palm i artikeln Skalbaggsstudier på Stenshuvud i Entomologisk Tidskrift 1986 på sidan 55.
Så här skriver Palm:
Ett särskilt intressant fynd är 1 ex. av Cis hanseni, som är en för Sverige ny art, beskriven av Andreas Strand (1965) efter danska exemplar. Den togs den 28/7 i svampig lövförna under en rishög nära forskarstationen och kunde ej - blott 1,7 mm lång - identifieras förrän efter hemkomsten. Möjligen hade flera exemplar kunnat insamlas på det stället, om den kortvariga sållningen gjorts mera ihärdig. Arten är förutom från Danmark också känd från Finland (Silfverberg 1979). Sannolikt är den på kontinenten forbisedd och har vidsträckt utbredning, ty i min samling finns utom ett danskt exemplar även ett från Monte Pollino i Kalabrien, vars bestämning på sin tid kontrollerats av Strand. Från de närstående arterna lineatocribratus Mell., nitidus Hbst. och jacguemarti Mell. skiljs hanseni ganska lätt också på yttre karaktärer, t ex efter bestämningstabellen i Danmarks Fauna (Hansen 1969:50-54).

I den sista tryckta Catalogus Coleopterorum Sueciae år 1995 finns den rapporterad från Skåne med rödlistekategori 3 (VU). Därefter blir Catalogus Coleopterorum Sueciae en internetbaserad produkt där ändringar lätt kan läggas in, troligen dock med dokumentation av ändringar. Den enda äldre internetkatalog som jag har i min PC är från 1999 där den fortfarande är rapporterad från Skåne med rödlistekategori 3. I Beetlebase anges att den i Rödlista 2000 var DD-rödlistad, i Rödlista 2005 NA-rödlistad, i Rödlista 2015 NA-rödlistad och i Rödlista 2020 är den helt borta. Jag har inte funnit någon notering varför Palms fynd från Skåne strukits.

Tillägg 2023-02-12:
Christoffer Fägerström har lagt in följande information i Beetlebase:
Bertil Eriksson skriver på sin hemsida om fynd av Cis hanseni i Malmö. I texten undras också över Thure Palms fynd från Stenshuvud 1983, och varför arten åkt ur rödlistan efter att ha varit NA. Palms samling är ju i Lund, och jag har nu fått tillbaka djuret från Mats Jonsell som bestämt om det till lineatocribatus.
Slut tillägg 2023-02-12.

Figur 1. Fyndplats för C. hanseni, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023. Visa större bild.

Figur 3. Nertill höger C. hanseni, hona, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023; nertill vänster C. castaneus, hane, Valje, Sölvesborg 13 november 2008; upptill C. lineatocribratus, hane, Hyby, Svedala, 12 april 2022. Visa större bild.

Figur 2. C. hanseni, hona, Pildammsparken, Malmö, 31 december 2022. Visa större bild.

Figur 4. Munsköld, C. hanseni, hane, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023. Visa större bild.

Figur 6. Penis ovanifrån, C. hanseni, hane, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023.

Figur 5. Penis från sidan, C. hanseni, hane, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023.

Figur 7. Paramerer, C. hanseni, hane, Pildammsparken, Malmö, 7 januari 2023. Visa större bild.

December 2022

Juni 2019 och juli 2020 har jag berättat om ett inklämt område mellan Oljehamnen och Spillepengen i Malmö där jag hittat kortvingen Zoosetha incisa och rapsbaggen Meligethes ochropus. Vid en cykeltur hit den 25 december kunde jag konstatera att stängslet runt Spillepengen ersatts av ett kraftfullare och att det trevliga men murkna rastbordet med sittbänkar försvunnit. Däremot dumpades fortfarande illaluktande slam från reningsverket (figur 1). Detta foto är tagit från samma position som figur 5 juni 2019 men i motsatt riktning.

I ett sållprov av mager förna mellan järnväg och staket fanns ett exemplar av den vackra sandnarvsviveln (figur 2). Denna är NT-rödlistad och ny för Skåne. I Sverige är den bara rapporterad från Öland och Gotland. Jag har mars och maj 1997 sållat fram fem exemplar av denna art på grusig mark på Getstadåsen i nordvästra delen av Greby alvar på Öland.

Den föredrar torra varma miljöer och uppges främst hittas på den lilla nejlikväxten sandnarv Arenaria serpyllifolia som kan bli upp till tio cm hög. Den bör ha gynnats av klimatförändringen.

Sandnarvsvivel är sällsynt i Danmark men ej rödlistad. Från Sjælland verkar det bara finnas fynd från Røsnæs havskrænt (senaste 25 juli 2019). Denna ligger i nordvästligaste delen av Sjælland 135 km från min fyndplats.

Se även Artdatabankens artfakta om sandnarvsvivel.


Önskar mina besökare ett Gott Nytt År.

Figur 1. Fyndplats för sandnarvsvivel, Oljehamnen, Malmö, 26 december 2022. Visa större bild.

Figur 2. Sandnarvsvivel, Oljehamnen, Malmö, 25 december 2022. Visa större bild.

November 2022

I november rapporterar jag om fyndet av två rödlistade skalbaggar som båda tidigare varit mycket sällsynta i Sverige men som verkar ha blivit vanligare troligen på grund av det varmare klimatet. Det handlar om:

Barkborren hårig tallbastborre DD-rödlistad
och
viveln almhoppvivel NT-rödlistad.

Hårig tallbastborre Hylurgus ligniperda (Fabricius, 1787)^DD

I Norra Hamnen intill en raserad del av hamnen finns en primitiv parkeringsyta fylld med kastat eller ditblåst skräp (figur 1). Vid cykelturer längre ut i Norra Hamnen passerar jag här. Vid en tur den 30 oktober upptäckte jag att här låg en dumpad grov tallstubbe som förmodligen legat här mer än ett år. Den var uppgrävd med rötterna och måste anlänt med en kranförsedd lastbil. Tänkbart är att lastbilen även haft schaktmassor och att dessa lämnats hos något företag som sorterar schaktmassor men att företaget ej varit intresserad av tallstubben. Det finns flera företag härute i Norra Hamnen som sorterar schaktmassor. Det kommunala återvinningsföretaget SYSAV har en stor återvinningscentral här och tar emot en sådan stubbe till en kostnad av 800:- kr. Men det var ju då mycket enklare att dumpa den gratis här på ruderatmarken i kanten av parkeringsplatsen. Ur biologisk mångfaldssynpunkt är det ju dessutom mycket bättre att den får ligga här och multna i stället för att bli uppeldad i SYSAVs avfallskraftvärmeverk.

Barken på stubben var nertill fortfarande hårt åtsittande och omgavs av sand från växtplatsen som är okänd. Tallen har definitivt inte växt i Norra Hamnen eftersom denna utgöres av en i sen tid utfylld havsvik. Förmoligen kommer stubben från någon trädgård i Malmö eller dess nära omgivning.

När jag lossade barken fanns här flera exemplar av hårig tallbastborre med dess gångsystem som fanns både i barken och mellan bark och ved. Förpuppningen verkade ske 5-10 mm in i barken. De enda levande barkborrar utöver hårig tallbastborre som jag hittade var två exemplar av Hylastes ater som jag tidigare hittat på Klagshamns udde oktober 2021. Därutöver fanns kådförsedda ingångshål efter större märgborre Blastphagus piniperda (Linnaeus, 1758) och en bakkropp av oliktandad barkborre Orthotomicus suturalis (Gyllenhal, 1827). Även ett exemplar av tvåtandad plattbagge Silvanus bidentatus (Fabricius, 1792) som är NT-rödlistad fanns här. Denna hittade jag också på Klagshamns udde oktober 2021.

Hårig tallbastborre är funnen i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om hårig tallbastborre.

Figur 1. Fyndplats för hårig tallbastborre, Norra Hamnen, Malmö, 5 november 2022. Visa större bild.

Figur 2. Grov tallbark med hårig tallbastborre och gnagspår av denna art, Norra Hamnen, Malmö, 5 november 2022. Visa större bild.

Förra månaden berättade jag om fyndet av Cryphalus piceae i Grips plantering. Denna ligger väster om Sege å. I norra delen av Grips plantering finns öster om Sege å ett värdefullt lövskogsområde som i öster gränsar till bostaden för ägaren av Skabersjö slott en egendom säkert värd mer än en miljard. Bostaden kallas på kartan för Bastionen av för mig okänd anledning.

I den läsvärda SLU-rapporten. från 2007 kallar Jörg Brunet lövskogsområdet för Skabersjö gård och inbegriper då även parkmiljön runt slottet som ligger 500 m längre österut.

Området består av en sank askskog som kan översvämmas av Sege å vid högvatten. Askarna är mycket grova men flertalet är tyvärr döda och har blåst ner. Förmodligen är det asksjukan som dödat dem. Negativt är också att markägaren inte tagit bort gammal taggtråd som finns i mängd här.

Närmast Sege å finns flera grova klibbtickebevuxna alhögstubbar (figur 3) men också små almar som ännu inte angripits av almsjukan. När jag besökte området den 24 november tog jag ett sållprov i anslutning till alhögstubbarna. Det innehöll ett exemplar av almhoppviveln som är NT-rödlistad.

I Danmark är den VU-rödlistad trots många fynd.

Se även Artdatabankens artfakta om almhoppvivel.

Figur 3. Fyndplats för almhoppvivel, Skabersjö gård, Svedala, 28 november 2022. Visa större bild.

Figur 4. Almhoppvivel, Skabersjö gård, Svedala, 24 november 2022. Visa större bild.

Oktober 2022

I oktober rapporterar jag två intressanta återfynd från Malmö plus två fynd från Grips plantering sydost om Malmö. Det handlar om:

Öronviveln Otiorhynchus cribricollis (tveksam bestämning, se nedan)
Kortvingen Gyrophaena transversalis DD-rödlistad
Barkborren Cryphalus piceae och
Ritsplattbaggen Leptophloeus alternans

Jag har i juni i år berättat om fyndet av resterna av en död öronvivel som jag bedömt vara Otiorhynchus indefinitus (dieckmannii). Genom sållning av förna i rabatter och under häckar i Västra Hamnen har jag den 10, 12 och 19 oktober hittat tre levande exemplar av samma art, alla honor. Bebyggelsen i Västra Hamnen är mycket tät med smala gator varför lämpliga levnadsplatser är få. Bestämningen av de tre öronvivlarna innebär fortsatta problem. Framskenbenens utvidgning nertill såväl inåt som utåt visar att det handlar om underfamiljen Arammichnus (figur 4). Här kan det vara O. cribricollis eller O. indefinitus.

Cristoffer Fägerström har i Beetlebase under dessa två öronvivlar lagt in många referenser till artiklar, även sin egen i Entomologisk Tidskrift 2010. I denna artikel finns foto på båda arterna.

En bra referens är en artikel av tre polacker:
Wanat M., Bialooki P., Konwerski S. 2011. Otiorhynchus subgenus Arammichnus Gozis, 1882 (Coleoptera: Curculionidae) in Poland. Genus, 22(2): 291-298,
där båda arterna beskrivs med bra foton.

O. cribricollis beskrivs:
Description
Body dark testaceous, length (pronotum+elytra) 6.2-7.8 mm; integument largely uncovered by pale, hair-like and sparse, generally recumbent vestiture (fig. 1). Rostrum very short, 1.3-1.4 × wider than long, its disk distinctly narrowing posteriad, just behind pterygia usually evidently wider than frons, concave, coarsely punctured; antennal scape extending to apical 0.33 of pronotum in repose, length ratio of four basal funicular segments: 1.0 - 1.2 - 0.7 - 0.6; eyes barely convex, nearly dorsal; frons narrower to about as wide as eye diameter, flat to slightly concave, coarsely punctured, with short median fovea close to vertex; temples and vertex finely punctured. Pronotum slightly (less than 1.1 ×) wider than long, regularly rounded at sides, widest at mid-length, weakly convex, coarsely punctured, with punctures generally less than its diameter apart, the largest sized as 5-6 ommatidia combined, with interspaces shiny, nearly flat (fig. 6). Elytra 1.55-1.60 × longer than wide, in profile almost even in basal two-thirds and with protruding apex (fig. 3); striae formed as regular rows of large punctures slightly larger than those largest on pronotal disk; interstriae level with punctural septa, flat, shiny, on disk about as wide as the striae, with single row of short, arcuately raised, pointed hair-like scales each attached to the base of minute asperity, the asperities higher and tubercle-like in the posterior part of elytron; occasionally elytra with variable number of additional loose aggregations of suboval, adpressed opalescent scales. Legs short, thin, finely pilose; femora untoothed; protibia straight, barely sinuous and with obsolescent denticles along inner margin, largely expanded apically (fig. 10); tarsi with onychium twice as long as 3rd segment (fig. 5). Body venter entire finely and sparsely punctured, with very sparse whitish hair-like setae. Proventriculus as in fig. 11. Sternite 8 with semicircular basal plate bearing numerous marginal setae, cleared in middle between dichotomous sclerotized extensions of the apodeme (fig. 14). Ovipositor as in fig. 12; styli minute, barely longer than wide, with 3-4 long setae; coxitae triangular in outline, with 1-2 long, subapical setae. spermateca with broad ramus provided with a small gland, and minute, sclerotized nodulus; cornu equally thin through its length (fig.15). For detailed description see Magnano (1992). Only parthenogenetic populations are known.
Distribution in Poland
Wielkopolsko-Kujawska Lowland: Kolo (UTM: CC38; lat/long: 52.2017N/18.6092E), 4 V 2004, 6 exs, swept from herbs on a floodbank along Warta River, leg. R. Matusiak (coll. S. Konwerski, M. Kazmierczak). General distribution Basin of Mediterranean Sea except for its easternmost peripherals, Belgium, Germany, Switzerland (likely introductions); introduced to Azores, Australia, North America (Magnano 2010).
Remarks
The specimens from Poland have distinctly wider frons than other studied representatives of this species from southern Europe, even slightly wider than eye diameter and subequal in width to rostral dorsum behind pterygia (fig. 4), while in the studied specimens from Spain and Italy the frons is evidently narrower than both.

O. indefinitus beskrivs:
Very similar to O. cribricollis in size (body length 5.3-7.5 mm), colour of integument and vestiture (fig. 2), structure of rostrum, antennae, sculpture of pronotum and elytra, leg characters, etc. Vestiture on head, pronotum and elytra distinctly protruding (fig. 9). Rostrum disk less concave; frons 1.1-1.2 × wider than eye diameter, about as wide as rostrum disk just behind pterygia. Pronotum 1.1-1.2 × wider than long, strongly rounded and somewhat angulate at sides (fig. 7). Elytra shaped and sculptured as in O. cribricollis but shorter, 1.40-1.50 × longer than wide, even 1.38-1.45 × in the specimens from Poland; hair-like scales in rows on the interstriae much longer, semi-erect, recumbent scales inconspicuous (except the population in Berlin). Ovipositor in Polish specimens with slightly more elongate styli (fig. 13); spermateca with cornu slightly swollen medially (fig. 16). Other characters like in O. cribricollis, for more detailed description see Magnano (1979). Only parthenogenetic populations are known.
Distribution in Poland
Baltic Coast: Sopot (UTM: CF43; lat/long: 54.45384/18.55006), 24 VII 2009, 3 exs, leg. M. Wanat & P. Bialooki. All the specimens were beaten at night from various rosacean cultivars (Ribes, Prunus, Rosa) in a house garden.
General distribution
Known only from urban green areas in several European cities in France, The Netherlands, Germany, and Sweden (Magnano 2010). Its origin and natural range remain unknown.
Remarks
Isolated populations of O. dieckmanni express geographical variability: the form occurring in Berlin, somewhat different from that in locus typicus (Magdeburg), was named f. berolinensis by Gospodar & Korge (1982). The specimens from Sopot differ from those of Berlin population in shorter elytra, which are less narrowing posteriorly and more widely rounded apically in dorsal view, and relatively larger, more angulate in pronotal outline, widest behind middle, as well as in the shape and abundance of recumbent scales on elytra, which are few in number and hair-like, not much distinct from the erect hairs, while in the specimens from Berlin these scales are broad and ovoid, often abundant enough to form recognizable spots on elytra, and resembling in shape the scales in O. cribricollis.
Acknowledgements
We thank Tomasz Majewski and Robert Matusiak for providing specimens of O. cribricollis used in this paper.

Från denna artikel har jag i figur 6 kopierat in foto på spermatekan för dessa två arter.

Jag är mycket osäker vilken art skalbaggarna tillhör. De saknar flygförmåga och det finns endast honor så det uppstår lätt lokala populationer med delvis annorlunda karaktärer. Mina fynd visar att arten är bosatt i Malmö, men ursprungsplats är okänd. Jag har dessutom bara funnit tre spridda fynd vilket inte ger någon information om värdväxter.

Med stor tveksamhet bedömer jag att alla exemplaren inklusive juni-fyndet är O. cribricollis på grund av den smala, jämt rundade halsskölden och förekomsten av fjäll baktill på täckvingarna. Jag har därför rapporterat dem som O. cribricollis i Artportalen.

Den är funnen i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om O. cribricollis.

Tillägg 2022-11-11.

Christoffer Fägerström har tittat på exemplaret från den 19 oktober och skriver:
Jag har nu jämfört ditt exemplar med av Magnano bestämda O. cribricollis, och de är utan tvekan identiska. Den längre och smalare kroppsformen och rundade halsskölden skiljer sig mycket från O. indefinitus, för att inte tala om behåringen som är mycket kortare hos O. cribricollis.
De enda äldre rapporter i Artportalen av O. cribricollis från Sverige är från Bergianska trädgården, Frescati, Stockholm 1996-1999.
Förväxlingsarten O. indefinitus har som enda rapport från Sverige: Lund 10 juni 2022, trädgård.

Stort tack Christoffer!

Slut tillägg 2022-11-11.

Figur 1. O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 10 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 3. O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 19 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 2. O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 12 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 4. Framben till O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 19 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 5. Täckvingar till O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 19 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 6. Spermateca till vänster O. cribricollis och till höger O. indefinitus. Visa större bild.

Figur 8. Spermateca till O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 10 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 7. Spermateca till O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 10 oktober 2022.

Figur 9. Spermateca till O. cribricollis, Västra Hamnen, Malmö, 19 oktober 2022.

Österut från Södervärn gick förr järnvägen till Ystad med Hindby som första station därefter vidare i en båge mot söder till Oxie. Från Persborg, där den korsade en järnväg runt Malmö, har den gjorts om till en mycket trivsam cykelväg som jag oftast färdas på vid mina cykelturer österut till Jägersro, Husie mosse, Robotskjutfältet, Oxie och Toarp. Den har störts av nyare infrastruktur: den passerar i tunnlar under Inre Ringvägen och motorvägarna till Ystad och Köpenhamn. Den är ett kulturminne som skandaliserats av att kommunen tillåtet ett företag i Jägersro att hägna in en 100 m lång sträcka och göra om den till bilparkering. Öster om Jägersro går cykelvägen en lång sträcka nära motorvägen till Ystad och skiljs från denna av en låg buskklädd bullervall. Norr om cykelvägen ligger här Elisedals industriområde.

Vid en cykeltur den 5:e oktober fann jag en intressant grupp av stora, vita skivlingar (figur 10) strax före att cykelvägen gick ner i tunneln under motorvägen till Ystad. Vit saft trängde ut på skivorna och på foten, det bör vara luden vitriska eller som den också kallas "stora vita kon". Stora mängder av skalbaggar fanns på svamparna men av kortvingesläktet Gyrophaena hittade jag bara ett enda exemplar. Det var en hane av Gyrophaena transversalis som är DD-rödlistad.

Juni 2017 berättade jag om fyndet av Gyrophaena transversalis på fjälltickor på en poppelhögstubbe i Fosie industriområde.

Figur 10. Fyndplats för Gyrophaena transversalis, Elisedal, Malmö, 8 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 11. Gyrophaena transversalis, aedeagus från sidan, Elisedal, Malmö, 5 oktober 2022.

Figur 13. Gyrophaena transversalis, aedeagus 'ovanifrån', Elisedal, Malmö, 5 oktober 2022.

Figur 12. Gyrophaena transversalis, aedeagus 'underifrån', Elisedal, Malmö, 5 oktober 2022.

Jag har augusti 2021, maj 2022 och juli 2022 berättat om skalbaggsfynd från Grips plantering och dess närhet.

I norra delen finns i öster en plantering av ädelgran som jag augusti 2021 trodde var nordmannsgran Abies nordmanniana. Tveksamt, det är förmodligen kaskadgran Abies procera. Träden är upp till tio meter höga och varje oktober skördas här stora mängder av ris som buntas och transporteras vidare till försäljning. Mycket ris blir liggande kvar och i april kan man håva tusentals av strimmig granborre Cryphalus abietis. Någon Cryphalus piceae som skall leva på kaskadgran har jag aldrig hittat här.

Öster om planteringen finns ett stort bestånd av mycket grova ädelgranar som förmodligen också är kaskadgran. Här finns ett årsgammalt vindfälle som troligen stormen Malik 29-30 december 2021 fällt (figur 14). Den har fallit rätt över en promenad- och ridstig (figur 15). Toppen hade mängder med små flyghål efter strimmig granborre. Vid en promenad här den 20 oktober tog jag med hem två exemplar som fanns på vindfället. Vid hemkomsten kunde jag konstatera att det handlade om en Cryphalus piceae och en strimmig granborre. De har olika längd på de uppstående håren på täckvingarna (figur 17). Detta är dock svårt att se utan god förstoring.

Vid ett återbesök den 23 oktober för fotografering av biotopen tog jag med hem delar av några angripna grenar och också lite bark från stammen i figur 15. Jag tog hem materialet på eftermiddagen. Det förvarades i rumstemperatur och när jag undersökte det ett fåtal timmar senare fick jag sju exemplar av Cryphalus piceae tillsammans med åtskilliga strimmig granborre. Undersökningar senare dagar gav inga fler exemplar av Cryphalus piceae men stora mängder av strimmig granborre. På kvällen fick jag också tio exemplar av ritsplattbaggen Leptophloeus alternans. även av denna skalbagge fick jag inga fler exemplar senare.

Cryphalus piceae verkar bara vara känd från Sverige genom två fynd av Håkan Lundkvist båda på kaskadgran:
Beetlebase och Entomologisk Tidskrift: Fyledalen juni 2020
Artportalen: Kullaskogstorpet, Veberöd 2020-08-01

För Leptophloeus alternans finns bara tre fyndrapporter från Skåne i Artportalen alla från nordost.

I Danmark är Cryphalus piceae en vanlig art och anses vara en skadegörare i ädelgransodlingar medan det av Leptophloeus alternans verkar finnas få fynd.

Se även Artdatabankens artfakta om Cryphalus piceae och Leptophloeus alternans.

Figur 14. Vindfälle av kaskadgran, Grips plantering, Svedala, 23 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 15. Toppen av vindfället i figur 14. Fyndplats för Cryphalus piceae och Leptophloeus alternans, Grips plantering, Svedala, 23 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 16. Cryphalus piceae, Grips plantering, Svedala, 23 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 18. Leptophloeus alternans, Grips plantering, Svedala, 23 oktober 2022. Visa större bild.

Figur 17. Bakkropp på Cryphalus piceae och Cryphalus abietis, Grips plantering, Svedala, 23 oktober 2022. Visa större bild.

September 2022

I september rapporterar jag tre intressanta skalbaggsfynd från Malmö. Det handlar om:

Narvgropviveln Gronops lunatus, VU-rödlistad
Kortvingen Atheta kaiseriana
Axlöparen Zabrus tenebrioides, VU-rödlistad

Utanför den avspärrade delen av Robotskjutfältet finns i väster en hästgård med stor uppsättning av stall, hagar och hästträningsutrustning inklusive en välanlagd dressyrbana. Allt verkar lagt i ide sedan några år tillbaka och ingen verkar bo på gården. Troligen äger militären fastigheten och vill inte ha någon boende här. Jag har dock under mina sju år i Malmö aldrig sett någon militär verksamhet på skjutfältet.

Mot söder finns på hästgården en sluttande torrmark som begränsas i norr av en jordvall som skapades vid tillkomsten av dressyrbanan bakom vallen (figur 1). Här finns också ett takförsett förråd fyllt med stora halmrullbalar. I kanten av torrmarken finns en övergiven asfaltväg som kan ha använts vid övningar med förflyttning av luftvärnskanoner. Robotskjutfältet är alldeles för litet och öppet för skarpa övningar.

På torrmarken finns två jordhögar med kaninhål. Vegetationen på torrmarken är mager men med bland annat johannesört och brunört. Den 5 september tog jag ett sållprov här. Bästa fyndet var en narvgropvivel som är VU-rödlistad och knappast förväntad i Malmö. Jag har själv tidigare hittat den på Revingefältet och Hovdalafältet.

I Danmark är den inte rödlistad trots att det finns få sentida rapporter.

Se även Artdatabankens artfakta om narvgropviveln.

Figur 2. Narvgropvivel, Robotskjutfältet, Malmö, 5 september 2022. Visa större bild.

Figur 1. Fyndplats för narvgropvivel, Robotskjutfältet, Malmö, 20 september 2022. Visa större bild.

Risebergabäcken ligger helt inom Malmö kommun. Den rinner upp öster om Glostorp och mynnar tolv kilometer senare i Sege å. Den passerar bland annat Fosie industriområde, Jägersro, Husie, Gyllins trädgård, Bulltofta och Valdemarsro. Dess avrinningsområde är ca 30 kvadratkilometrar vilket täcker en femtedel av kommunens yta. Den tidigare meandrande bäcken har rätats ut och grävts ner. Ett stort antal dagvattenledningar mynnar i bäcken. Vid kraftig nederbörd stiger vattenståndet därför mycket snabbt och bäcken fylls med smutsigt (och kanske farligt dagvatten).

Vid mitten av 1900-talet mynnade säkert också åtskilliga avloppsledningar utan rening direkt i bäcken. Men även i nutid sker ibland otrevliga utsläpp av olja eller när Skånemejerier fyllde den med grädde.

Vid undersökning av skalbaggsfaunan i bäcken har jag aldrig hittat någon bäckbagge Elmidae, halsrandbagge Helophoridae eller öronbagge Dryopidae och av vattenbrynsbaggar Hydraenidae endast de mycket allmänna Ochthebius minimus och Limnebius truncatellus.

Den 17 september gjorde jag en cykelutflykt till Husie mosse. Strax norr om denna damm passerar Risebergabäcken (figur 3). Dammen är skapad med en betongspärr över vilken vatten rinner ner till Risebergabäcken. I bäcken fanns små mängder av driftränder. Jag tog ett sållprov av dessa men också av strandförna nedanför betongspärren. Efter upptorkning av provet gav en genomgång två små ljusa kortvingar som verkade mycket skygga och sökte sig till botten av provet. Det visade sig vara en hane och hona av den sällan hittade Atheta kaiseriana.

I Artportalen finns endast fyra rapporter av denna art, alla från Höje å och den senaste mitt fynd av fyra exemplar den 8 maj 1991. Höje å kan svämma över våldsamt vid kraftig nederbörd eller snösmältning i Häckeberga. Vid den enkla bron över ån vid Flackarp där jag fann mina exemplar flöt vatten i hela dalgången och driftränderna var stora. På sidan 75 i Entomologisk Tidskrift 1979. beskriver Rickard Baranowski (Andersson) fynd av denna kortvinge från översvämningar vid Höje å.

Den verkar bara vara känd från Sverige, Danmark (SZ) och Österrike (Neusiedlersee, typlokal) (GBIF).

Se även Artdatabankens artfakta om Atheta kaiseriana.

Tillägg 2022-10-09.

Slut tillägg 2022-10-09.

Figur 3. Fyndplats för Atheta kaiseriana, Risebergabäcken, Husie, Malmö, 20 september 2022. Visa större bild.

Figur 5. Hona, genitalsegmentets ventralplatta, Husie, Malmö, 17 september 2022.

Figur 4. Atheta kaiseriana, Malmö, Husie, 17 september 2022. Visa större bild.

Den 26 september cyklade jag ut till den övergivna päronodlingen i Ollebo. Denna har jag berättat om september 2017. På den kvadratkilometer stora åkern hade det i år odlats säd. Efter skörden hade den harvats och nu fanns här uppväxande vegetation som verkade vara icke radsådd raps. Ny bebyggelse är på väg in från väster (figur 7) och på den norra delen av åkern har det genomförts en arkeologisk undersökning inför framtida bebyggelse.

Grävlinggrytet var inte bebott av någon grävling, men kaniner hade tagit över många hål. I ett grunt relativt nyskapat hål i åkerkanten fanns en stor jordlöpare. Det var en axlöpare.

Exemplaret var en hona som saknade antenner. Axlöparen är en sensommarart som har larvövervintring. Skalbaggen levde men verkade svag och var förmodligen döende.

I Artportalen finns bara fem fynd av axlöpare.

I Danmark finns många sentida fynd av aksløber och den är inte rödlistad.

Se även Artdatabankens artfakta om axlöpare.

Figur 6. I trädridån fyndplats för axlöpare, Gottorp, Malmö, 27 september 2022. Visa större bild.

Figur 8. Fyndplats för axlöpare, Gottorp, Malmö, 27 september 2022. Visa större bild.

Figur 7. I bildens nederkant fyndplats för axlöpare, Gottorp, Malmö, 27 september 2022. Visa större bild.

Figur 9. Axlöpare, Gottorp, Malmö, 26 september 2022. Visa större bild.

Augusti 2022

Blekingsborg är en bostadsrättsförening i Malmö som har 279 lägenheter. Den består av två höghus med 12 våningar och några låghus. Jag och min hustru bor på nionde våningen i ett av höghusen. Lägenheten är genomgående med stora inglasade balkonger mot sydväst och nordost. Detta ger en strålande utsikt över det platta Malmö och med sikt ända till Lund. Dock ingen bra plats för tomtskådning. Området är inhägnat men det finns en grind på vardera sidan om höghuset ut till en lokalgata som går parallellt med Per Albin Hanssons väg. Dessa grindar är min normala väg ut från området.

Den 23 augusti lämnade jag bilen på service och vid promenaden hem från verkstaden gick jag in via en grind vid låghusen, en väg in som jag sällan använder. Jag märkte då att på några rabatter vid gångvägen (figur 1) fanns svåra gnagskador på bladen (figur 2). Växten hade vita 'smällebär' i toppen på enstaka skott vilket tyder på att det är en lågvuxen snöbärs-variant Symphoricarpos sp. Dagen efter kollade jag om det fanns någon skadegörare på plats. I jorden under busken hittade jag direkt två öronvivlar som kunde bestämmas till parköronvivel, en art som rapporterades som ny för Sverige av Andreas Nord i senaste numret av Fazett efter fynd i Västra Hamnen i Malmö oktober 2020. I juni i år hittade även jag den i Västra Hamnen. I år har den också rapporterats från Alvesta i södra Småland av Martin Sjödahl och från Lund av Thomas Kraft. Med tanke på den stora mängden av gnagskador på snöbärsbuskarna har den säkerligen funnits här i åtskilliga år.

Sensmoral:
Bättre att leta där man står än att fara runt.

I Danmark finns många fyndplatser.

Se även Artdatabankens artfakta om parköronvivel.

Figur 1. Fyndplats för parköronvivel, Blekingsborg, Malmö, 26 augusti 2022. Visa större bild.

Figur 3. Parköronvivel, Blekingsborg, Malmö, 24 augusti 2022. Visa större bild.

Figur 2. Gnagskador på snöbärsbladen, Blekingsborg, Malmö, 26 augusti 2022. Visa större bild.

Juli 2022

I juli rapporterar jag tre intressanta skalbaggsfynd från Malmö med omgivning. Det handlar om:

Fuktbaggen Cryptophagus cylindrellus, NT-rödlistad
Kortvingen Anotylus mutator
Åkertistelsviveln Larinus carlinae

Den 13 juli besökte jag Grips plantage i Törringe sydost om Malmö. Jag har augusti 2021 och maj i år berättat om denna skog. I södra delen finns en mindre grandunge med inslag av björk. Gran trivs inte i sydvästra Skåne och här finns många vindfällor och även stående torrakor (figur 1). Markvegetationen domineras helt av blekbalsamin Impatiens parviflora.

Vid besöket håvade jag på den delvis sparsamma vegetationen. Det gav en liten smal Cryptophagus. Jag satte in den i min samling som C. parallelus.

När jag granskade de sex exemplaren av parallelus som jag hade kom jag fram till att det inte var denna art, utan den närstående cylindrellus och att ytterligare ett exemplar var samma art. Detta hade jag sållat fram den 22 december 2018 under en döende vitgran vid Husie mosse (figur 2). De fyra exemplaren av C. parallelus har jag funnit i anslutning till tall.

Det finns mycket få sentida fynd av cylindrellus. I Artportalen finns 24 rapporter varar 16 avser fynd mellan 1953 och 1961. Efter sekelskiftet finns endast två rapporter utöver mina två.

Victor hansen skriver 1950 i Biller XIII:
Temmelig almindelig (J,Ø) i vore nåleskove. Den bankes af fyrre- og granris og er fundet i fyrregrene og -stammer i gangerne af barkbillen Pityogenes bidentatus Hbst. sammen med heteromeren Hypophloeus linearis F. Maj-sept., i antal i juli og aug.

I nutid verkar det dock inte finnas några fynd i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om Cryptophagus cylindrellus.

Figur 1. Fyndplats för Cryptophagus cylindrellus och Anotylus mutator, Törringe, Svedala, 24 juli 2022. Visa större bild.

Figur 3. Upptill Cryptophagus cylindrellus, Törringe, 13 juli 2022 och nertill Cryptophagus parallelus Ravlunda, 11 juni 1994. Visa större bild.

Figur 2. Dunge med vitgran och bergtall, Husie mosse, Malmö, 24 oktober 2019. Fyndplats för Cryptophagus cylindrellus, 22 december 2018. Visa större bild.

Figur 4. Anotylus mutator, hane, Törringe, 26 juli 2022. Visa större bild.

Figur 6. Bukleder till Anotylus sculpturatus, hane, Ven, 27 juni 1981. Visa större bild.

Figur 5. Bukleder till Anotylus mutator, hane, Törringe, 26 juli 2022. Visa större bild.

Figur 7. Paramerer till Anotylus mutator, hane, Törringe, 26 juli 2022. Visa större bild.

Figur 8. Paramerer till Anotylus sculpturatus, hane, Ven, 27 juni 1981.

Tillägg 2023-06-02.
Den 6 och 8 juli 2022 cyklade jag åter till Lokstallarna för att försöka finna fler exemplar av åkertistelsvivel. Håvning gav fem exemplar den 6 juli och två den 8 juli.
I september 2022 berättar Andreas Nord på Beetlebase att han hittat Larinus turbinatus på åkertistel på samma ruderatmark. Då började jag fundera på att mina exemplar kanske är felbestämda, men det var först i slutet av maj i år som jag tog tag i detta. Ett återbesök på Lokstallarna verkade lämpligt. Men innan dess kollade jag de exemplar som satt i mina lådor. Och minsann - de var felbestämda. Det var endast exemplaret från den 3 juli som var en åkertistelsvivel, de övriga sju var Larinus turbinatus.
Vid återbesöket den 31 maj kunde jag håva båda arterna på åkertistel.

Se även Artdatabankens artfakta om Larinus turbinatus.
Slut tillägg 2023-06-02.

Figur 9. Fyndplats för åkertistelsvivel och Larinus turbinatus, Lokstallarna, Kirseberg, Malmö, 6 juli 2022. Visa större bild.

Tillägg 2023-06-02 Figur 11. Larinus turbinatus, Lokstallarna, Kirseberg, Malmö, 6 juli 2022. Slut tillägg 2023-06-02. Visa större bild.

Figur 10. Åkertistelsvivel, Lokstallarna, Kirseberg, Malmö, 3 juli 2022. Visa större bild.

Juni 2022

I juni har jag gjort fyra överraskande skalbaggsfynd i Malmö. Det handlar om:

Trägnagaren Caenocara bovistae
Tornbaggen Mordellistena secreta
Klubbhornsbaggen Euplectus duponti, NT-rödlistad
Öronviveln Otiorhynchus indefinitus, Ny Skåne

Den 30 maj gjorde jag en cykelutflykt till Robotskjutfältet. I samband med anläggning av ett nytt industriområde i Elisedal har kommunen grävt upp den fina cykelvägen som jag brukat använda. En nyanlagd cykelväg har blivit klar i juni.

I södra delen av Robotskjutfältet har det legat en gård som är riven. Kvar finns åldrande och döda päronträd. Här låg centrum för endurobanan som drevs av Frivilliga Motorcykelkåren i Malmö, FMCK. De har dock tvingats sluta använda banan (figur 2) lagom som man var klar med en trevlig utvidgning av den. Här finns också ett litet skjul som använts som vinterskydd för får. I höstas restes det här stora tält som ger fåren ett bättre skydd.

Vid besöket den 30 maj var det kallt och blött väder. På ruderatmarken som utgjorde centrum för endurobanan finns enstaka lövbusker. På ett sälgblad satt en liten rund skalbagge helt stilla. Jag förmodade att det var en nyckelpiga t. ex. rödsköldad torrmarkspiga Scymnus rubromaculatus (Goeze), men jag tog med den hem och kunde då konstatera att det var en Caenocara bovistae. Denna tillhör familjen trägnagare men lever på röksvampar. På fältets fårbetade gräsytor finns på hösten rätt gott om röksvampar, däremot har jag inte sett några röksvampar vid fyndplatsen.

Caenocara bovistae är känd från hela Sverige från Skåne till Torne lappmark, men i Artportalen finns endast 24 fynd inlagda varav mitt är det enda från Skåne.

I Danmark verkar det inte finnas några fynd av denna art efter 1923.

Se även Artdatabankens artfakta om Caenocara bovistae.

Figur 1. Robotskjutfältet med spår av endurobanan i förgrunden. Fyndplats för Caenocara bovistae, Malmö, 23 juni 2022. Visa större bild.

Figur 3. Caenocara bovistae, Robotskjutfältet, Malmö, 30 maj 2022. Visa större bild.

Figur 2. Anslag januari 2020 om stängning av endurobanan, Robotskjutfältet, Malmö, 23 juni 2022. Visa större bild.

Den 1 juni gjorde jag ett besök i Almåsa i östra Malmö. Här finns en någon hektar stor kulle som håller på att växa igen. Mot norr finns en dyr grind som helt saknar stängsel på sidorna. Jag förmodar att man tänkt ha stängsel och djur här, men upptäckt att koloniområdets färskvattenbrunn låg i östra kanten av kullen vilket gjorde det olämpligt med djur här. På kullen finns gott om hagtorn och harris. Mot norr finns en liten yta med mandelblom, Saxifraga granulata (Figur 4). När jag håvade här fick jag tre exemplar av en stor Mordellistena. Vid återbesök den 4 juni för fotografering fick jag ytterligare fyra exemplar trots miserabelt väder. Vid en utflykt till Käglinge hästbacke i sydöstra Malmö den 14 juni fick jag ett stort exemplar vid håvning på tjärblomster Viscaria vulgaris.

Alla har visat sig vara Mordellistena secreta en överraskning för Malmö. Den är svårbestämd men har fyra skåror på bakskenbenet, tre på första bakfotsleden och två på andra bakfotsleden. För att räkna dessa måste man vara väldigt noga med belysningsriktning. Framskenbenet hos hanen har upptill en lätt utvidgning som har lite längre hår (figur 6), vilket bör kontrolleras vid tveksamhet om bestämningen.

Arten rapporteras som ny för Sverige av Stig Lundberg i Entomologisk Tidskrift 1994:

Mordellistena secreta Horak, 1983 har i södra Sverige konstaterats hittills från Sk, Degeberga 9.VII.1970, Sm, Strömsrum 27. VII.l971 och Sö Tullgarn 26.VII.1970 (samtliga leg SL och det. auktor).

I Artportalen finns fyra fyndrapporter gjorda av Håkan Lundkvist från Småland 2009, Blekinge 2020 och Skåne 2019 och 2021.

I Beetlebase rapporterar Olof Persson den från den exklusiva biotopen Finsjöbrännan 10 juni 2022 med mycket fina bilder på arten, paramererna och på skårorna på bakbenet.

Den är inte känd från Danmark.


Se även Artdatabankens artfakta om Mordellistena secreta.

Figur 4. Fyndplats för Mordellistena secreta, Almåsa, Malmö, 4 juni 2022. Visa större bild.

Figur 5. Mordellistena secreta, Almåsa, Malmö, 1 juni 2022. Visa större bild.

Figur 6. Framskenben, hane, Mordellistena secreta, Almåsa, Malmö, 4 juni 2022. Visa större bild.

Figur 7. Paramerer till Mordellistena secreta, Almåsa, Malmö, 4 juni 2022.

Den 3 juni tog jag ett sållprov av förna i den ur biologisk mångfald värdefulla trädgården vid Elinelunds gård. Jag har rapporterat skalbaggsfynd härifrån augusti 2016, december 2016 och januari 2019. Nu fann jag ett exemplar av klubbhornsbaggen Euplectus duponti som är NT-rödlistad. Denna kan man hitta i anslutning till multnande potatis. Här finns ett stort fält med jordärtskockor, flertalet säkerligen med friska rötter men förmodligen finns här också multnande jordärtskockrötter som kanske kan uppskattas av Euplectus duponti.

I Artportalen finns 10 fyndrapporter av denna art varav jag svarar för fyra.

I Danmark verkar det inte finnas några nyare fynd av arten.

Se även Artdatabankens artfakta om Euplectus duponti.

Figur 8. Trädgården vid Elinelunds gård, Malmö, 26 juni 2022. Visa större bild.

Figur 9. Euplectus duponti, Elinelund, Malmö, 4 juni 2022. Visa större bild.

Otiorhynchus indefinitus Reitter, 1912 (dieckmanni, Magnano 1979)

Tillägg 2022-11-11.

Slut tillägg 2022-11-11.

I Malmö är häckar och fristående buskar av liguster mycket vanliga. I Västra Hamnen har gågatan mellan hus och Daniaparken en mer än hundra meter lång sträcka med flera ungefär tio meter långa rabatter med ligusterhäckar på ömse sidor (figur 10 och 11). Rabatterna innehåller ett stort antal ej inhemska växter som jag inte kan identifiera. Den 9 juni tog jag ett sållprov här under en ligusterhäck med blad som hade gnagskador. Som väntat fanns parköronviveln Otiorhynchus crataegi Germar, 1824 i antal i sållprovet. Men här fanns också en död avlång öronvivel som var något större än parköronviveln (figur 12).

Frambenen saknas vilket gör att det är svårt att bestämma underfamilj. Men den har flera mer eller mindre unika kännetecken:
Längden är 7 mm.
Låren saknar tand.
Halsskölden är enbart punkterad (figur 13)
Täckvingarna har tio grovt punkterade strimmor.
Strimmornas mellanrum har alla en rad av tunna snett uppstående hår som är så långa att det enskilda håret når nästa hår (figur 14).
På täckvingarna finns också avlånga fjäll (figur 14).

Jag bedömer att det handlar om Otiorhynchus indefinitus.
Om denna art skriver Christoffer Fägerström, Elisabeth Kärnestam och Rana Anderson i Entomologisk Tidskrift 2010:.

Arten är rapporterad från Bergianska trädgården i Stockholm (Borisch 1997), men detta har istället visat sig vara O. cribricollis. Ett fynd finns även rapporterat från Halltorp på Öland 1981, men vi har inte kunnat kontrollera riktigheten i den uppgiften. Om det stämmer var fyndet troligen av helt tillfällig karaktär då den inte noterats därefter.

Fyndet i Malmö kan vara tillfälligt och inkommit med de växter som finns i rabatterna.

Den är känd från Danmark via fynd på Fyn 2007 och 2015-2020.

Se även Artdatabankens artfakta om Otiorhynchus indefinitus.

Figur 10. Fyndplats för Otiorhynchus indefinitus, Daniaparken, Västra Hamnen, Malmö, 22 juni 2022. Visa större bild.

Figur 12. Otiorhynchus indefinitus, Daniaparken, Västra Hamnen, Malmö, 9 juni 2022. Visa större bild.

Figur 11. Fyndplats för Otiorhynchus indefinitus, Daniaparken, Västra Hamnen, Malmö, 22 juni 2022. Visa större bild.

Figur 13. Halssköld till Otiorhynchus indefinitus, Daniaparken, Västra Hamnen, Malmö, 9 juni 2022. Visa större bild.

Figur 14. Bakre delen av täckvingarna till Otiorhynchus indefinitus, Daniaparken, Västra Hamnen, Malmö, 9 juni 2022. Visa större bild.

Maj 2022

I maj har jag utsträckt mina cykelutflykter till Grips plantering som ligger i Svedala kommun vid gränsen till Malmö kommun. Jag har augusti 2021 berättat om detta naturområde.

En markväg västerut från Skabersjö slott når Grips plantering efter en bro över Sege å . Den följer sedan norra kanten av Grips plantering 100 m fram till gränsen till Malmö kommun. Där vinklar den söderut med en kungsgranplantering mot väster. Den upphör helt när den efter 300 m når en plantering med hybridasp 50 meter före järnvägen Malmö-Ystad. äldre kartor visar att den tidigare passerade järnvägen och gick fram till Törringe gård. Denna gård var då förmodligen en arrendegård under Skabersjö slott.

Promenerande och ridande människor har skapat en ny stig som går över järnvägen och når den södra delen av Grips plantering. Här finns en drygt kilometerlång stig som går runt i vacker blandskogsnatur (figur 11). Trafikverket uppskattar inte denna övergång och har därför satt upp en ny skylt som förbjuder övergången av järnvägen (figur 1). Märkligt nog har har Trafikverket även satt upp samma skylt 50 m längre österut där det är mycket svårt att nå järnvägen på grund av täta busksnår. En gammal skräpig skylt står kvar vid markvägen som inte finns kvar och med ett två meter högt stängsel in till planteringen av hybridasp som helt hindrar denna passage.

Med cykel når jag lätt övergången vid figur 1 från båda hållen utan att behöva passera över järnvägen.

För kanske två år sedan avverkade Trafikverket några grova träd som stod för nära järnvägen. Två björkar sågades ner vid foten (figur 7 och 9) medan de för en tall (figur 1) och några ekar skapade högstubbar.

I Grips plantering har jag gjort flera intressanta fynd:

Fuktbaggen Atomaria lohsei Ny Sverige
Ädellövstumpbagge Platysoma compressum VU-rödlistad
Aspvedvivel Cossonus parallelepipedus VU-rödlistad
Tysklönnvivel Bradybatus fallax Ny Skåne
Trädsvampborren Cis pygmaeus DD-rödlistad

Vid tallhögstubben (figur 1) hade den blanksvarta trämyran Lasius fuliginosus ett bo. Bland myrgäster fanns här glansbaggen Amphotis marginata (Fabricius, 1781) i stort antal, vilket gäller för flertalet bon av denna myra här i Malmö. Denna skalbagge är NT-rödlistad. Övriga myrgäster var kortvingarna Zyras laticollis (Märkel, 1842) också i stort antal och Oxypoda vittata Märkel, 1842 tre exemplar.

Intressant var en rödgul Atomaria (figur 2) som jag med tvekan bedömmer är en A. lohsei, som är ny för Sverige. Exemplaret är tyvärr en hona med spermateca enligt figur 3. Vid genomgång av mina A. bella fann jag ytterligare ett exemplar av A. lohsei, rödgul och med liknande spermateca (figur 4).

A. lohsei beskrevs av Colin Johnson och Andreas Strand 1968 i Norsk Entomologisk Tidskrift.
Där beskriver man honans spermateca enligt
Female: spermateca more open and slender, more evenly curved, not acuminate nor downwardly directed at the apex as is the case with bella. (Figs. 3-4)

Bilden av spermatecan till A. lohsei i figur 4 i artikeln stämmer bara delvis överens med mina exemplar.

Från Danmark rapporteras den i Entomologiske Meddelelser 1992. Där finns en figur av spermatecan som tyvärr bara är en kopia av figur 4 från originalbeskrivningen.

Se även Artdatabankens artfakta om Atomaria lohsei

Figur 1. Fyndplats för Atomaria lohsei, Törringe, Svedala, 12 maj 2022. Visa större bild.

Figur 3. Spermateca till Atomaria lohsei Törringe, Svedala, 9 maj 2022.

Figur 2. Atomaria lohsei, Törringe, Svedala, 9 maj 2022. Visa större bild.

Figur 4. Spermateca till Atomaria lohsei Almåsa, Malmö, 7 juli 2021.

Figur 6. Till vänster spermateca till Atomaria bella, Slätten, Blekinge, 20 juni 2009 och till höger till Atomaria lohsei Törringe, Svedala, 9 maj 2022.

Figur 5. Spermateca till Atomaria bella Fulltofta, Hörby, 31 juli 1998.

Den ena av de två nersågade björkarna hade blivit liggande en halvmeter ovan marken och därigenom blivit ganska torr. Barken var fortfarande hårt åtsittande. När jag lyfte på en lossnande barkbit nära roten den 3 maj fanns här flera larver och puppor till den stora kardinalbaggen Pyrochroa coccinea (Linnaeus, 1760). Här fanns också två exemplar av ädellövstumpbaggen som är VU-rödlistad och med få sentida fynd. I Artportalen finns 92 fyndrapporter varav 26 från Lunds kommun och 10 från Svedala kommun men bara totalt 7 de senaste 20 åren.

I Danmark finns åtskilliga fynd de senaste tio åren runt Köpenhamn.

Se även Artdatabankens artfakta om ädellövstumpbaggen.

Figur 7. Fyndplats för ädellövstumpbagge, Törringe, Svedala, 6 maj 2022. Visa större bild.

Figur 8. Ädellövstumpbagge, Törringe, Svedala, 3 maj 2022. Visa större bild.

De nersågade björkarna hade röta nertill och var här ihåliga. Ängsmyra Formica pratensis hade anlagt bo i båda stubbarna men vid mitt besök den 3 maj var bara den i figur 9 bebodd. Jag tog hem myrstacksförna för ett söka efter myrgäster. I förnan fanns åtskilliga bakkroppar efter aspvedvivel. Vid återbesöket den 6 maj för fotografering av lokalen fann jag även ett levande exemplar av denna VU-rödlistade vivel.

Jag har mars 2018 rapporterat om fynd av denna vivel i Kvarnby som ligger 6 kilometer från fyndet i Törringe.

Från björkstammen hade det kläckts många exemplar av björksplintborren Scolytus ratzeburgii Janson, 1856 och från grenarna hade det kläckts åtskilliga eksplintborrar Scolytus intricatus (Ratzeburg, 1837), ett överraskande trädval.

Se även Artdatabankens artfakta om aspvedviveln

Figur 9. Fyndplats för aspvedviveln, Törringe, Svedala, 6 maj 2022. Visa större bild.

Figur 10. Aspvedviveln, Kvarnby, Malmö, 7 mars 2018.

I den södra delen av Grips plantering finns flera bestånd av grov tysklönn Acer pseudoplatanus eller sykomorlönn som den också kallas (figur 11). När jag håvade här på vegetationen den 12 maj fick jag ett exemplar av tysklönnviveln. Vid ett återbesök den 15 maj för fotografering tog jag ytterligare tre exemplar.

Den är ny för Skåne och i Sverige endast känd från centrala Göteborg där den håvats i antal på tysklönn. På min fyndplats finns den säkerligen också i antal men oåtkomlig i toppen på lönnarna.

Den har på senare år även hittats i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om tysklönnviveln

Figur 11. Fyndplats för tysklönnvivel, Törringe, Svedala, 15 maj 2022. Visa större bild.

Figur 12. Tysklönnvivel, Törringe, Svedala, 12 maj 2022. Visa större bild.

Den 6 maj tog jag hem några murknande och delvis tickbevuxna små ekgrenar från ett område med grova ekar (figur 13). Dessa förvarades i rumstemperatur och det kom efterhand fram övervintrande skalbaggar. Den 21 maj började det kläckas ekgrenbrunbaggar Conopalpus testaceus (Olivier, 1790) och den 22 maj visade sig en nykläckt fläckig blombock Rutpela maculata (Poda, 1761).

Den 19 maj fick jag en hona och den 20 maj en hane av en synnerligen svårbestämd trädsvampborre. Det visade sig vara Cis pygmaeus som är DD-rödlistad och med endast 10 rapporter i Artportalen varav jag står för två. .

Vid bestämning av denna art är det lättast att först kolla att halsskölden är mörk med en ljus kant framtill (figur 14). Därefter kollar man att framskenbenet har en avrundad yttersida (figur 15).

Hanen har en väl synlig grop på första bukleden (figur 16) och två utskott på munskölden (figur 17). Mitt hanexemplar är mycket litet, hos individer av normalstorlek är uskotten tydligare.
Täckvingarnas fjäll har olika längd till skillnad från de flesta andra trädsvampborrearter.

Se även Artdatabankens artfakta om Cis pygmaeus

Figur 13. Fyndplats för Cis pygmaeus, Törringe, Svedala, 27 maj 2022. Visa större bild.

Figur 15. Framskenben, Cis pygmaeus, hona, Törringe, Svedala, 19 maj 2022.

Figur 14. Cis pygmaeus, hona, Törringe, Svedala, 19 maj 2022. Visa större bild.

Figur 16. Bukleder, Cis pygmaeus, hane, Törringe, Svedala, 20 maj 2022. Visa större bild.

Figur 17. Huvud, Cis pygmaeus, hane, Törringe, Svedala, 20 maj 2022. Visa större bild.

April 2022

Spillepengen är en 1,5 kilometer lång udde ut i Öresund skapad av sopor. Den begränsas av Sege å och Kalina å. Norr om Kalina å ligger Tågarps hed, medan Arlövs hed ligger under sopberget. På andra sidan Sege å ligger ett kraftvärmeverk som förbränner sopor, både från sydvästra Skåne och importerade. Här finns också Spillepengens avloppsreningsverk.

Det är endast den inre delen av udden som är tillgänglig för allmänheten. Här finns en stor skjutbana, motionsspår och ett smalt, slingrigt och kuperat mountainbikespår (figur 1).

Den 23 april tog jag en cykeltur hit, bland annat för att titta på Malmö Classic tävlingsmete i Sege å, en tvådagars internationell tävling om vardera fem timmar. Mycket lämplig plats eftersom det finns en asfalterad markväg utmed ån varför de tävlande kan parkera sin bil med utrustningen direkt vid den tilldelade tävlingsplatsen.

Markvägen går mellan sydvästra delen av skjutbanan och Sege å. Här finns en grillplats. Ruderatytorna har här stora bestånd av jordreva Glechoma hederacea, en kransblommig växt (Lamiaceae) med violettblå blommor som blommar tidigt på våren. Jag har tidigare år håvat på denna växt i hopp att finna någon intressant rapsbagge. Alltid förgäves.

Vid detta besök tog jag ett sållprov av förna och jord under plantor. Betydligt bättre resultat. Totalt 10 rapsbaggar varav inget var den ytterst allmänna Meligethes aeneus (Fabricius, 1775), med det svenska namnet "rapsbagge". Ett exemplar var Meligethes difficilis (Heer, 1841), medan övriga var Meligethes sulcatus som är ny för Skåne. Denna togs 2012 som ny för Sverige vid Hornsö i sydöstra Småland, och har därefter hittats på flera platser i sydöstra Småland. Den uppges leva på vitplister Lamium album, som knappast finns här i direkt närhet. Dock kan det handla om en övervintringsplats. Pollen från jordreva kan vara en tidig näringskälla.

Den är ganska besvärlig att bestämma. Tandningen på framskenbenen är svag och mikronätristningen på halssköld och täckvingar är också svag. Säkrast är att genitalpreparera en hane (figur 3, 4 och 5).

I Danmark är den känd från Jylland. Några fynd längre österut har inte rapporterats.

Se även Artdatabankens artfakta om Meligethes sulcatus

Figur 1. Fyndplats för Meligethes sulcatus, Spillepengen, Malmö, 24 april 2022. Visa större bild.

Figur 3. Aedeagus, hane, Meligethes sulcatus, Spillepengen, Malmö, 23 april 2022.

Figur 2. Meligethes sulcatus, Spillepengen, Malmö, 23 april 2022. Visa större bild.

Figur 4. Penis, hane, Meligethes sulcatus, Spillepengen, Malmö, 23 april 2022.

Figur 5. Paramerer, hane, Meligethes sulcatus, Spillepengen, Malmö, 23 april 2022.

Mars 2022

Den första gången jag besökte Jägersro travområde var sommaren 1950. Min far och jag var och tittade på Svenskt Travderby. Nästa besök blev den 2 februari 2022, 72 år senare. Men nu var jag i den östligaste delen av det stora området. Som gräns mot Elisedalsvägen finns här ett lövskogsområde med högt biologiskt mångfaldsvärde .
Den gamla travbanan med byggnader som jag besökte 1950 är såld till Malmö stad och i stället skall Malmö Travsällskapet skapa en helt ny anläggning i den östra delen av området. Denna del ligger i stadsdelen Elisedal och var enligt den Ekonomiska kartan från 1968 ett övningsområde för Kungliga Skånska luftvärnsregementet (Lv4). Området genomkorsas av flera breda träningsspår för galopp- och travhästar (figur 2). Som framgår av Travsällskapets hemsida finns inget intresse i planeringen att beakta eventuell biologisk mångfald.

I skogsområdet finns gott om död ved och promenaden var därför jobbig. Här fanns ett vackert rovfågelbo högt uppe i ett träd (figur 1). Jag såg ingen rovfågel varken den 2 februari eller vid fotograferingstillfället den 1 mars. Däremot var det två större hackspettar högst uppe i trädet den 1 mars. I förnan i trädets närhet fanns den sällsynta kortvingen Haploglossa picipennis (Gyllenhal, 1827) i antal. Denna skalbagge har jag hittat i bo av bivråk på Öland och i bo av fiskgjuse på Ängsö i Västmanland.

I kanten av skogsområdet hade det gallrats och kalhuggits för något år sedan. Det låg därför upplag av ris och stockar på flera platser. Dessa väntade förmodligen på flisning men hade varit värdefulla att sparas som faunadepå. Under bark på en stock i vedhögen i figur 2 fanns stora mängder av Uleiota planatus (Linnaeus, 1760) men också ett exemplar av den VU-rödlistade entandade plattbaggen.

På vindfällor av gråal fanns klibbtickor Fomitopsis pinicola (figur 3). Jag tog med hem en liten klibbticka som verkade vara angripen av insekter (figur 4). Efter förvaring inomhus i värme kläcktes den 26 februari en klibbtickgnagare, ett överraskande Malmö-fynd. Jag har 2009 i Notiser berättat om fynd av denna nordliga art i nordöstra Skåne och nordvästra Blekinge.
Den är inte funnen i Danmark.
Se även Artdatabankens artfakta om klibbtickgnagare och Haploglossa picipennis.

Den 20 mars kläcktes en svampmal från tickan. Mina kunskaper om malar är ringa varför jag sände en förfrågan till bugmaster@vilkenart.se om vilken art det kunde vara. Ett dåligt foto av fjärilen sändes med. Stefan Lemurell konstaterade att det borde vara en snedbandad svampmal Morophaga choragella.
Jag har senare tagit tre nya foton av fjärilen (figur 7, 8 och 9).
Visst var det rätt! Stort tack Stefan!

Figur 1. Rovfågelbo, Elisedal, Malmö, 1 mars 2022. Visa större bild.

Figur 3. Fyndplats för klibbtickgnagare, Elisedal, Malmö, 1 mars 2022. Visa större bild.

Figur 2. Fyndplats för entandade plattbaggen, Elisedal, Malmö, 15 mars 2022. Visa större bild.

Figur 4. Klibbticka med utgångshål för klibbtickgnagare, Elisedal, Malmö, 1 mars 2022. Visa större bild.

Figur 6. Aedeagus, klibbtickgnagare, Elisedal, Malmö, 26 februari 2022. Visa större bild.

Figur 5. Klibbtickgnagare, Elisedal, Malmö, 26 februari 2022. Visa större bild.

Figur 7. Snedbandad svampmal från sidan, Elisedal, Malmö, 20 mars 2022. Visa större bild.

Figur 9. Snedbandad svampmal med synlig bakvinge, Elisedal, Malmö, 20 mars 2022. Visa större bild.

Figur 8. Snedbandad svampmal uppifrån, Elisedal, Malmö, 20 mars 2022. Visa större bild.

Pydden. är en liten göl omgiven av gungfly som ligger öster om Yddingesjön i Svedala kommun i sydvästra Skåne. Här gjordes förra året det överraskande fyndet av kortvingen Stenus kiesenwetteri Rosenhauer, 1856 som ny för Sverige. Den 18 mars gjorde jag en utflykt till Pydden. Den hade en välutvecklad laggzon som nu i mars var svår att passera torrskodd även med höga stövlar. Kunde konstatera att Stenus kiesenwetteri fanns i vitmossan. Det tyder på att den övervintrar i gungflyet då mars i år i sydvästra Skåne har kännetecknats av nätter med minusgrader och isbildning och dagar som ej varit speciellt varma.

När jag skakade förna från gungflyet intill laggzonen över ett skynke fick jag överraskande ett exemplar av starrpraktbagge Aphanisticus pusillus (Olivier, 1790). I Sverige verkar den tidigare bara ha tagits på torra varma sandmarker men Victor Hansen uppger i Biller XXIII Smældere og Pragtbiller:
I Tyskland er arten både fundet på tør og på fuktig bund.

I anslutning till ett dike i laggzonen fanns bar torvjord (figur 12). Sållning här gav ett exemplar av kulbaggen Curimopsis nigrita (Palm, 1934). Det finns få sentida fynd av denna skalbagge i Sverige.

I figur 10 syns tuvor av flugtrumpet Sarracenia purpurea. De kannlika bladen är mycket effektiva insektsfångare. I bladen hittade jag rester av dödgrävare Nicrophorus och jordlöpare bland annat ett exemplar av den stora brynsvartlöparen Pterostichus niger (Schaller, 1783).

Se även Artdatabankens artfakta om starrpraktbagge. och Curimopsis nigrita. och motsvarande information från Danmark strandpragtbille och tørveødebille.

Figur 10. Fyndplats för starrpraktbagge, Pydden, Svedala, 28 mars 2022. Visa större bild.

Figur 11. Starrpraktbagge, Pydden, Svedala, 18 mars 2022. Visa större bild.

Figur 12. Fyndplats för Curimopsis nigrita, Pydden, Svedala, 28 mars 2022. Visa större bild.

Figur 13. Curimopsis nigrita, Pydden, Svedala, 18 mars 2022. Visa större bild.

Februari 2022

Under helgen 29-30 januari passerade stormen Malik Sverige. Den högsta vindstyrkan över land i Sverige uppmättes i Malmö med vindbyar på 29,4 m/s. När vattnet i hamnen stigit till +135 cm havererade vattenståndsmätaren.

September 2020 berättade jag om Stenören. Då skriver jag
Vid högt vattenstånd i havet och kraftig sydvästlig vind kommer förmodligen hela Stenören att bli överspolad av havsvågor som bygger om sand- och tångpartierna.

Den 31 januari tog jag en cykeltur hit för se om stormen skapat några skador. De fina sittplatserna september 2020 i figur 4 var helt försvunna, men detta kan ha skett tidigare - jag har inte varit här på länge.

Närmast Lernacken hade vågorna spolat över hela udden och driftränder hade samlats på läsidan (figur 1). Figur 2 tagen juni 2021 är en sommarbild från samma plats men riktad mot öster. Längre ut på udden låg dock driftränderna överlag på västsidan, men det fanns enstaka ställen där driftränderna hamnat på läsidan. Totalt var dock udden ganska oförstörd. Jag tog med hem två sållprov ett närmast Lernacken och ett rätt långt ut på udden.

I dessa fanns tre sällsynta skalbaggar som jag fann september 2020:

Kortvingen Heterothops binotatus, DD-rödlistad
Kortvingen Leptacinus sulcifrons, ej funnen i Sverige på 60 år
Kvickbaggen Cordicomus instabilis, NT-rödlistad

I sållprovet fanns också en bakkropp till en skalbagge som jag bedömer vara den VU-rödlistade kuststarrviveln. Denna har stor likhet med den allmänna vasstarrviveln Notaris scirpi (Fabricius). Båda är ungefär lika stora 5-7,5 mm enligt Victor Hansens Biller XXI Snudebiller.

Täckvingarnas längd är 5,2 mm. Jag har inget exemplar av kuststarrviveln men genom jämförelse med en vasstarrvivel med samma längd på täckvingarna kommer jag fram till att mitt exemplar bör vara 7,0 mm.
Exemplaret är en hane med intryckning på såväl första som andra bukleden.
Bukens sidor saknar den vita fjällbeklädnad som kännetecknar vasstarrviveln.
Vid en jämförelse med vasstarrviveln kännetecknas täckvingarna på mitt exemplar av att den brungula behåringen är mycket tydlig strimmig, strimmorna är något svagare och att mellanrummen mellan strimmorna är helt plana medan de hos vasstarrviveln är svagt men tydligt välvda.

I Artdatabanken finns 23 rapporter av kuststarrviveln. Här finns fynd såväl norr (Arlöv, 4 maj 1980 och 13 juni 1997) som söder (Eskilstorp 26 mars 2007 och Gessie 7 mars 2008) om Malmö rapporterade av Alan Dufberg.

Den är inte rödlistad i Danmark.
Se även Artdatabankens artfakta om kuststarrvivel.
Vivelnamnet har i Artdatabanken tredubbla st i mitten vilket bör vara en felstavning.

Figur 1. Fyndplats av bakkropp till kuststarrvivel, Stenören, Malmö, 20 februari 2022. Visa större bild.

Figur 3. Bakkropp till kuststarrvivel, hane, Stenören, Malmö, 31 januari 2022.

Figur 2. Sommarbild av fyndplats av bakkropp till kuststarrvivel, Stenören, Malmö, 21 juni 2021. Visa större bild.

Den 5 februari gjorde jag en cykeltur till Ulricedal. Efter att passerat Rosengården går turen en lång sträcka inom Östra kyrkogården (figur 4). Oktober 2021 berättade jag om en värdefull faunadepå här. Vid utflykten tog jag ett sållprov av förna i den långsmala skog av bok och lind som finns mellan denna väg och den öppna kyrkogården.

Sållprovet gav mycket få skalbaggar dock ett exemplar av den DD-rödlistade nyckelpigan Nephus bipunctatus. Jag har vid senare sållningar här hittat ytterligare två exemplar.

Jag hittar inget svenskt namn på denna nyckelpiga. Den saknas i Artdatabankens förteckning över svenska namn på nyckelpigor. Kanske finns det ett svenskt namn i Peter Wärmlings bok Nyckelpigor i Sverige som kom ut 2017 men jag har inte tillgång till denna bok.
I Norge heter den storflekket dvergmarihøne och är NT-rödlistad.

Fyndet är inte överraskande eftersom den de senaste åren hittats åtskilliga gånger i Köpenhamnsområdet.

Se även Artdatabankens artfakta om Nephus bipunctatus.

Figur 4. Fyndplats för Nephus bipunctatus, Östra kyrkogården, Malmö, 7 februari 2022. Visa större bild.

Figur 6. Spermateca, Nephus bipunctatus, Östra kyrkogården, Malmö, 5 februari 2022.

Figur 5. Nephus bipunctatus, Östra kyrkogården, Malmö, 7 februari 2022. Visa större bild.

Januari 2022

Euplectus infirmus Raffray, 1910

Malmö, 4 januari 2022. Visa större bild.

Oktober 2019 berättade jag om fyndet av yxbagge i en döende vitgran vid Husie mosse. Vid en cykeltur hit den 4 januari kunde jag konstatera att flertalet vitgranar nu var döda och att barrförnan under dem i stort sett var borta. Området är sommartid betat av får men detta kan knappast haft någon orsak till att granarna dött. Kanske torka har fått dem på fall eller har de dött av ålderdom.

Jag tog med hem ett litet sållprov mest bestående av jord. Detta innehöll ett exemplar av klubbhornsbaggen Euplectus infirmus. Rickard Andersson (Baranowski) rapporterar i Entomologisk Tidskrift 1977 det första fyndet från Sverige av denna art. Den hade hittats i en frökompost i Lund den 13 augusti 1976. I Entomologisk Tidskrift 1979 berättar han att han håvat den i antal i Häckeberga.

I Artportalen finns endast sju rapporter om fynd av arten i Sverige varav jag svarar för fyra. Mina tre övriga fyndlokaler är från Lomma där jag 2002-2004 funnit totalt 9 exemplar med hjälp av nergrävda vegetabilier i första hand ruttnande potatis.


Se även Artdatabankens artfakta om Euplectus infirmus.

December 2021

I Malmö kommun är det stor brist på naturområden och de som finns är ofta utsatta för hot om exploatering såsom Limhamns gamla skjutbana.
Det största sammanhängande naturområdet i Malmö är Käglinge naturområde. Det är kanske en kvadratkilometer stort och utgöres till stor del av ett igenväxande grustag. Detta grustag var den stora försörjaren av grus till Malmö stad under 1900-talets första halvsekel. Det upphörde för så länge sedan att Länsstyrelsen inte hade möjlighet att kräva avplaning av branter och plantering av plana ytor. Dessa åtgärder är förrödande för den biologiska mångfalden. Igenväxningen har pågått så länge att här finns sälgar som har blivit ihåliga och även dött.

Jag har vid några tillfällen under senhösten cyklat ut hit och cyklat runt på stigarna. En trevlig svamp som finns här är den vita hattmurklan Helvella crispa. I svampboken står det om denna murkla:
Vit hattmurkla är en god matsvamp som vanligtvis inte fordrar avkokning. Försiktighet rekommenderas dock vid tillredning av alla murklor. Dels kan förväxling ske mellan snarlika arter, dels kan reaktionen på murkeldiet vara högst individuell.
Jag har genom åren plockat och ätit mängder med stenmurklor där giftet kokats bort, men risken för förväxling avhöll mig från att plocka den vita hattmurklan.

Sållprov från lokaler som verkat intressanta har gett få rödlistade arter. Bästa fyndet är från den torra kärrmarken i figur 1 där jag fick ett exemplar av sumpviveln som är DD-rödlistad. Denna har jag tidigare hittat i antal vid Siesjön i Blekinge.

Den är inte rödlistad i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om sumpvivel.

Figur 1. Fyndplats för sumpvivel, Käglinge naturområde, Malmö, 14 december 2021. Visa större bild.

Figur 2. Sumpvivel, Käglinge naturområde, Malmö, 9 december 2021. Visa större bild.

Öster om Oxie kyrka finns en stor kulle, Skäggebjär, som inte utgör en bronsåldersgrav som flertalet kullar i omgivningen utan har skapats vid inlandsisens avsmältning. Mot nordost är sluttningen moderat och åkermarken går ända upp till toppen. Söderdelen är brant och en stig leder upp från bostadskvarteret Skäggebjär till toppen. På denna del växer grova granar glest. Något granvindfälle och någon granhögstubbe finns också. Här växer också några bergtallar. Det finns flera myrstackar, förmodligen röd skogsmyra Formica rufa Linnaeus, hysande åtskilliga myrgästskalbaggar. I Malmö är röd skogsmyra sällsynt och jag känner bara till boplatser i Almåsa utöver denna plats.

På toppen finns ett litet bestånd av blåmunkar Jasione montana, en annan sällsynthet i Malmö. På dessa håvade jag i augusti 2020 rapsbaggen Meligethes subrugosus (Gyllenhal).

Figur 3 visar två bergtallar med till vänster hus i kvarteret Skäggebjär och långt borta vattentornet i Oxie.
Den högra bergtallen har nertill flera döende grenar. Vid en cykelutflykt hit den 31 oktober tog jag med hem några döende toppskott med trägnagarlarver. Efter förvaring i rumsvärme kläcktes en hane av Ernobius pini den 18 december och en hona tre dagar senare. Detta är en utbredd men sällsynt trägnagare. I Karlshamn har jag kläckt den från tallskott som varit angripna av tallskottvecklare. Dessa skott är lätta att upptäcka ute i naturen på grund av kraftigt kådflöde. Här i Skäggebjär har jag inte sett några sådana toppskott.

Ernobius pini kan lätt förväxlas med mjuk trägnagare Ernobius mollis (Linnaeus) som är allmän. Denna kläcktes också från grenarna, första exemplaret den 29 december. Den utvecklades inuti tunna grenar kanske 5 cm från toppskottet som inte var mer än 3-4 mm tjocka.

Se även Artdatabankens artfakta om Ernobius pini.

Önskar mina besökare ett Gott Nytt År.

Figur 3. Fyndplats för Ernobius pini, Skäggebjär, Malmö, 20 december 2021. Visa större bild.

Figur 5. Aedeagus, Ernobius pini, Skäggebjär, Malmö, 18 december 2021. Visa större bild.

Figur 4. Ernobius pini, hona, Skäggebjär, Malmö, 21 december 2021. Visa större bild.

November 2021

Den 30 oktober skrev jag: Vintern närmar sig och därmed förmodligen färre intressanta skalbaggsfynd.
Men sommaren blev lång i Malmö och den meterologiska hösten anlände först den 11 november och det har funnits år då det aldrig blivit någon meterologisk vinter i Malmö.

För november rapporterar jag fynd från Malmö av en VU-rödlistad vivel, en mögelbagge som är ny för Skåne, en oväntad men svårbestämd myra, samt en halssköld av en insekt där jag behöver hjälp med bestämningen.





Stäppögonvivel Strophosomus faber (Herbst, 1785)^VU

Den 12 november gjorde jag en längre cykelutflykt via Lindängelund och Lockarp till Käglinge hästbacke. Jag cyklade runt backen vilket delvis innebär cykling inne på Rönnebäcks golfbana. Detta är tillåtet och förhoppningsvis utan risk att träffas av en golfboll i huvudet. Det ligger dock bortslagna golfbollar inne på Käglinge hästbackes betesmarker så helt ofarligt är det nog inte.

Nordvästra hörnet av Käglinge hästbacke gränsar till Björka hästcentrum och Rönnebäcks golfbana. Här finns en bågformig sandslänt som troligen är ett gammalt sandtag som nu hålls öppet av kaniner och kanske hästar (figur 1).

Jag tog med hem ett litet sållprov mest bestående av sand. Detta innehöll ett exemplar av stäppögonvivel som är VU-rödlistad.
Det fanns också ett exemplar av mandelblommevivel Bagous diglyptus Boheman, 1845 som är NT-rödlistad. Denna vivel lever på mandelblom som är ganska vanlig på hästbacken.
Dessutom fanns i sållprovet åtskilliga exemplar av en myra se nedan.

Det finns åtskilliga fyndrapporter av stäppögonvivel från Skåne även ett tidigare från Malmö (Alan Dufberg, 1 ex Spillepengen, 20 maj 2007). Den är inte rödlistad i Danmark.

Se även Artdatabankens artfakta om stäppögonvivel och mandelblommevivel

Figur 1. Fyndplats för stäppögonvivel och röd slavmyra, Käglinge hästbacke, Malmö, 16 november 2021. Visa större bild.

Figur 2. Stäppögonvivel, Käglinge hästbacke, Malmö, 12 november 2021. Visa större bild.

Vid Käglinge hästbacke fanns en hög med stallavfall (multnande halm och hästspillning). Ett sållprov av detta gav många skalbaggar. Bästa fyndet var ett exemplar av mögelbaggen (Latridiidae) Dienerella arga som är ny för Skåne.
I Entomologiske Meddelelser 2014 rapporteras de första fynden av denna art från Danmark (Jylland). Den har här bland annat hittats i kompostbunke med halm og hestegødning, dvs i samma biotop som jag hittat mitt exemplar.
Från Sverige finns bara en tidigare fyndrapport: (Uppsala, inomhus, 29 februari 2016)

Se även Artdatabankens artfakta om Dienerella arga.

Figur 3. Dienerella arga, Käglinge hästbacke, Malmö, 12 november 2021. Visa större bild.

Figur 4. Dienerella arga, Käglinge hästbacke, Malmö, 12 november 2021. Visa större bild.

I sållprovet från sandtaget som jag berättat om tidigare fanns ett tjugotal myror (figur 5 och 6). Någon myrstack fanns inte och jag upptäckte myrorna först när kom hem och öppnade sållprovspåsen. Jag anser att det handlar om en Formica-art inom undersläktet slavmyror (Serviformica) och i detta undersläkte gruppen rufibarbis. Här finns tre arter som kan tänkas: större F. clara, röd F. rufibarbis respektive brun slavmyra F. cunicularia. Skillnaden mellan dessa beskrevs i en artikel av Bernhard Seifert och Roland Schultz i Myrmecological News 2009. Tyvärr är min kunskap om myrornas anatomi så dålig att jag inte klarar av att bestämma myrorna med hjälp av denna artikel. Myrorna var 6 mm långa och mängden utstående hår tyder på att det handlar om röd slavmyra.

Denna myra har jag även sett i det gamla grustaget i Lockarp dock utan att göra något försök att bestämma den.

Se även Artdatabankens artfakta om röd slavmyra och större slavmyra och brun slavmyra.

Figur 5. Röd slavmyra, Käglinge hästbacke, Malmö, 12 november 2021. Visa större bild.

Figur 6. Röd slavmyra, Käglinge hästbacke, Malmö, 12 november 2021. Visa större bild.

Den 2 november tog jag ett sållprov från Vångavägskullen öster om Gottorp (område 122 i Naturvårdsplan för Malmö stad del II områdesbeskrivningar). Något hästbete finns inte längre men kaniner håller den sydvända slänten öppen. Här ligger nu också grova multnande almstockar. Det enda intressanta var en halssköld som jag inte klarar av att bestämma.

Bredden är 4,0 mm och längden 2,0 mm. Den är bredast i bakhörnen, kraftigt punkterad med en blank bula framtill i mitten. Innanför bakhörnen finns en mindre bula.

Att inte kunna bestämma denna verkar vara kortslutning hos mig. Tacksam om förslag på bertil@bertilericson.se.

Tillägg 2022-04-21.

Figur 7. Halssköld av obestämd insekt, Gottorp, Malmö, 2 november 2021. Visa större bild.

Figur 8. Större taggbening, Malmö, april 2022. Visa större bild.

Oktober 2021

Vintern närmar sig och därmed förmodligen färre intressanta skalbaggsfynd. Jag kompenserar med att rapportera åtta oväntade artfynd från Malmö i oktober:

Skatnävekokongvivel Brachypera dauci VU-rödlistad
Eucinetus haemorrhoidalis sällsynt
Entandad plattbagge Silvanus unidentatus VU-rödlistad
Platt gångbagge Cerylon deplanatum NT-rödlistad
Tvåtandad plattbagge Silvanus bidentatus NT-rödlistad
Barksvampbagge Symbiotes gibberosus ny Skåne
Hylastes ater sällsynt
Phloiophilus edwardsii NT-rödlistad

Den 28 september tog jag ett sållprov vid Ribersborg. Denna gång längre söderut än där jag fann dynmarklöparen den 20 september.. Här var dynsanden täckt av mer vegetation (figur 1). Det regnade när jag var där varför det dröjde några dagar innan sanden torkat upp så att jag kunde undersöka innehållet i påsen. Uppkrupen på påskanten satt då en skatnävekokongvivel som är VU-rödlistad.
Som namnet anger lever den på skatnäva en växt som var vanlig på platsen. Den håller till i sanden under växten och går därför sällan att håva. På Revingehed tog jag den i antal 1991 med hjälp av en fallfälla på torr sandmark.

När jag åter var på plats den 12 oktober för fotografering av biotopen tog jag med hem ett nytt sållprov. Det gav ett exemplar av platthöftbaggen Eucinetus haemorrhoidalis, som är sällsynt och lever på sandmarker, dock även andra än dynsand.

Se även Artdatabankens artfakta om skatnävekokongvivel och Eucinetus haemorrhoidalis.

Figur 1. Fyndplats för skatnävekokongvivel och Eucinetus haemorrhoidalis, Ribersborg, Malmö, 12 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 3. Eucinetus haemorrhoidalis, Ribersborg, Malmö, 12 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 2. Skatnävekokongvivel, Ribersborg, Malmö, 28 september 2021. Visa större bild.

Den 23 oktober gjorde min hustru och jag en biltur till Linneryd i södra Småland. Vi rastade vid den lilla men värdefulla skogsdunge vid Munkahus i Karlshamn där jag gjort många intressanta skalbaggsfynd, bland annat:
Halvknäpparen Eucnemis capucina augusti 2010
Vinterbaggen Phloiophilus edwardsii november 2011
Långhorningen ekgrenbock mars 2012
Vid besöket nu i oktober visade det sig att kommunen lagt upp mängder med död ved på platsen där klubbhuset låg. En informationsskylt informerade om att det var en faunadepå som skapats för att gynna insekterna. Perfekt plats och synnerligen värdefullt för den biologiska mångfalden.

I Malmö på Östra kyrkogården vid Ulricedal kapades för kanske två år sedan en grov poppel några meter upp (figur 4). Förmodligen gjordes kapningen för att minska risken för besökare att träffas av nerfallande grenar. Stockarna placerades strax intill men utanför kyrkogården i en öppning i bokskogen (figur 4, 5 och 6) och bildade en ur biologisk mångfaldssynpunkt mycket värdefull faunadepå eller biodepå som den kallas på ett enkelt anslag (figur 7). Mycket värdefullt att informera om detta i en stad som Malmö.

Vid en cykeltur här den 10 oktober passade jag på att kontrollera stockarnas kondition och leta efter skalbaggar. Barken hade överlag lossnat från veden och även delvis trillat bort. I skiktet mellan bark och ved fanns stora mängder med gråsuggor men också daggmaskar hade hittat hit. De enda skalbaggar som fanns här i antal var flatstumpbaggen Hololepta plana (Sulzer, 1796) och smalpattbaggen Uleiota planatus (Linnaeus, 1760).

Intressant var fyndet av enstaka exemplar av entandad plattbagge och platt gångbagge som båda är rödlistade. Den entandad plattbaggen hittade jag vid Sternöskolan i Karlshamn november 2007. Det kan tilläggas att fyndet i Karlshamn gjordes på kvällen i ljus från gatlyset och att marken hade ett tunt snötäcke.
Platt gångbagge finns på asp och jag har hittat den i antal under svartmurken bark på aspvindfällen på flera platser i sydligaste Sverige, bland annat Nabbelund på Öland och Sternö i Blekinge. Asp är ett sällsynt träd i Malmö och på de få aspvindfällen som finns här har jag inte sett någon platt gångbagge. Men den kan tydligen också hittas under poppelbark och poppel och asp tillhör samma växtsläkte, Populus.

Se även Artdatabankens artfakta om entandad plattbagge och platt gångbagge.

Figur 4. Poppelhögstubbe och stockar från denna poppel, Ulricedal, Malmö, 14 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 6. Poppelstockarna i figur 4 från sidan, Ulricedal, Malmö, 14 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 5. Poppelstockar, Ulricedal, Malmö, 14 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 7. Anslaget om biodepån, Ulricedal, Malmö, 14 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 9. Platt gångbagge, Ulriedal, Malmö, 10 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 8. Entandad plattbagge, Ulricedal, Malmö, 10 oktober 2021. Visa större bild.

Klagshamns udde avsattes som kommunalt naturreservat 2019. Mitt i reservatet finns ett område med industriell verksamhet som inte ingår i reservatet. Här finns ankomstcentralen för naturgasen från Nordsjön via Danmark, ett avloppsreningsverk och ett mer än ett hektar stort växthus. Växthuset är uppvärmt av en flispanna (figur 10). Här bedriver Kullabygdens Handelsträdgård odling av jordgubbar (figur 11). Mellan växthuset och vägen ligger en rishög med inblandning av flis (figur 12). Flisen hade kommit hit genom att området utanför den stora flishögen (figur 10) sopats. Ett sållprov från rishögen gav ett exemplar av den tvåtandade plattbaggen och två exemplar av barksvampbaggen. I den stora flishögen såg jag inte till några skalbaggar, den var torr och verkade nyproducerad av torr ved.

Barksvampbaggen fann jag för första gången i Stilleryd utanför Karlshamn den 30 juli 2014. Det handlar om en art som anlänt till Sverige för kanske tio år sedan och sedan börjat sprida sig. Nya fynd finns också i Köpenhamn varför fyndet i Malmö var väntat.

Se även Artdatabankens artfakta om tvåtandad plattbagge och barksvampbagge

Figur 10. Flishög vid växthuset i Klagshamn, Malmö, 22 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 12. Fyndplats för barksvampbagge och tvåtandad plattbagge, Klagshamn, Malmö, 22 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 11. Jordgubbsodlingen, Klagshamn, Malmö, 22 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 13. Tvåtandad plattbagge, Klagshamn, Malmö, 18 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 14. Barksvampbagge, Klagshamn, Malmö, 18 oktober 2021. Visa större bild.

Väster om växthuset finns ett fint bestånd av grova svarttallar (figur 15). Detta ligger i naturreservatet och har varit dolt av ett tätt, nästan ogenomträngligt bestånd av lövbuskar. Här har kommunen röjt undan dessa buskar så att det vackra beståndet av svarttall är väl synligt från vägen. Bra att det är ett kommunalt naturreservat då det förhoppningsvis är mindre byråkratiskt att göra en sådan röjning.

Två små och magra bergtallar hade rödmarkering för att de också skulle fällas men endast en var fälld vid mitt besök (figur 16). Stockarna hade lämnats kvar till skillnad från övrigt ris från röjningen som transporterats bort. När jag lyfte på en liten kil som skapats vid fällningen (mitt i figur 16) så fanns där en barkborre som höll på att gnaga sig in mellan bark och ved. Det var en hane av Hylastes ater.

Denna barkborre är sällsynt och finns främst i varma, sandiga tallskogsmiljöer. Jag har tidigare funnit den på Ravlunda skjutfält i Skåne, Västra Torsö i Blekinge och Stora Rör på öland.

Se även Artdatabankens artfakta om Hylastes ater.

Figur 15. Svarttallar i Klagshamn, Malmö, 22 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 17. Hylastes ater, Klagshamn, Malmö, 18 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 16. Fyndplats för Hylastes ater, Klagshamn, Malmö, 22 oktober 2021. Visa större bild.

Den 28 oktober gjorde jag en utflykt till Toarpsdammen. Det hade nu i oktober släppts flera hundra får på den stora betesmarken på ömse sidor om dammen och Sege å, vilket förhindrar att ytorna växer igen helt. De har de senaste åren sommartid varit täckta av svårframkomlig högörtsvegetation.
Vädret var fint, 14 grader och ej alltför blåsigt varför det gick att håva. Jag håvade i den norra delen av den gallrade ekplantering som finns sydväst om dammen (figur 18 och 19). Jag fick stora mängder med skalbaggar vid håvningen - dock ett mycket begränsat antal arter.
Bästa fyndet var ett exemplar av vinterbaggen Phloiophilus edwardsii som är NT-rödlistad. Jag har håvat ett exemplar av denna art den 4 november 2011 vid Munkahus i Karlshamn vilket jag berättade om under fyndet av entandad plattbagge tidigare.


Se även Artdatabankens artfakta om Phloiophilus edwardsii.

Figur 18. Norra kanten av ekplanteringen, Toarp, Malmö, 29 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 20. Phloiophilus edwardsii, Toarp, Malmö, 28 oktober 2021. Visa större bild.

Figur 19. Fyndplats för Phloiophilus edwardsii, Toarp, Malmö, 29 oktober 2021. Visa större bild.

September 2021

Bästa fynd i september blir fingerskorpviveln, fjädervingen Ptinella limbata och dynmarklöparen, alla oväntade Malmö-fynd.

Dessutom en kortvinge som jag inte lyckats bestämma.

Fingerskorpvivel Trachyphloeus digitalis (Gyllenhal, 1827)^NT

Figur 1. Fyndplats för fingerskorpvivel, Lockarp, Malmö, 23 september 2021. Visa större bild.

Figur 2. Fingerskorpvivel, Lockarp, Malmö, 6 september 2021. Visa större bild.

I maj berättade jag om fyndet av åkerväddspraktbagge på en vägskränt i Lockarp i södra Malmö. Vid en cykeltur hit den 6 september tog jag ett sållprov från sluttningen i figur 1. Flera kaninhål och rätt mager vegetation där prästkrage var den vanligaste växten. Här finns också åkervädd och getväppling.

Sållprovet gav ett exemplar av fingerskorpviveln som är NT-rödlistad. Senare besök här har gett fler exemplar.
Denna art är i Sverige rapporterad från Skåne och Halland. Samtliga fynd från Skåne är från strandbranterna vid Ålabodarna och Rustningshamn. Den är ganska vanlig där och hittas lättast vid foten av branterna efter att ha trillat ner.


Se även Artdatabankens artfakta om fingerskorpvivel.

Ptinella limbata (Heer, 1841)

Figur 3. Fyndplats för P. limbata, Robotskjutfältet, Malmö, 3 september 2021. Visa större bild.

Figur 4. P. limbata, Robotskjutfältet, Malmö, 30 augusti 2021. Visa större bild.

Figur 5. Huvud på P. limbata, Robotskjutfältet,Malmö, 30 augusti 2021.

I ett sållprov tagit vid kärret vid Robotkjutfältet den 30 augusti hittade jag vid genomgången några dagar senare en Ptinella. Exemplaret hade välutvecklade ögon, f.alata. Just här har jag tidigare hittat P. britannica varför jag tog för givet att även detta exemplar var denna art. Noggrann kontroll visade att huvudet hade fin nätmaskig mikroristning (figur 5) och att det inte fanns någon köl som avgränsade täckvingarna från den invikta sidodelen (epipleura).

Halssköldens rundning visar att det är P. limbata. Ett oväntat fynd i Malmö. I Artportalen fanns bara två fynd av denna art från Skåne tidigare, båda som jag rapporterat från Bosarp utanför Eslöv. Här fanns de i mjuknande ved på en bränd almhögstubbe. Vid Robotskjutfältet hittades den vid ett vindfälle av gråal Alnus incana.






Se även Artdatabankens artfakta om Ptinella limbata.

Dynmarklöpare Calathus mollis (Marsham, 1802)

Figur 6. Fyndplats för dynmarklöpare, Ribersborg, Malmö, 21 september 2021. Visa större bild.

Figur 7. Dynmarklöpare, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021. Visa större bild.

Figur 8. Höger paramer, dynmarklöpare, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021. Visa större bild.

Den 20 september gjorde jag en cykelutflykt till Ribersborg eller Ribban som den kallas i Malmö. Det är en över två kilometer lång badstrand centralt i Malmö. Dess tillkomst är beskriven på kommunens hemsida under rubriken Ribbans historia. Innanför sandstranden har det genom åren bildats en flera meter hög ås av finkornig sand, förmodligen för att sand blåst hit av den ofta kraftiga västvinden. Innanför denna dynsandås finns en flack sänka med tätare vegetation. Det rör sig många människor här även utanför badsäsongen. När jag håvade här vid besöket kom en man fram och ville se vad jag hade i håven - han verkade kunnig på skinnbaggar. En annan berättade att hans far (?farfar) var den kände spindelkunnige entomologen Sven Almquist som också brukade håva på samma sätt.

Besökarna skapar ett rätt kraftigt markslitage vilket är positivt ur biologisk mångfaldssynpunkt så länge det inte blir så intensivt att den sparsamma vegetationen försvinner och sanden blåser bort.

Letande i sanden visade att dynsandlöparen var vanlig här. Det är en ganska enfärgad brun art. För att säkert skilja den från de närstående rödbrun marklöpare C. cinctus Mutschulsky, 1850 och rödhalsad marklöpare C. melanocephalus (Linnaeus, 1758) behöver man genitalpreparera en hane.

Jag har besökt platsen fler gånger senare i september. Bland andra dynlevande skalbaggar som jag hittat vid besöken kan nämnas:

Tångstumpbagge Hypocaccus metallicus (Herbst, 1792)
Kuststrandkrypare Aegialia arenaria (Fabricius, 1787)
Sotsvampbaggen Phalacrus grossus Erichson, 1845


Se även Artdatabankens artfakta om dynmarklöpare.

Vad är detta för kortvinge?.

Längden är 5.8 mm.
Sjunde fria ryggleden är inte kluven varför det troligen är en hona.

Tillägg 2021-10-13

Jag har lagt till information om halssköldens undersida och mikroskulptur på dess ovansida samt vad jag tror det är för art.

Halsskölden har en svag men utbredd chagrinering utmed alla fyra sidorna. Mittpartiet har ännu svagare chagrinering.

Jag tror det är en Xantholinus dvoraki Coiffait, 1956 (roubali) med delvis missbildad halssköld.
Det skulle också kunna vara en Xantholinus linearis (Olivier, 1794).
Eftersom det är en hona blir det ingen säkrare bestämning.

Slut tillägg 2021-10-13

Figur 9. Kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021. Visa större bild.

Frambröstet har framför främre kanten en smal halvmånformad platta en s. k. strupplatta (tribus Xantholinini).

Figur 10. Undersida av huvudet och främre delen av halsskölden. Till vänster i bilden syns svagt längst ut den invikta sidokanten på högra sidan av halsskölden. Kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021. Visa större bild.

Halssköldens sidokantlinje har en liten böjning in på höger undersida ungefär som hos Xantholinus (figur 10), medan den på vänster undersida böjer in redan bakom mitten dock ej så kraftigt som hos Nudobius (figur 10a).
Hos Nudobius lentus är sidokantlinjen kraftigt böjd inåt före mitten (figur 10b).
Hos Xantholinus linearis böjer sidokantlinjen in obetydligt och långt fram (figur 10c).

Figur 10a. Sidokantlinjen på halssköldens vänstra undersida, kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021. Visa större bild.

Figur 10c. Sidokantlinjen på halssköldens högra undersida till Xantholinus linearis, Ravlunda, 22 oktobber 1994. Visa större bild.

Figur 10b. Sidokantlinjen på halssköldens högra undersida till Nudobius lentus, Klevahill, Höör, 31 oktober 1986. Visa större bild.

Antennerna är inledade närmare varandra än från ögonen (tribus Xantholinini).
Pannan har två något böjda längdfåror.

Figur 11. Översida av huvudet, kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021. Visa större bild.

Figur 11b. Översida av huvudet, Xantholinus longiventris, Karlshamn, 2 april 2006. Visa större bild.

Figur 11a. Översida av huvudet, Xantholinus linearis, Ravlunda, 22 oktobber 1994. Visa större bild.

Figur 11c. Översida av huvudet, Xantholinus dvoraki, Elleholm, Blekinge, 1 april 2013. Visa större bild.

Täckvingarnas sömmar är böjda.
Halsskölden har på översidan två längdpunktrader med 11-12 punkter. Baktill finns i mitten en fördjupning som möjligen kan vara en missbildning.

Figur 14. Halssköld och täckvingar, kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021. Visa större bild.

Antennernas slutleder är mycket breda

Figur 15. Antenner, kortvinge, Ribersborg, Malmö, 20 september 2021. Visa större bild.

Figur 16. Fyndplats för kortvinge, Ribersborg, Malmö, 25 september 2021. Visa större bild.

Kortvingen fanns i ett sållprov tagit såväl i håligheten som utvändigt intill pilen i figur 16. Den enda vanliga arten i sållprovet var Mycetophagus quadriguttatus Müller. I förnan invändigt fanns ett tiotal blanksvart trämyra Lasius fuliginosus. Kortvingen kan möjligen vara myrmecofil.

Vid bestämning med hjälp av Die Käfer Europas hamnar jag på släktet Xantholinus men det kan också vara ett närstående släkte som inte finns i Tyskland.
Tacksam för hjälp med bestämningen.

---

Augusti 2021

Under augusti har jag i Notiser rapporterat om fyndet av den för Sverige nya sotsvampbaggen Olibrus liquidus.


Bästa fynd i augusti efter denna blir tornbaggen gulhornad gaddbagge och glattbaggen Scydmaenus rufus som båda är oväntade Malmö-fynd.

Figur 1. Fyndplats för gulhornad gaddbagge, Toarp, Malmö, 6 augusti 2021. Visa större bild.

Figur 2. Gulhornad gaddbagge, Toarp, Malmö, 5 augusti 2021. Visa större bild.

Förra månaden berättade jag om fyndet av strömrörbock i Sege å vid Toarp i sydöstra delen av Malmö kommun. Genom Toarp går den gamla vägen från Malmö till Svedala. Där vägen går in i Svedala kommun korsar den järnvägen Malmö-Ystad i form av en plankorsning. Efter korsningen finns på Malmösidan en upplagsplats där det går att ställa en bil. Dock är det en tuff uppgift att här ta sig vidare in i Malmö kommun i form av järnväg som inte får passeras, gamla taggtrådsstängsel, gammalt viltstängsel runt idag uppvuxen aspplantering samt täta blåhallonsnår och hagtornsbuskar.

Vid ett besök här den 5 augusti tog jag mig förbi dessa hinder och kom till en åker (figur 1) som tidigare år varit obrukad men i år hade här odlats havre ett sädesslag som jag aldrig tidigare sett i Sydvästskåne.

Vid håvning i åkerkanten i anslutning till några åldersstigna frukt- och körsbärsträd fick jag ett exemplar av gulhornad gaddbagge. Denna art är ej ovanlig men den hittas i första hand i ädellövskogar av god kvalitet ur biologisk mångfaldssynpunkt. Detta gäller knappast denna plats. På Svedalasidan finns en aspplantering förmodligen hybridasp, de verkar växa väldigt snabbt. Delen närmast järnvägen kalhöggs vintern 2018-2019 och de nya aspskotten är redan efter tre somrar upp till tio meter höga (till vänster i figur 1). Öster om åkern finns ett stort område med ädelgran förmodligen nordmannsgran, för skörd av ädelgransgrenar till advent.

En km söderut ligger naturreservatet Törringelund som skapades förra året och 500 meter öster ut 'Grips plantering' med gamla barrträd men också en rad grova ekar. Båda kan vara bra förekomstplatser för gulhornad gaddbagge.

I en läsvärd SLU-rapport. från 2007 skriver Jörg Brunet om detta område:

Gripskogen började planteras på 1880- eller 1890-talet och dominerades fram till 1940-talet av gran. När granbestånden avvecklades ersattes de huvudsakligen med bok, ek, björk och sykomorlönn. Gripskogen delas av järnvägen Malmö-Ystad och en betesvall i två delar. Väster om norra delen planterades på 1990-talet större bestånd med ek, ädelgran och hybridasp på åkermark. även mellan södra delen och Törringelund planterades samtidigt större bestånd med ek, bok och ädelgran.

Se även Artdatabankens artfakta om gulhornad gaddbagge.

I Danmark där den är NT-rödlistad finns information om denna art i Naturbasen i Danmark.

Scydmaenus rufus Müller & Kunze, 1822

Figur 3. Fyndplats för Scydmaenus rufus, Elinelund, Malmö, 14 augusti 2021. Visa större bild.

Figur 4. Scydmaenus rufus, Elinelund, Malmö, 7 augusti 2021. Visa större bild.

Augusti 2016, december 2016 och januari 2019 har jag rapporterat skalbaggsfynd från Elinelund. Väster om Elinelund har det sedan några år tillbaka lagts upp en gödselstack (figur 3). Den ligger vid en åkerkant nära motorvägen och järnvägen till Köpenhamn. Den tillväxer på grund av att den fylls på varje år med mer gödsel än som transporteras bort. Den saknar betongplatta undertill, vilket förmodligen inte är tillåtet för en flerårig gödselstack.

Den kommer från ett häststall och innehåller förutom hästspillning stora mängder strö från boxarna. Ströet består nästan enbart av sågspån. Inblandning av halm saknas.

Vid en kontroll av skalbaggsfaunan i gödselstacken den 7 augusti kunde jag konstatera att antalet arter var ringa och att dominant art var den lilla fjädervingen Nephanes titan (Newman). Men glattbaggen Scydmaenus rufus förekom också i stort antal, vilket var oväntat. Jag har bara hittat denna art en gång tidigare: Galttegen, Västerås 4 februari 1973. Här fanns den i resterna av en borttransporterd gödselstack som hade bestått av hästgödsel med halm som strö.

I Artportalen finns 26 rapporter om fynd av denna art. Av dessa avser mindre än tio rapporter fynd i komposter och gödselhögar, resterande är fynd vid träd, ofta med myror.

I Danmark finns i 'Katalog over Danmarks biller' 1996 enbart gamla fynd från København och Bornholm (1874). Därefter hittar jag följande fyndrapporter i Entomologiske Meddelelser:
År 1999: SZ, Næstved, 1 ex 19.12.1998, barkkompost (muligvis indslæbt med træ fra Tyskland).
År 2000: NWZ, Lyng Huse, 1 ex 28.4.1999 og flere eksemplarer senere, i gamle savsmuld- og barkbunker
År 2002: EJ, Djursland Plantage, 1 ex 22.6.2001, i meget stor gærende flisstak
År 2005: B, Rabækkesværket, 7 ex 7.9.2004, gammelt, skimlet og svampet savsmuld
År 2016: LFM, Nakskov, 2 ex 4.11.2014 og flere eksemplarer senere, varmeværkets flisbjerg, i flis og skimlet halm

Mycket tyder på att orsaken till att den förekommer i stort antal i gödselhögen i Elinelund är förekomsten av den multnande sågspånen och inte gödseln.

Se även Artdatabankens artfakta om Scydmaenus rufus.

I Danmark finns information om arten i Naturbasen i Danmark.

Juli 2021

Under juli har jag inte gjort lika intressanta fynd som under juni. Jag väljer att berätta om de två Malmöfynden: strömrörbock och Xantholinus elegans.

Strömrörbock Donacia sparganii Ahrens, 1810

Figur 1. Fyndplats för strömrörbock, Sege å, Toarp, Malmö, 20 juli 2021. Visa större bild.

Figur 2. Surdrag med igelknopp,Toarp, Malmö, 20 juli 2021. Visa större bild.

Figur 3. Strömrörbock, Toarp, Malmö, 14 juli 2021. Visa större bild.

Figur 4. övre delen av penis till strömrörbock, Toarp, Malmö, 20 juli 2021. Visa större bild.

Figur 5. Sidobild av penis till strömrörbock, Toarp, Malmö, 20 juli 2021. Visa större bild.

Figur 6. Spermateca till strömrörbock, Toarp, Malmö, 26 juli 2021.

Den 14 juli gjorde jag en utflykt till Toarpsdammen som ligger i sydöstra hörnet av Malmö kommun. Fynd från Toarpsdammen har jag rapporterat november 2016 och juni 2020.

Sege å rinner genom dammen och i inloppet i söder är ån djup och har dyig botten. Här finns gott om gul näckros Nuphar lutea (figur 1). Flytande i vattnet finns dyblad Hydrocharis morsus-ranae. På denna lever dybladviveln Bagous puncticollis Boheman. Dock föga troligt att den finns här. Övriga flytande växter i figur 1 är ett resultat av att vildsvin simmat över ån uppströms.

På näckrosbladen fanns enstaka rörbaggar. Jag förmodade att det var näckrosbockar Donacia crassipes Fabricius. Med det korta skaftet till mina håvar var det synnerligen svårt att fånga ett exemplar. De är dessutom skygga och tar direkt till vingarna om de känner sig hotade. Till slut lyckades jag dock samla in två exemplar.

Vid hemkomsten kunde jag konstatera att det inte var näckrosbock utan strömrörbock, en art som jag inte träffat på tidigare. Vid återbesöket den 20 juli för fotografering av lokalen kontrollerade jag ytterligare några exemplar. Dessa var också strömrörbock.

Enligt Artdatabankens artfakta om strömrörbock. lever den på igelknopp, kanske främst gles igelknopp Sparganium emersum. Jag har dålig kunskap om växter, men jag förmodar att den växt som syns i nedre kanten i figur 1 inte är igelknopp utan en Glyceria-art (jättegröe och/eller mannagräs).

Vattendjupet vid strandkanten är över en meter. Det är därför föga troligt att det finns någon igelknopp i ån, jag kunde i varje fall inte se någon. I ett surdrag strax intill som översvämmas vid högvatten (figur 2) finns gott om igelknopp. Håvning här har inte gett någon rörbock. Kanske vill den ha fri flyktväg vilket näckrosbladen erbjuder.

Rättelse 2021-08-18

Slut rättelse 2021-08-18

Xantholinus elegans (Olivier, 1795)

Figur 7. Färgginst, Kroksbäcksparken, Malmö, 17 juli 2021. Visa större bild.

Figur 8. Xantholinus elegans, Kroksbäcksparken, Malmö, 10 juli 2021. Visa större bild.

Kroksbäcksparken ligger mellan Holma och Kroksbäck båda ökända invandrartäta stadsdelar där det förekommit många dödsskjutningar av kriminella. I norra delen av parken finns en grillplats och två hundrastplatser. Här finns också en trevlig damm och tidigare fanns nu nerbrända och rivna förrådsbyggnader som användes av personal inom parkförvaltningen.

I södra parkdelen finns Kroksbäckskullarna. Senaste besöket här var den 21 juli då jag tränade 'ryck i backe'. Jag springer så fort jag orkar från vänstra kanten av figur 6 på skrå uppför den första kullen därefter rakt upp till toppen av den andra kullen (betydligt brantare än vad bilden visar). Det tar ungefär 45 sekunder varefter jag joggar tillbaka och gör nya ryck med fyra minuters intervall. Åldern gör att jag bara orkar tre sådana ryck istället för de tio som hade varit normalt för 30 år sedan.

I norra delen av parken finns ett område som inte slåttras och därför håller på att växa igen (figur 7). Här finns ett stort bestånd av färgginst Genista tinctoria som säkerligen är en kulturflykting. På denna växt finns i Tyskland flera intressanta skalbaggar som inte är funna i Sverige:
Spetsviveln Exapion compactum (Desbrochers des Loges, 1888), även på Jylland
Spetsviveln Exapion formaneki (Wagner, 1929)
Spetsviveln Exapion difficile (Herbst, 1797), även på Jylland
Spetsviveln Pirapion atratulum (Germar, 1817)
Spetsviveln Oryxolaemus flavifemoratum (Herbst, 1797), även på Jylland
Viveln Stasiodis parvulus (Fabricius, 1792)
Viveln Sitona striatellus (Gyllenhal, 1834), även på Jylland
Viveln Tychius parallelus (Panzer, 1794), även på Jylland (äldre fynd från Blekinge och Gotland)

Inte en enda av dessa har jag hittat här. När jag rev i förnan under en planta hittade jag däremot en hane av kortvingen Xantholinus elegans. Denna art anmälde jag som ny från Sverige september 2017 från Ollebo. Jag har senare hittat den på ruderatmark vid Katrinetorp 2020 och på en vitmålad mur i Kulladals villaområde 2021. Det handlar om slumpfynd, vilket tyder på att arten är allmän i Malmö.

Se även Artdatabankens artfakta om Xantholinus elegans.

Juni 2021

Under juni har jag under Notiser rapporterat om de för Sverige nya arterna:
Rhopalodontus baudueri
Cyclodinus constrictus
och Mordellistena kraatzi,

Juni månads bästa fynd efter dessa blir Clanoptilus barnevillei och bladbaggen långarmssäckbagge som båda är NT-rödlistade.

Jag avslutar rapporten om fynd i juni med ett bi som jag inte kan bestämma.

Figur 1. Fyndplats för Clanoptilus barnevillei, Bunkeflostrand, Malmö, 21 juni 2021. Visa större bild.

Figur 2. Clanoptilus barnevillei, Bunkeflostrand, Malmö, 7 juni 2021. Visa större bild.

I september förra året berättade jag om Stenören och Lernacken. Vid cykelutflykten hit den 4 juni fann jag Cyclodinus constrictus ny för Norden. Vid nästa cykeltur hit den 7 juni för fotografering av fyndlokalen tog jag med hem några Malachius.

Vid hemkomsten kunde jag konstera att det handlade om två arter:
Clanoptilus barnevillei som är NT-rödlistad och
Cordylepherus viridis (Fabricius, 1787).

Vid nästa besök den 9 juni märkte jag att det fanns hundratals, kanske tusentals exemplar av båda och att C. barnevillei var något vanligare än C. viridis. Speciellt allmänna var de i gränsen mellan ett sankt vassområde och en sydvänd buskbeväxt kalkgrusbrant (figur 1).

Det kan vara svårt att se skillnad på de två arterna i fält. Dock har C. barnevillei framtill en undersida med mera gult än C. viridis. Detta gäller speciellt antenner, framben och mellanben.

Se även Artdatabankens artfakta om Clanoptilus barnevillei.

Långarmssäckbagge Labidostomis longimana (Linnaeus, 1761)^NT

Figur 3. Fyndplats för långarmssäckbagge, Källegården, Malmö, 22 juni 2021. Visa större bild.

Figur 4. Långarmssäckbagge, hane, Malmö, 16 juni 2021. Visa större bild.

Den 16 juni gjorde jag en cykelutflykt till Kungshög och Källegården. I den stora korsningen av motorvägarna E6 och E65 har en lång sträcka av den gamla vägen mellan Malmö och Oxie Kyrkby försvunnit och ersatts med en motorvägsarm. Mellan orterna har intill och parallellt med denna motorvägsdel anlagts en cykelväg (figur 3). I den sydvända sluttningen av bullerskyddet mellan cykelvägen och motorvägen finns stora bestånd av getväppling Anthyllis vulneraria. Håvning visade att den NT-rödlistade långarmssäckbaggen var vanlig här. Namnet kommer av att hanens framben är långa och kraftiga.






Se även Artdatabankens artfakta om långarmssäckbagge.

Vilket bi är detta?

Figur 5. Fyndplats för okänt bi, Vintrie, Malmö, 14 juni 2021. Visa större bild.

Figur 6. Bi, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021. Visa större bild.

Figur 7. Bi, vänster antenn, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021. Visa större bild.

Figur 8. Bi, huvud, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021. Visa större bild.

Figur 9. Bi, vänster framvinge, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021. Visa större bild.

Figur 10. Bi, punktögon, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021. Visa större bild.

Figur 11. Bi, sugsnabel, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021. Visa större bild.

Figur 12. Bi, vänster bakben, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021. Visa större bild.

Figur 13. Bi, höger mellanben, Vintrie, Malmö, 18 juni 2021. Visa större bild.

Vid den poppelhögstubbe som jag fann Rhopalodontus baudueri (figur 5) flög vid varje besök 4-6 humlelika bin ungefär en meter ovanför tickan. Trots hagtornsgrenar höll de en intensiv fart och satte sig aldrig på stubben eller någon gren. Med min kamera fanns ingen möjlighet att ta ett foto på något exemplar. Den 18 juni lyckades jag håva ett exemplar (figur 6). Jag saknar både kunskap och bestämningslitteratur om bin och har inte lyckats med hjälp av Danmarks Fauna om bi från 1921 bestämma biet.

Längden är 15 mm mätt från munskölden och bakåt.
Antennerna har 13 segment dvs det är en hane (figur 7).
Bakkroppssegmenten är svarta med lång svart behåring. De två sista segmenten är vithåriga (figur 6).
Huvudet är svart med lång svart till grå behåring. Möjligen två fläckar med ljus behåring (figur 8)
Marginalcellen är 4-5 gånger så lång som bred (figur 9).
Marginalcellen är bredast i sin basala tredjedel mot spetsen avsmalnande (figur 9).
Framvingen har tre ungefär lika stora submarginalceller varav den innersta delas av en blek ribba (figur 9).
De tre punktögonen sitter i en något framåtböjd rad (figur 10).
Huvudet har framtill två långa spröt och en ännu längre sugsnabel (figur 11).

Kan det vara en snylthumla Bombus undersläkte Psithyrus, kanske en åkersnylthumla Bombus campestris?
Tacksam för hjälp med bestämningen, gärna via
bertil@bertilericson.se
Varför uppträdde hanarna på detta sätt?

Komplettering 2021-07-01

Slut komplettering 2021-07-01

Maj 2021

Gul gaddbagge Mordellistena neuwaldeggiana (Panzer, 1796)^NT

Figur 1. Fyndplats för gul gaddbagge, Segevång, Malmö, 15 maj 2021. Visa större bild.

Figur 2. Gul gaddbagge, Segevång, Malmö, 3 maj 2021. Visa större bild.

Svenska Sockerfabriks AB (SSA) var under många år ett framgångsrikt företag med monopol från 1936 på produktion och försäljning av sockerprodukter. Huvudkontoret låg i Malmö i ett vackert hus på Fersens väg mellan Stadsbiblioteket och Stadsteatern (som numera heter Malmö Opera). Företaget såldes 1993 till Danisco som var dess danska motsvarighet. Detta såldes sedan 2009 till det tyska företaget Nordzucker. Varumärket i Sverige är idag Nordic Sugar.

De produktionsanläggningar som tog hand om sockerbetor rationaliserades bort efterhand. Idag är anläggningen i Örtofta norr om Lund den enda som finns kvar. I Arlöv på gränsen mellan Malmö och Burlövs kommuner låg Arlövs Sockerfabrik som svarade för skapande av försäljningsprodukterna. Anläggningen täcker ett stort område mellan Lundavägen och järnvägen Malmö-Lund. Jag tror att all verksamhet här har upphört sedan något år tillbaka. Det vackra fabrikskontoret som ligger i Sockerbruksparken har tagits över av Scientologi-kyrkan i Malmö.

Kalineån som är en mynningsgren till Sege å utgör gräns mellan de två kommunerna. Där Kalina å inne på Arlövs Sockerfabriks område går in i en kulvert så viker dock gränsen av söderut och når Öresund vid mynningen av Sege å.

Söder om Kalina å finns närmast Lundavägen ett område som tillhör Malmö kommun (figur 1). Här är alla fabriksbyggnader rivna och finns kvar som schaktmassor. Vid kommungränsen mot fabriksbyggnaderna finns en nyuppförd avspärrning. Närmast Kalina å mellan ån och ett stängsel, finns i öster en rad av grova lindar. Längre västerut är det andra trädslag i raden. På flera av dessa växer grov murgröna.

Vid en cykeltur hit den 4 april tog jag med hem några lindgrenar som låg på marken. Förhoppningen var att kläcka någon långhorning som lever på lind. Från den minsta grenen började det kläckas lindborrar den 22 april. Någon långhorning kläcktes aldrig däremot den 3 maj en gul gaddbagge. Denna är NT-rödlistad och var verkligen ett oväntat fynd.

I Die Käfer Mitteleuropas band 8 från 1969 avslutas beskrivningen av arten med s.h. (sehr häufig, mycket allmän).
I Tyskland anger Verzeichnis der Käfer Deutschlands 1998 att gul gaddbagge är funnen i alla delstater utom Sachsen.

Från Danmark anges i Biller XX Tillæggsbind från 1958 att den är funnen 1947 och 1949 på två lokaler på Lolland. Någon fler fyndrapport har jag inte hittat.
I dansk rödlista 1997 anges den med E (akut trued art) vilket motsvarar CR i Sverige.
I dansk rödlista 2019 anges den med CR.

Från Sverige finns i Artportalen 103 fyndrapporter från åtta landskap. I Skåne gjordes det första fyndet 2012 i Stadsparken i Lund av Mikael Sörensson. Han skrev en mycket trevlig artikel. om detta fynd i Fazett 2013. Från Skåne finns i Artportalen fyra rapporter (Färlöv 2013, Helsingborg 2017 två med fönsterfällor och så mitt från Malmö). Min fyndplats ligger bara tre kilometer från den genom många år välundersökta Alnarpsparken, varifrån inget fynd rapporterats.
Jag har tre äldre fynd från Västmanland i mycket fina biotoper (Ängsö, Strömsholm och Broholmen).

Se även Artdatabankens artfakta om gul gaddbagge.

Åkerväddspraktbagge Trachys troglodytes Gyllenhal, 1817^NT

Figur 3. Blomrik vägslänt igenväxande med havtorn. Fyndplats för åkerväddspraktbagge, Lockarp, Malmö, 27 maj 2021. Visa större bild.

Figur 4. Åkervädd, Lockarp, Malmö, 27 maj 2021. Visa större bild.

Figur 5. Åkerväddspraktbagge, hane, Lockarp, Malmö, 24 maj 2021. Visa större bild.

Figur 6. Paramerer och penis till åkerväddspraktbagge, Lockarp, Malmö, 27 maj 2021.

Vid Lockarp i södra Malmö är Lockarps kyrkoväg belagd med gatsten en lång sträcka förbi kyrkan vilket gör en cykertur här lite skakig och därmed mindre trevlig. Den vackra kyrkan är för övrigt till salu. Den är dock omgiven av kyrkogården på alla sidor och en köpare får förmodligen inte göra några förändringar. Så det blir säkert svårt att hitta en köpare. Öster om kyrkan fanns tidigare en plankorsning med järnvägen Malmö-Trelleborg. Denna togs bort genom en vägtunnel under järnvägen 250 meter söder om plankorsningen. Se även min artikel augusti 2019. Sluttningarna vid vägtunneln är sandiga och håller på att växa igen av havtorn Hippophaë rhamnoides. Detta är en mycket vanlig, närmast invasiv art på ruderatmarker i Malmö. Buskarna är varje år överfyllda med vitaminrika bär. En enda gång har jag sett någon plocka dessa bär.
Vid tunneln finns dock fortfarande kvar några intressanta öppna slänter ner mot vägen.

Efter att i senaste numret av Entomologisk Tidskrift ha läst artikeln om de två praktbaggarna åkerväddspraktbagge och ängsväddspraktbagge bestämde jag mig för göra en cykeltur hit den 24 maj. I sluttningen mot söder i figur 3 finns flera exemplar av åkervädd Knautia arvensis. Forhoppningen var att hitta åkerväddspraktbaggen. Visst fanns den här. Håvning gav två exemplar och under en planta hittade jag fem exemplar.

Vid besöket tre dagar senare för fotografering av biotopen kunde jag håva ytterligare ett exemplar här trots kallt och blött väder. På andra sidan järnvägen fanns ett litet bestånd av åkervädd i vägdiket (figur 4). Här håvade jag ett exemplar.

Kvinnan till häst i figur 3 är värdefull för den biologiska mångfalden. Hon är på väg från stallet till ridytor på ruderatmarkerna öster om järnvägen. Här har jag bland annat funnit den VU-rödlistade kullerlöparen. Dessa marker är i akut behov av störningar typ hästtramp.

Jag är tveksam till det korrekta latinska namnet på denna art. I artikeln i Entomologisk Tidskrift om denna art av Håkan Lundkvist och Christoffer Fägerström anges
åkerväddspraktbagge Trachys troglodytes
ängsväddspraktbagge Trachys compressus

Men i Dyntaxa och Artdatabanken anges
åkerväddspraktbagge Trachys compressus
ängsväddspraktbagge Trachys troglodytes

Kanske har någon hittat och kontrollbestämt Gyllenhals typexemplar av Trachys troglodytes och ännu ej publicerat resultatet? Jag har registrerat mina exemplar som Trachys troglodytes i Artportalen.

Se även Artdatabankens artfakta om åkerväddspraktbagge och ängsväddspraktbagge.

April 2021

Anotylus saulcyi (Pandellé, 1867)

Figur 1. Mynning till grävlinggryt, Kungshög, Malmö, 10 april 2021. Visa större bild.

Figur 2. Källegårdens trädgård och ett av Orhögarnas två bronsåldersrösen, Malmö, 19 april 2021. Visa större bild.

Figur 3. Anotylus saulcyi, hane, Kungshög, Malmö, 7 april 2021. Visa större bild.

I Artportalen finns sju fyndrapporter från Malmö av grävling Meles meles, varav två hittats trafikdödade. Jag har inte sett någon grävling i Malmö men detta beror nog mest på att våra aktivitetstider över dygnet är så olika. I Malmö har jag hittat tre tidvis bebodda grävlinggryt, ett i päronodlingen i Ollebo, ett i trädgården till den försvunna gården Almlid. Det tredje fann jag vid en cykeltur till Kungshög den 7 april (figur 1). Här var det anlagt i en brant sluttning mellan två åkrar med höstsådd säd.

I Malmö finns ett överflöd av små och stora hål gjorda av kaniner och det kan vara svårt att se skillnaden mellan dessa hål och hål gjorda av grävling. Lättast ser man skillnaden på våren. Grävlingen städar då ut vinterns inredning av gräs, mossa och löv vilket syns tydligt i figur 1.

Ett sållprov av utstädad förna gav tre hanar av den sällsynta kortvingen Anotylus saulcyi. Hanen av denna art skiljs lätt från närstående Anotylus- arter på att 6. bukleden har baktill en rektangulär platta som är riktad snett nedåt.

Byggnaderna vid gården Kungshög revs vid anläggningen av motorvägen till Ystad. Väster om Kungshög låg Källegården. Denna försvann när den jättestora korsningen av motorvägarna till Ystad och Köpenhamn hamnade utanför kökstrappan. Idag ligger den igenväxande trädgården inne i motorvägsvindlingarna (figur 2).

Vid Källegården fann jag den 17 april bara ett tiotal meter från motorvägen två gropar med såväl gammal som färsk grävlingspillning. En synnerligen farlig vistelseplats för grävlingen, dess dåliga trafikvett gör att man ser många ihjälkörda grävlingar utmed vägar.

Färsk grävlingspillning har en synnerlig frän doft. Många skalbaggar dras till denna. Så även här trots att vårvädret varit rätt miserabelt. Spillningen som sådan innehåller få skalbaggar utan dessa finns i förnan under spillningen. Här fanns bland annat 5 hanar av Anotylus saulcyi och 8 Anotylus-honor med inskuren spets av framskenbenen. Dessutom ett exemplar av A. tetracarinatus.

I en artikel i Fazett 1992 Skalbaggar i grytgångar av grävling skriver jag om denna art:

Ett frågetecken är satt för Anotylus saulcyi (Pand.), eftersom det enda exemplaret är en hona som ej kan bestämmas med säkerhet. Jag har i kaningångar i västra Skåne vid några tillfällen tagit totalt nio hanar av A. saulcyi tillsammans med talrikare exemplar av A. tetracarinatus (Block). Den andra tänkbara arten A. fairmairei (Pand.), har jag inte funnit inom området.

Det går att förväxla honor av A. saulcyi med hanar och honor av A. clavatus (Strand, 1946), en art också hittas i grävlingspillning. I Sverige är A. clavatus nordlig och sydligast rapporterad från norra Skåne. Lättast skiljs de två arterna på rygglederna som hos A. saulcyi är fint punkterade med tydlig nätformad microristning medan A. clavatus har tätare och grövre punktering som delvis utplånar microristningen.

Från Sverige fanns tidigare i Artportalen bara åtta rapporter om fynd av A. saulcyi varav jag har svarat för sex.

Se även Artdatabankens artfakta om A. saulcyi.
I Danmark borde information om denna art finnas i Naturbasen i Danmark och i Arter.dk
som båda verkar tomma.

Mars 2021

Lärkbock, Tetropium gabrieli Weise, 1905

Figur 1. Lärkhögstubbe med jakttorn i bakgrunden, Bokskogen, Svedala, 22 mars 2021. Visa större bild.

Figur 2. Lärkhögstubbe med angrepp av lärkbock, Bokskogen, Svedala, 22 mars 2021. Visa större bild.

Figur 3. Samma lärkhögstubbe som i figur 2, Bokskogen, Svedala, 22 mars 2021. Visa större bild.

Figur 4. Lärkbock, Bokskogen, Svedala, 19 mars 2021. Visa större bild.

När jag flyttat till Malmö maj 2015 började jag en gång i veckan åka ut till Bokskogen och springa en skogsrunda som tog 35-40 minuter. De första tio minuterna var jobbiga på grund av mycket undervegetation men senare blev det mera öppen bokskog även om vissa partier med gallrad bokskogsföryngring skulle passeras. Mot slutet sprang jag över en kulle med planterad gran. Kullen kalhöggs september 2019. Granarna var inte särskilt grova och hade verkat rätt miserabla. Efteråt avslöjade stubbarna att flertalet hade haft innerröta - granen är ingen lämplig kulturväxt i sydvästra Skåne.

Under vintern 2019-2020 placerades det ut ett jakttorn i bra läge på kullen (figur 1). Mindre bra var att bästa skjutriktningen var ner mot ett välfrekventerad motionsspår som delvis var dolt av en buskridå.

Senare under vintern blev det en dag en mycket kraftig byig västvind. Jakttornet blåste omkull. Vid östra kanten av hygget knäcktes tre grova lärkträd (figur 1, 2 och 3). Dessa hade dock invändig röta. Träd föll över markvägen i figur 2 varför allt sågades upp och transporterades bort ganska snabbt.

Den 21 februari i år gjorde jag en utflykt till platsen för att se om den fanns några angrepp av lärkskalbaggar på högstubbarna. Och visst fanns här långhorningslarver. I hemtagen bark kläcktes de första den 19 mars. Det var som väntat lärkbock. Denna rapporterade jag som ny för Blekinge (och bofast i Sverige) februari och mars 2007 och i en artikel i Entomologisk Tidskrift 2010.

Från Skåne finns bara två tidigare rapporter om fynd av lärkbock.

Se även Artdatabankens artfakta om lärkbocken och information om denna art i Naturbasen i Danmark.

Borstig askbarkborre Hylesinus toranio (D'Anthoine 1788)^NT

Figur 5. Östra delen av Ekströms väg, Vintrie, 25 mars 2021. Visa större bild.

Figur 6. Borstig askbarkborre, Ellestad, Sövde, förkläckt 10 april 2003. Visa större bild.

Gatan Ekströms väg går i öst-västlig riktning söder om Bunkeflo kyrka. I den västra delen kantas gatan i söder av villor (Vintrie) och i norr av en liten bäck som här är utvidgad till dammar. Bäcken försvinner i väster under motorvägen till Köpenhamn. Ju längre öster ut man kommer på gatan desto sämre blir standarden. I öster har dock naturen blivit så mycket värdefullare - först en pilallé med mycket grova pilar sedan innan gatan upphör ej långt från IKEAs kontor Hubhult en oxelallé (figur 5) med insprängda askar och grov hagtorn.

Till höger i figur 5 finns en ask och en oxel. I en liten askgren som låg på marken hittade jag en död borstig askbarkborre som är NT-rödlistad. Oxeln har en avlång spricka en dryg meter upp. I den murkna veden innanför sprickan fanns viveln Phloeophagus lignarius (Marsham, 1802) och aspögonbaggen Aderus populneus (Creutzer, 1796) som båda är NT-rödlistade.

Se även Artdatabankens artfakta om borstig askbarkborre, Phloeophagus lignarius och aspögonbagge och motsvarande information om dessa arter i Naturbasen i Danmark: borstig askbarkborre, Phloeophagus lignarius och aspögonbagge

Februari 2021

Synchita variegata Hellwig, 1792^NT

Figur 1. Fyndplats för Synchita variegata, Robotskjutfältet, Malmö, 22 februari 2021. Visa större bild.

Figur 2. Synchita variegata, Robotskjutfältet, Malmö, 3 februari 2021. Visa större bild.

November 2018 finns en bild på alkärret vid Robotskjutfältet. Öster ut från detta kärr går ett djupt nergrävt dike som avvattnar kärret vid högt vattenstånd. Söder om diket ligger odlad mark men på dikeskanten finns gråal och klarbär. Flera av dessa är sönderblåsta och ger tillsammans med grova almlågor en rik förekomst av död ved på den smala dikesslänten.

Ett sållprov här den 3 februari gav ett exemplar av den NT-rödlistade barkbaggen Synchita variegata. I Artdatabankens artfakta uppges att den lever på bokdyna Hypoxylon fragiforme och stubbdyna Ustulina deusta på död grov bokved. Dessa svampar har jag inte sett här, dessutom verkar det i närområdet inte finnas någon bok, närmaste som jag känner till är hålboken vid Björklundadammen (1 km). Avståndet till Bokskogen med grov bok är 6 km.

Inne i Malmö har jag sett bokdyna i Pildammsparken och i Hammars park. Någon Synchita variegata har jag dock ej kunnat hitta här.

Se även informationen om Synchita variegata i Naturbasen i Danmark.

Lindborre Ernoporus tiliae (Panzer, 1793)

Figur 3. Utvidgning av den muslimska kyrkogården, Ulricedal, Malmö, 26 februari 2021. Visa större bild.

Figur 4. Fyndplats för lindborre, Ulricedal, Malmö, 26 februari 2021. Visa större bild.

Figur 5. Lindgren med kläckhål efter lindborre, Ulricedal, Malmö, 26 februari 2021. Visa större bild.

Figur 6. Lindborre, Ulricedal, Malmö, 25 februari 2021. Visa större bild.

Omgivningen till Ulricedahlsgården är under stark förändring. Norr om gården låg tidigare ett stort koloniområde där jag maj 2017 i en döende gran fann gråbaggen Rhizophagus grandis som är NT-rödlistad. Figur 3 visar hur platsen med de två grova granarna ser ut den 26 februari i år.

Den 31 januari i år gjorde jag en cykelutflykt hit. Öster om Ulricedahlsgården finns några grova lindar (figur 4). Under dessa låg flera ganska murkna lindgrenar. Dessa saknade spår efter långhorningsangrepp. Men jag hittade också en mindre än två cm grov ganska färsk gren. Denna hade enstaka små hål i barken som kunde vara ingångshål efter en barkborre. Delar av grenen togs med hem. Efter förvaring i rumstemperatur började det från den 25 februari kläckas lindborrar i antal. Figur 5 visar de nya flyghålen.

Den närstående sydsvenska lindborren kläckte jag från en betydligt grövre lindgren i november förra året. Fyndplatsen var Kungshög som ligger 5 km från Ulricedal.

I Sverige hittas lindborren i lindens utbredningsområde. Den är dock förvånansvärt sällsynt i Skåne. Härifrån finns bara fyra rapporterade fynd varav jag svarar för två. I Danmark finns bara några få fynd.

Se även Artdatabankens artfakta om lindborren och information om denna art i Naturbasen i Danmark.

Januari 2021

För januari rapporterar jag om oväntade fynd från Malmö av tre sällsynta skalbaggar:

Kortvingen Lathrobium pallidum
Fjädervingen Ptinella britannica
Kortvingen Philonthus mannerheimi

De är inte rödlistade men synnerligen svårfunna eftersom föga är känt om deras biotopkrav. De hittas nog lättast vintertid.

Lathrobium pallidum Nordmann, 1837

Figur 1. Fyndplats för Lathrobium pallidum, Almåsa. Malmö, 3 januari 2021. Visa större bild.

Figur 2. Lathrobium pallidum, hane, Almåsa, Malmö, 28 december 2020. Visa större bild.

Den 28 december 2020 gjorde jag en utflykt till Almåsa. Avsikten var att besöka sankängen i figur 1. Denna syns bortom tjuren i figur 4 oktober 2020. Den består av ett litet vassparti i mitten som betesdjuren inte nått. Utanför detta finns en av djurens tramp skapad vegetationsfri zon med dy i botten. Därefter kommer ett stort bälte av starrtuvor med söndertrampad jord emellan.

Jag tog med hem två mycket blöta sållprov, ett från den vegetationsfria zonen bestående av en liten driftrand och undervattensvegetation och ett från starrtuvorna som utöver tuvrester även innehöll jord, mossa och gamla smågnagarbon.

Sållproven undersökte jag i början av januari efter att de blivit tillräckligt torra. Påsen med undervattensvegetation innehöll bland annat tre exemplar av den lilla dykaren Clemnius (Hygrotus) decoratus (Gyllenhal, !810) som jag inte påträffat tidigare i Malmö.

Det andra sållprovet innehöll en hane av Lathrobium pallidum. För denna art finns i Artportalen 10 fyndrapporter från Skåne varav jag svarar för tre. Därutöver finns fem rapporter från andra landskap varav mitt fynd från ett grustag i Blekinge, Asarum, Tostarp 2005 är det enda från Blekinge.

Se även Artdatabankens artfakta om Lathrobium pallidum.

PS

Ptinella britannica Matthews, 1858

Figur 3. Ptinella britannica, Robotskjutfältet, Malmö, 18 januari 2021. Visa större bild.

Den 18 januari gjorde jag en utflykt till alkärret vid Robotskjutfältet. Här har jag tidigare hittat den lilla fjädervingen Ptilium affine i antal. Den fanns kvar men jag fann också en annan liten fjädervinge nämligen Ptinella britannica. De övriga skånska fynden av dessa två fjädervingar är de jag hittat genom sållning av förna vid Häckebergasjön.

Utöver dessa fynd från Skåne av Ptinella britannica finns i Artportalen endast mina fynd från Södra Utmossen på Öland och två platser i Blekinge. I båda landskapen har jag hittat den i antal.

Biotopen på Södra utmossen var helt unik. Med grävskopa hade det skapats en vattendamm för betesdjur och kanske som rovdjursskyddad boplats för fåglar. Den var stor och hade i mitten en ö som djuren inte kunde nå. Ön hade skapats av schaktmassor från grävningen. Den hade förmodligen grävts 1-2 år före mitt första besök här den 19 januari 2001. Dammen var vid besöket istäckt och jag kunde gå på isen över till ön. I schaktmassorna fanns mycket multnande vegetation. Ett sållprov gav flera intressanta arter bland annat fjädervingen Microptilium palustre Kuntzen, 1914. Nästa besök på platsen den 13 mars 2001 blev betydligt kallare och blötare då isen inte höll. Utöver flera Microptilium palustre fann jag två exemplar av Ptinella britannica. Båda arterna har jag vid senare besök här hittat i antal. Microptilium palustre har jag även hittat i antal vid Mossberga Gladvatten. Den fanns här tillsammans med Ptilium affine och Ptilium caesum Erichson, 1845. Biotopen var bar torvjord som fanns i en viltstig skapad av hjortar och kanske räv och grävling.

Så nu är förhoppningen att hitta Microptilium palustre och Ptilium caesum i Malmö.

Se även Artdatabankens artfakta om Ptinella britannica.

Philonthus mannerheimi Fauvel, 1869

Figur 4. Philonthus mannerheimi, Björklunda, Malmö, 21 januari 2021. Visa större bild.

Augusti 2020 beskriver jag området vid Björklundadammen. Jag stannade till vid dammen den 21 januari. Under natten hade det kommit rikligt med regn och Sege å hade svämmat över. Denna å avvattnar ett stort väldränerat jordbrukslandskap. Vid regn stiger vattennivån snabbt. Jag tog med hem ett sållprov bestående av en blöt driftrand. Detta innehöll en hona av Philonthus mannerheimi, en sällsynt art som jag tidigare tagit i Skåne på samma sätt.


Se även Artdatabankens artfakta om Philonthus mannerheimi.

December 2020

Pildammsparken med Pildammarna

Figur 1. Pil Dammen, Generalstabskartan, 1860.

Figur 2. Pildammarna, Häradsekonomiska kartan 1910-15.

Figur 3. Pildammarna, Ekonomiska kartan 1968.

Pildammsparken med Pildammarna är en av de större parkerna i Malmö. Enligt Generalstabskartan från 1860 (figur 1) fanns här en sjö med sanka stränder och med avlopp via en bäck som mynnade vid Citadellet (idag Malmö slott).

År 1914 hölls den Baltiska utställningen här och detta blev starten för Pildammsparken. Kartan i figur 2 visar området före Baltiska utställningen.
Vattentornet som finns med på kartan mitt på östra sidan av dammarna byggdes redan 1904.

Kartan i figur 3 är från 1968. Mycket små förändringar har skett sedan dess. Söder om Malmö stadion har det byggts en större stadion, men politikerna har ännu inte kunnat enas om att den gamla skall rivas.
I dag beskriver Malmö kommun Pildammsparken sålunda.

I bokskogen i parken har jag bedrivit omfattande intervall-, distans- och rehabträning under mina fem år i Malmö.

Under december månad har jag cyklat runt i parken och undersökt skalbaggsfaunan. Här finns många mycket grova bokar, även högstubbar och lågor. Flertalet grova björkar har dött och ligger nu kullfallna och multnande på marken. Här finns också andra trädslag bland annat rätt grova avenbokar. I parken finns ofta många förskolebarn, bland annat ligger uteförskolan Stock och Sten i parken. Många föräldrar går här med barnvagn. Allt detta kräver att parkförvaltningen ofta måste kontrollera och såga ner döende grenar för att förhindra att de faller ner och skadar någon. Det verkar nu som att man insett att man nått vägs ände. Ett stort antal halvmeterhöga bokplantor har i höst planterats i bokskogen. För att dessa skall överleva i skuggiga lägen måste många av de mycket grova bokarna sågas ner. Trist för den biologiska mångfalden men även jag inser att det är nödvändigt.

Vid cykelturena har jag hittat följande skalbaggar som jag tycker är värda att omnämnas.

Viveln Bagous longitarsis^NT, 1 ex
Mögelbaggen Corticaria inconspicua^DD, 2 ex
Trägnagaren sprängtickgnagare Dorcatoma substriata, 1 ex

Bagous longitarsis Thomson, 1868^NT

Figur 4. Fyndplats för Bagous longitarsis, Pildammarna, Malmö, 7 december 2020. Visa större bild.

Februari 2018 rapporterar jag om fynd av denna NT-rödlistade vivel i Sallerupsdammen. Denna artikel kompletteras 16 februari 2020 med fynd från stora dammen i Lindängelund. Den 13 november besökte jag denna damm och tog ett litet sållprov av den grusiga stranden en halvmeter upp från vattnet. Provet togs längst bort till höger i figur 4 i kompletteringen till artikeln från februari 2018. I detta sållprov hittades mer än femtio exemplar av B. longitarsis. Mitt påstående i artikeln att det är tveksamt om att den övervintrar på land är därför felaktigt, kanske söker den sig ner i vattnet redan i februari vid tilltagande solvärme.

På en av Malmö kommuns hemsidor anges att Pildammarna skapades för 420 år sedan genom uppdämning av Korrebäcken. När vattentornet vid Pildammarna byggdes 1904 var vattnet säkerligen av god kvalitet. Men vattnet blev mer och mer näringsrikt och siktdjupet minskade drastiskt. Åren 1983-1984 tömdes därför dammen helt på vatten och det näringsrika bottenslammet transporterades bort.

Nu verkar vattnet vara av god kvalitet med hyfsat siktdjup. Vid en cykeltur den 1 december såg jag att det flöt gott om axslinga i vattnet (figur 4). En kontroll av den magra förnan vid stenskoningen gav ett exemplar av B. longitarsis.

Figur 5. Penis till Corticaria inconspicua, Pildammsparken, Malmö, 7 december 2020.

Oktober 2016 berättar jag om fynd i Malmö av den DD-rödlistade mögelbaggen Corticaria inconspicua. I ett sållprov av lövskogsförna från bokskogen i parken den 7 december fanns två exemplar av denna art. Den är vanlig i Malmö i multnande substrat och DD-rödlistningen verkar tveksam. Den är dessutom lätt att bestämma med sin breda halssköld och närmast parallella täckvingar. Penis (figur 5) skiljer sig helt från närstående arter.

Sprängtickgnagare Dorcatoma substriata Hummel, 1829

Figur 6. Dorcatoma substriata, Pildammsparken, Malmö, 7 december 2020 Visa större bild.

Figur 7. Dorcatoma substriata, Pildammsparken, Malmö, 7 december 2020.

Figur 8. Undersida av Dorcatoma substriata, Pildammsparken, Malmö, 7 december 2020 Visa större bild.

Figur 9. Antennleder till hona av Dorcatoma substriata, Saltor, Ålem, Småland, 2 maj 1999 och i mitten nionde leden till exemplaret från Pildammsparken, Malmö, 7 december 2020. Visa större bild.

I ett sållprov av lövskogsförna den 7 december fann jag ett dött exemplar av en liten 2,2 mm stor Dorcatoma (figur 6 och 7).
Exemplaret saknade ben och antenner, dock fann jag en bit av en antenn med en niondeled (figur 9).
Det var en hona.
Punkteringen på täckvingarna och undersidan var rätt tät och ensartad.
På täckvingarnas sida fanns två tydliga strimmor varav den inre baktill ej nådde sömmen.
Det fanns ingen tredje strimma.
Undersidan hade en lång mittfåra med en utvidgning i mitten (figur 8).
Jag bedömer att det handlar om en sprängtickgnagare. Honor till Dorcatoma är dock svåra att bestämma säkert.
Kan möjligen vara en Dorcatoma minor Zahradnik, 1993, som uppges leva i fnöskticka Fomes fomentarius som finns på flera ställen i parken.
Sprängtickan Inonotus obliquus är känd från Malmö, dock ej rapporterad från Pildammsparken där jag dock sett björkar med gamla sprängtickor.
Flertalet av de sprängtickgnagare jag hittat i andra landskap har kläckts från alticka Inonotus radiatus.


Önskar mina besökare ett Gott Nytt År.

---

November 2020

Sydsvensk lindborre Ernoporicus caucasicus (Lindemann, 1876)^NT

Figur 1. Del av gammal berså? Fyndplats för sydsvensk lindborre, Kungshög, Malmö, 17 november 2020. Visa större bild.

Figur 2. Sydsvensk lindborre, Kungshög, Malmö, 13 november 2020. Visa större bild.

Vid den idag försvunna gamla vägen mellan Malmö och Oxie ligger på ett höjdparti två magnifika bronsåldersgravar som heter Kungshögarna. Väster om Kungshögarna låg tidigare en gård som hette Kungshög. Av gårdens bebyggelse återstår en ganska modern lada, som dock har ett stort hål i eternittaket. Övrig bebyggelse är borta och försvann troligen när motorvägen till Ystad byggdes med en avfart till Oxie strax intill husen. Sedan har det västerut anlagts en jättelik motorvägskorsning mellan denna motorväg och motorvägen från Köpenhamn. Fordon som kommer från Köpenhamn och skall till Ystad passerar strax intill gårdsplatsen varför störningen av motorbuller är betydande. En cykelväg har anlagts så det går bra att cykla från Malmö (Jägersro) till Oxie kyrkby förbi Kungshög.

Den 30 oktober cyklade jag hit för att undersöka den igenväxande trädgården till Kungshög. Här fanns gamla äppel- och päronträd, två grova björkar, två grova lärkar men också grova lindar som stod i en halvcirkel och en gång i tiden kan ha utgjort en berså. Några döda grova almar som redan fallit fanns också.

Nerfallna lindgrenar hade talrika små flyghål efter en barkborre. Jag tog med några grenar hem för att försöka fastställa vilken art det var som levde här. Jag skalade av den lösa ytterbarken med flyghål men hittade inte en enda död barkborre. Den 13 november när grenarna förvarats i rumsvärme i två veckor kröp det fem barkborrar på grenarna. Det visade sig vara den sydsvenska lindborren som är NT-rödlistad.

I Artportalen finns för Skåne för denna art elva rapporter om fynd i Maltesholm och en rapport från Stenshuvud. Ingen rapport från t. ex. Häckeberga, varför fyndet i Kungshög är överraskande. Den är funnen i Danmark och är där inte rödlistad (2019).

I lindgrenarna fanns också ett exemplar av flatbaggen Nemozoma elongatum (Linnaeus, 1760). Denna fann jag vid Husie mosse i oktober 2019 i bergtallgrenar angripna av trepanerad barkborre.

Se även Artdatabankens artfakta om sydsvensk lindborre.

Hullkajen

Figur 3. Lantmännens anläggning vid Hullkajen, Malmö, 20 november 2020. Visa större bild.

Figur 4. Magasinsvägg vid Hullkajen, Malmö, 15 november 2020. Visa större bild.

Malmö kommun planerar att helt förändra stora delar hamnområdet närmast centrum. Från Smörkajen avgick svävarna till Kastrup. Med dessa har jag gjort åtskilliga resor, bland annat vid veckopendling till Stuttgart under ett halvår 1995. Svävarna försvann med brobygget till Köpenhamn. Nu planerar kommunen nybyggnad av 550 lägenheter här.

Nordost om Smörkajen ligger Nyhamnen. Tidigare låg här ett färjeläge bland annat med färja till Travemünde. Detta är nu ett jättelikt ruderatområde med påkörningsramper (syns långt borta till vänster i figur 4), ytor för fordon som skulle med färjorna och konstiga staket. För att gående och cyklister skall hitta genom området har det målats blå circlar i asfalten var femte meter. Här vill kommunen att det byggs 6000 lägenheter.

Norr om Nyhamnen kommer Frihamnen. Mellan dessa går det ut en udde med Hamnparken längst ut. Här har Lantmännen en stor anläggning (figur 3) som hanterar 70000 ton spannmål varje år, dels med båt vid Hullkajen, dels med lastbil vid Grimsbygatan.

Den 9 november gjorde jag en cykelutflykt hit för att se om det fanns någon intressant insektslokal i anslutning till Lantmännens anläggning. Det blev en stor besvikelse. Lantmännen hade stora målningar i asfalten som förbjöd gående eller cyklister att komma närmare byggnaderna än tio meter och Hullkajen var helt förbjuden att beträda. Detta hade ingen större betydelse eftersom förna verkade saknas helt i anslutningen till magasinen. Förnan hade förmodligen blåst bort. Jag anlände hit via Brisgatan vid den östligaste magasinsbyggnaden (figur 3). Här fanns inget förbud för gående och cyklister och vid magasinväggen fanns dessutom lite förna (figur 4). En tuff miljö för insekter med asfalt och betongplattor, oftast vindpinat och kraftiga vattenflöden vid regn mot magasinsväggen.

Ett sållprov av förna denna dag och vid några senare besök gav få skalbaggar och arter. Följande intressantare arter har hittats:

Kortvingen Oligota inexspectata, allmän, ny Skåne
Kortvingen Oxypoda lurida, enstaka, ytterligare Sverige-fynd
Viveln Sitophilus oryzae, 1 ex, frilandsfynd

Oligota inexspectata Williams, 1994

Figur 5. Liten avfallshög med Oligota inexspectata och Oxypoda lurida, Hullkajen, Malmö, 25 november 2020. Visa större bild.

Figur 6. Oligota inexspectata, Hullkajen, Malmö, 15 november 2020.

Figur 7. Penis framifrån till Oligota inexspectata, Hullkajen, Malmö, 15 november 2020.

Figur 8. Penis från sidan till Oligota inexspectata, Hullkajen, Malmö, 15 november 2020.